Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - a. Romantiken aktualiserar försoningstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
gläd dig över att Gud, din herre och domare, han är tillika
din fader, att han är nådig och barmhärtig, att han är mild
och långmodig och gläder sig över en syndare, som sig bättrar.
Ty därför har han sänt sin enfödde Son i världen, genom
honom är synden utplånad, är missgärningen försonad, är
friden stiftad mellan Gud och människor.»17 Detta enda här
förekommande uttalande i försoningsfrågan är ju ingen
förkunnelse av ortodoxins satisfaktionslära. Det är i stället en
alltigenom teocentrisk försoningstanke, som lyser igenom:
alltsammans kommer från Gud.
Så ha vi de två sommarpredikningarna från 1820. De
präglas, som förut påpekats, av en belt annan kraft och klarhet
än de andra och bära vittnesbörd om, att något nytt kommil
in i Tegnérs liv. Midsommarpredikan, som hölls dagen efter
promotionen, innehåller intet uttalande i försoningsfrågan.
Bönsöndagspredikan, som vi betrakta som ett preludium till
Nattvardsbarnens starka bön- och andaktsstämning, har ett
kort uttalande om försoningen: »Är vår vilja helig, är vårt
uppsåt rent, så äro vi som kristna delaktiga av Jesu Kristi
försoning, då är vår synd borttvättad i Jesu blod, därigenom
att vi söka likna honom, så vitt som en människa kan likna
gudomen, och då väntar oss en dag segerkronan i belönarens
händer.» Någon anslutning till satisfactio vicaria i ortodoxins
mening röjer sig icke heller här men däremot ett för ortodox
försoningsåskådning främmande stänk av moralism. I själva
verket avskuggar sig här ett av de rationalistiskt-liberalistiska
argumenten mot ortodoxins satisfaktionslära: att den kan leda
till sedlig slapphet. Att Tegnér kan vara angelägen att i del
stycket uttala ett memento just nu är lättbegripligt. Några
veckor senare gav han en kraftig appell till hel avgörelse: »Eli
halv gåva vill du giva åt det helas Gud; världens överlevor
vill du erbjuda åt världarnas Fader. Men Israels Gud mutas
icke. Du måste giva honom allt eller intet ...»
17 V: 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
