Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
och forntids stora minnen lockas ur sin grav,
och Valhalls glans omstrålar de förtjustas syn.
Ty jorden är dock himlens skugga, livet är
förgården dock till Balderstemplet ovan skyn.
Till Asar blotar hopen, leder gångarn fram,
guldsadlad, purpurbetslad, för att offras dem.
Det är ett tecken och dess mening djup, ty blod
är morgonrodnan till en var försoningsdag.
Men tecknet är ej saken, det försonar ej;
vad själv du brutit gäldar ingen ann för dig.
De döda sonas vid Allfaders gudabarm,
den levandes försoning är i eget bröst.
Ett offer vet jag som är gudarna mer kärt
än rök av offerbollar, det är offret av
ditt eget hjärtas vilda hat, din egen hämnd.
Kan du ej döva deras klingor, kan du ej
förlåta, yngling, vad vill du i Balders hus?
Vad mente du med templet som du reste här?
Med sten försonas Balder ej; försoning bor
här nere, som däruppe, blott där friden bor.
Försonas med din fiende och med dig själv,
då är du ock försonad med ljuslockig Gud.»
Detta är alltså den andra försoningsaspekten i sagans sista
romans. Det kommer här in ett nytt moment i den platonska
grundsyn, som förut tecknats. Den pessimistiska synen på
jordelivet: tiden såsom grumlad evighet, den allt jordiskt
vidlådande besmittelsen, upplyses här av en optimistisk stråle —
»jorden är dock himlens skugga, livet är förgården dock till
Balderstemplet ovan skyn». Denna ljusstråle röjer ytterligare
grundsynens platonska ursprung -— sinnevärlden som en
skugga av idévärlden. Men denna empiriskt orienterade
försoningsidé, som betecknas såsom ett stilla förspel till den
transcendent tänkta, de dödas soning vid Guds hjärta, är
uppenbart moralistisk — »vad själv du brutit gäldar ingen
ann för dig». Offret, som Fritiof har att bringa, är offret av
hjärtats hat och hämnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
