Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördragsamhet, huru varmt han ber äfven för de
vilseförda, huru skönt han vill, med välviljan
emot hela sitt slägte, afbetala något på sin skuld
till den eviga Godheten. Det ligger ingen
stolthet i hans önskan att dyrka Gud med sina
gerningar, men väl ligger det något himmelskt i
den fromma undergifvenhet, hvarmed han
förtröstansfullt anförtror sig som ett barn i hans
händer. Hela sången är, med ett ord, diktad
i kristendomens skönaste anda. Jag ville, för
att låna en bild ur bibeln, kalla den för
poësiens bergspredikan. Ty så rent strömmar
lifvets vishet endast från gudavigda läppar, så
fromt utgjuter sig intet annat än ett helgadt
hjerta. För mig åtminstone har denna sång
alltifrån barndomen haft ett obeskrifligt behag;
och jag är glad att jag ännu ej växt ifrån min
barndoms tycken; jag är glad att jag ännu ej
kan läsa detta stycke utan innerlig rörelse, utan
att sucka en välsignelse öfver den fromme
skaldens aska.
I nyssnämnde poëm hade Grefve
Oxenstjerna också funnit ett ämne, som för arten
af hans snille var mest passande. Ty icke med
brusande häftighet, utan med jemn och stilla
ingifvelse fattade han vanligtvis sitt ämne, och
utbredde sig deröfver, som en flod öfver slätten.
Deremot den mäktiga hänförelsen, hvilken
liksom i en brännpunkt samlar alla snillets strålar,
som mindre lyser än ljungar, mindre är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
