Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en sådan eller flere blir icke varje fackmans egendom, och det gäller för övrigt på detta
område som på många andra, att lånegodset och de i utlandet vunna erfarenheterna icke
utan vidare kunna appliceras på hemmaförhållandena. Det måste betraktas som en
utomordentligt viktig angelägenhet, att vårt land icke längre intar en särställning i avseende på
möjligheten att bedriva forskning och meddela undervisning i den kemiska kunskapen om de
materialslag, som utgöra råvaror eller delar för ett lands i allmänhet största tekniska företag,
byggnadsindustrien. Det borde vara rätt naturligt, om Göteborg med sitt hårda — och
varför inte i detta sammanhang även intressanta — klimat här ginge i teten.
Prof. Endell meddelade, att förhållandena även i Berlin rörande arkitekterna icke
kunde betraktas som särdeles lyckliga, då under den tid av 18 år, som han föreläst
sådana kurser, ej mer än 12 begagnat sig av denna undervisningsmöjlighet.
Byggnadsingeniö-rerna brukade däremot mera regelbundet infinna sig — ett 20-tal per år — men han
underströk starkt, att även vid denna stora högskola silikatkemien icke fått den ställning den på
grund av sin betydelse borde hava. Och dock finns det där även speciella föreläsningar i
silikatkemi för kemisterna (prof. Eitel).
Jag har senare gjort en rundfråga till några mera betydande högskolor i avsikt att
få reda på i vilken utsträckning de ingeniörer, som skola syssla med tegel och betong
för byggnadskonstruktioner, begagna tillfället till undervisning i kunskapen om deras
speciella materialslags kemi. För arkitekter synas i allmänhet ej några mera
djupgående, obligatoriska kurser föreskrivas, men möjligheten till dylik undervisning inom
läroanstalten står dock öppen och begagnas i en del fall. För byggnadsingeniörer torde
av studieplanerna att döma förhållandena vara annorlunda, ehuru det ofta icke låter
sig göra att av ämnets namn sluta till vad som därvid genomgås. Med ytterst få
undantag finnes i varje fall lärare och laboratorieutrustning, som medgiva både
undervisning och forskning i hithörande frågor. Från Köpenhamns Polyteknisk
Eaerean-stalt meddelar mig prof. AndreassEn, att byggnadsingeniörerna erhålla undervisning
ej endast i kemi utan även i speciella silikatkemiska frågor. Så är enligt upplysning av
docent Hald även fallet med studentavdelningen av de vid Konstakademien utbildade
arkitekterna. Upprepade samtal med såväl lärare som elever både i Göteborg och
Stockholm ha undantagslöst givit mig den uppfattningen, att missnöjet över arkitekters och
byggnadsingeniörers bristande utbildning i kunskapen om deras alldeles särskilda
materialslags kemiska egenheter icke endast existerar från deras sida, som fått hus, broar eller
dammbyggnader med för liten beständighet mot tidens, vattnets eller atmosferiliernas
inverkan förstörda, utan att detta missnöje jämväl förefinnes hos byggherrarna själva.1)
Dessa åsikter delades även av prof. Eitel, som föreläser teoretisk silikatkemi vid
Berlins Techn. Hochschule, och som också är chef för det, till det 1911 grundade »Kai-
2) Sedan detta skrevs har ett första försök i Sverige till en bättre ordning i detta avseende företagits,
i det att förf. med styrelsens medgivande fr. o. m. vt. 1932 föreläser om silikatbyggnadsmaterialens
kemiska teknologi under 1 timma i veckan för kemister, byggare och arkitekter vid C. T. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
