141 (Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18. 6 Maj 1871 - Motorer för mindre kraftbehof - E. A. Wiman: Om kyrkors uppvärmning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utvidgade röret inhälles, sedan skrufven blifvit borttagen, vatten,
tills detta når upp till rörets underkant. Mera kan pannan ej
fyllas i följd af den i densamma befintliga luftens mottryck, utan
reserveras återstoden af rummet för ångan. Skulle vattnet taga
slut i pannan, utsläckes elden genom den längre ned beskrifna
regleringsapparaten, och maskinen afstannar, utan att pannan eller
någon annan del af apparaten kan skadas. Är pannan en gång
fylld, kan den hålla maskinen i gång från en half till en hel
dag, beroende på kraftåtgången.

Regleringen af ångtrycket verkställes genom moderering af
gaslågornas styrka af maskinen sjelf på ett särdeles enkelt och
sinnrikt sätt. Gasen inledes för detta ändamål först i en på
den öfre pannbotten anbragt mindre reservoir, i hvilken
insattes ett fjäderrör (fig. 6), hvars öfre ände är tillsluten. Vid
reservoirens nedre del utgår ett annat rör, som leder gasen
till brännarne. Från fjäderröret nedhänger i pannan en stång,
uppbärande en vigt, som sammanpressar detsamma. Då
trycket öfverstiger det normala, verkar ångan att förlänga
fjäderröret, hvarigenom dettas öfre del mera eller mindre tilltäpper
mynningen af gasröret och sålunda framsläpper en mindre
qvantitet gas till brännarne, hvaraf följden åter blifver en
förminskad generering af ånga, ända tills trycket nedgått till det
normala, då motvigten förmår att åter sammanpressa röret.
Uppgår ångtrycket i någon betydligare grad, såsom då
vattenbrist uppstår i pannan, tilltäppes gasrörsmynningen
fullständigt, så att ej någon gas framkommer, då lågorna naturligen
utsläckas. Regleringsapparaten tjenstgör sålunda såsom ett
slags säkerhetsventil, men har det företrädet framför denna, att
den ej släpper ut någon ånga, som ju då går alldeles
förlorad, utan i dess ställe inverkar på värmekällan, så att en
mindre qvantitet ånga bildas. Vid större maskiner anordnas
dessutom en annan regulator, så hvarmedelst, då vattnet
nedsjunkit till några linier öfver rökkåpan, gasen afstänges och
således lågorna utsläckas. Medelångtrycket i pannan är 115 skålp.
per qv.-v.-tum (8 K.gr per qv. c. m.).

Sjelfva maskinen är, såsom synes af fig. 3–5, en vanlig
vertikal ångmaskin utan expansionsslid. Cylinder, slidskåp samt
stolen för axelns uppbärande äro för enkelhetens skull gjutna
i ett enda massivt stycke, i hvilket sedermera alla ihåligheter
äro utborrade samt svarfvade. Axeln, vefven samt
excenterskifvan äro likaledes utförda i ett stycke. Pistonstången
erhåller sin styrning genom en cirkelformig guide, på öfre ytan
något kupig för att samtidigt tjena såsom smörjkopp, och är
förbindelsen med vefstaken åstadkommen genom kultapp.
Slagets längd är 15 lin. (45 m. m.) och kolfdiametern 11 lin.
(33 m. m.). Slidstången behöfver ej någon styrning, då
slagets längd är så obetydlig. Sliden af vanlig D-form hindras
att vrida sig kring stången genom en från slidskåpslocket
utspringande knapp, emot hvilken ett spår i sliden löper.
Expansionen börjar vid en fjerdedel af slaget. För att undanrödja
en del af denna komprimering af ångan, som blir en följd af
användandet af en enda slid med stor expansion å ångan, har
man gifvit den ett stort yttre öfverskott, men deremot ett
negativt inre, d. v. s. afståndet mellan inre kanterna på
ångkanalerna är mindre än mellan desamma på sliden. Härigenom
uppstår visserligen under ett ögonblick utströmning på begge
sidor om kolfven, men denna olägenhet är mindre än den, som
derigenom blifvit förebyggd. Vid sidan af svänghjulet samt
sammangjuten dermed sitter remskifvan, görande omkring 300
hvarf i minuten. Smörjningen af axellagret verkställes genom
ett slags svamp, som tryckes mot tappen, och från hvilken
vekar nedhänga i den nedanför i stolen befintliga smörjkoppen.
Alla rörliga, för nötning utsatta delar, med undantag af den
utaf metall förfärdigade kannan, äro af godt smidesjern,
tillverkadt med träkol, samt sätshärdade. (Forts.)

Om kyrkors uppvärmning.

Af ingeniör E. A. Wiman.

De fordringar, hvilka man vid anordnandet af en
uppvärmningsinrättning för en kyrka har att uppfylla, äro i allmänhet
väsentligen olika de för t. ex. vanliga boningsrum gällande.
För de senare bör anordningens uppgift vara att vidmakthålla
en jemn värmegrad i rummets hela luftmassa samt på ytorna af
väggar, golf och tak, under det för en kyrka, som endast under
söndagens korta gudstjenststunder begagnas, och hvarest man
dessutom under denna korta tid är iklädd ytterplagg,
anordningen bör anses nödtorfteligen fylla sitt ändamål, så snart den
förmår till vederbörlig temperatur uppvärma golfvet,
bänkplatserna och luften. Vill man sträfva till större effekt och söka
värma äfven murarne och hvalfven, rnåste man underkasta sig
att ombesörja kyrkans eldande under hela eller större delen af
veckan; men den ökade komfort, man härvid vinner, torde i de
flesta fall icke anses motsvara, hvad den kostar i bränsle och
skötsel. De kalla yttermurarne medföra nämligen för de dem
nära sittande ett obehag, öfver hvilket de stundom pläga
beklaga sig; men anser man detta obehag böra borttagas, återstår
alltid att elda apparaten så, att kyrkan ständigt hålles varm.
Vi vilja emellertid här antaga, att fråga är om en kyrka, som
bör uppvärmas endast till gudstjensterna och under de öfriga
dagarne af veckan får stå oeldad.

Våra kyrkor hafva icke innanfönster och lära väl icke heller
gerna kunna förses med sådana. Från de många otätheterna,
som alltid, äfven med den bästa inpassning af de stora
fönsterbågarne, vid dessa förefinnas, äfvensom från de oupphörligen
öppnade dörrarne o. s. v. inkommer oundvikligen en stor
luftmängd direkte utifrån, hvilken, då den är kallare, utbreder sig
öfver kyrkans golf. Vid beröringen af de kalla fönster- och
mur-ytorna afkyles den redan innevarande luften och sjunker
likaledes ned för att förbreda sig öfver golfvet. Det värme, de
innevarande personerna afgifva, upptages af den närmast dem
varande luften, som i följd häraf höjer sig mot hvalfven.
Vill man värma kyrkan genom att i den införa varm luft
från några öppningar i golfvet eller väggarne, under det att
det kallare luftlagret öfver golfvet bortledes, så stiger
naturligtvis äfven denna varma luft på genaste väg upp till taket
och aflemnar der sitt värme till de vida hvalfven.
Temperaturhöjningen sprider sig småningom nedåt, men dock alltid så,
att en betydligt högre värmegrad blir rådande i kyrkans högsta
delar samt den lägsta temperaturen på sjelfva golfvet och i dess
närhet. Det måste medgifvas, att ett sådant resultat i afseende
å värmets fördelning är rakt motsatt, hvad man egentligen bör
önska sig; ty det vore väl vid golfvet man företrädesvis
behöfde varmt, under det hvalfvens temperatur är för de
innevarande temligen likgiltig. En anordning, som tenderar att
framkalla denna effekt, måste vara ekonomiskt ofördelaktig och
kan icke utan en utsträckt eldningstid, hvarigenom kyrkan
nästan ständigt varmhålles, åstadkomma en angenäm värmegrad i
bänkplatserna på golfvet. Det är tydligt, att, i samma mån
kyrkans begränsningar äro otäta, skola dessa olägenheter vid
temperaturfördelningen blifva mera påfallande.

Den för en kyrkvärmning riktigaste principen både i
sanitärt och ekonomiskt hänseende, synes af dessa skäl vara den,
som finnes tillämpad inom hufvudstadens samtliga kyrkor. Den
går, såsom bekant, ut på att uppvärma golfvet och bänkplatserna
till en behaglig värmegrad, som under gudstjenstens lopp kan
vidmakthållas, under det murarnes och hvalfvens ytor få antaga
den temperatur, de kunna hinna. Under gångarne förlagda
gjutjernsrör, i hvilka ånga framledes, uppvärma luften, hvilken
förbreder sig under hela golfytan och framtränger genom en mängd
små öppningar å bänkplatsernas golf. Hvad man mot detta
system kan anmärka, är visserligen blott detsammas höga
anläggningspris; i alla andra hänseenden synes det vara att
föredraga framför hvarje annat for här ifrågavarande behof. I
många fall, isynnerhet vid fråga om smärre landskyrkor, är
emellertid just denna kostnadsfråga den afgörande, och
anläggningens dyrhet det enda hindret för kyrkans uppvärmning, sedan
man numera börjat frångå den förr gällande åsigten, att en viss
kyla bidrager till gudstjenstens högtidlighet. En billig, men
dock tillfredsställande kyrkvärmningsapparat torde snarare börja
att blifva ett allmänt önskningsmål, och vilja vi derföre här
framlägga några grunddrag af ett förslag till en sådan, som
synes oss böra kunna komma till användning.

Om man under kyrkgångarne i stället för ångrör framleder

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0157.html

		Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 141 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|