Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 26. 1 Juli 1871
- G. R. Dahlander: Om spektralanalysen och dess tekniska tillämpningar
- Om trafikerandet af våra landsvägar med ångvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vätskorna. Men af ännu större betydenhet äro de
absorptionsspektra, som alstras vid ljusets gång genom gasformiga kroppar.
Man har nämligen upptäckt att dessa absorbera just de strålar,
de sjelfva vid glödgning utsända. Som nyss blifvit anfördt, har
den glödande natriumångan ett af tvenne gula linier bestående
spektrum. Låter man ljuset från den galvaniska bågen eller
från ett kalkstycke, som hålles glödande i knallgas, genomgå
ånga utaf natrium, så absorberas just dessa gula strålar,
hvaremot de öfriga färgerna genomsläppas. Flertalet af de mörka
strecken i solspektrum härrör utan tvifvel af den absorption,
som solatmosferen utöfvar på de från sjelfva solen utgående
strålarne, och om i denna atmosfer innehållas ångor af olika
ämnen måste de strålar absorberas, som dessa ångor sjelfva vid
glödgning utsända. Nu visar det sig, att flera metallers spektra
hafva ett antal ljusa linier, hvilka fullkomligt motsvara vissa
mörka streck i solspektrum. Så t. ex. har man funnit att flera
hundrade af dessa streck motsvara jernet samt ett stort antal
titan, kalcium, mangan, nickel, kobolt, krom, barium, natrium,
m. fl. Detta visar på det otvetydigaste, att nämnda metaller
finnas i solatmosferen. På samma sätt har man upptäckt
närvaron af olika enkla ämnen hos andra himmelskroppar, så t. ex.
hos Sirius väte, natrium, magnesium och jern. Vi måste här
inskränka oss till dessa antydanden om Spektralanalysen
tillämpningar inom astronomien, ett fält der Huggins, Lockyer,
Secchi, Zöllner, m. fl. hemtat de rikaste skördar.
Hvad nu blifvit anfördt, kan till det väsendtligaste
sammanfattas i trenne enkla satser, på hvilka spektralanalysen olika
tillämpningar förnämligast bero. De äro:
1) Det spektrum man erhåller, då en kropp i form af en
glödande gas betraktas genom en prisma, består af ett större
eller mindre antal ljusa linier, hvilka äro egendomliga för hvarje
särskild kropp och lemna medel för upptäckande af dennes
närvaro i en ljuskälla.
2) Lösningar af vissa kroppar hafva den egenskapen, att de
absorbera en del ljusstrålar och framkalla derigenom
absorptionsspektra, hvilka äro egendomliga för dessa kroppar och kunna
tjena till deras igenkännande.
3) De ljusstrålar, som absorberas af en gasformig kropp
vid ljusets genomgång, äro just desamma, hvilka gasen sjelf vid
glödgning utsänder.[1]
Som upptäckare och grundläggare af den första satsen kan
rnan anse Talbot, Wheatstone samt Kirchhoff och Bunsen. De
undersökningar, på hvilka den andra satsen grundar sig, äro
gjorda af Stokes, Sorby, m. fl. Den tredje satsen härrör
förnämligast af Ångström och Kirchhoff.
Spektralanalysen har hittills endast varit använd för en
qvalitativ bestämning. Men nyligen har en bekant fransk
fysiker, Janssen, fästat uppmärksamheten vid möjligheten af en
qvantitativ spektralanalys. Han undersöker nämligen ljusstyrkan
hos de en kropp motsvarande ljusa linierna i spektrum och
sluter deraf till mängden af den i ljuskällan närvarande kroppen.
Ännu är blott föga bekantgjordt om denna nya
undersökningsmethod, som lofvar att blifva af stort värde för bestämmande
af halten utaf ytterst små mängder af vissa metaller i andra
kroppar.
Vi skola i nästa nummer öfvergå till beskrifningen af de
apparater, som användas vid Spektralanalysen. (Forts.)
Om trafikerandet af våra landsvägar med
ångvagnar.
Redan för längesedan emottogo vi ett bref, hvaruti
framställas vissa dubier om landsvägsångvagnarnes användbarhet
hos oss utan att för dem anlägga särskilda vägar, på grund
deraf att de skrämma mötande eller förbikörande hästar.
Införandet af detta bref har blifvit uppskjutet, till dess vi kommit i
tillfälle att om dessa transportmedels konstruktion och arbetssätt
först lemna några detaljerade upplysningar; och då nu detta i
ett par föregående nummer (N:ris 23 och 25) fullgjorts samt
frågans belysning dessutom är af största vigt, skynda vi att i
dag meddela brefvets innehåll under förhoppning att för
frågans tidsenliga utveckling intresserade personer ej måtte sky
att inför offentligheten framlägga sina åsigter och sin erfarenhet
i ämnet, hvarigenom sannolikt en upplysande diskussion skulle
framkallas. Brefvet lyder:
Herr redaktör.
Frågan om våra kommunikationers förbättrande är för hela
vårt lands industri, jordbruk och handel af så utomordentlig
vigt, att Ni torde förlåta mig, om jag anhåller att i Eder
tidning något utrymme lemnas för åtminstone en inledning till
diskussion öfver åtskilliga dermed sammanhängande ämnen. Jag
var för en tid sedan närvarande vid ett sammanträde i Åby af
Christianstads län för öfverläggning om lämpligheten att
anskaffa landsvägslokomotiv för ombesörjande af trafiken emellan
åtskilliga punkter i nordvestra Skåne och Helsingborgs, Stehags
och Hessleholms jernvägsstationer. Den talrika samlingen af
personer ur alla samhällsklasser samt den lifliga diskussionen
bevisade, hvilket intresse nu egnas denna fråga. Bevis
behöfvas för öfrigt icke för det, som är erkändt af alla:
nödvändigheten af nya och bättre kommunikationsmedel för orter utan
jernvägar.
Jernvägar hafva hittills, der trafiken blifvit väl skött,
ansetts motsvara tidens behof i kommunikationsväg, åminstone
i afseende på godstrafik. Och vore ej anläggningskostnaden så
stor, skulle vårt jernvägsnät vara mycket mera vidsträckt än
hvad nu är förhållandet. Denna svårighet, den dryga
anläggningskostnaden, har ledt tanken på möjligheten att begagna
ångvagnar på vanliga vägar. Med Thomsons patent synes också
en ny gera i landsvägslokomotivets utvecklingshistoria hafva
inträdt, i det att åtskilliga ganska väsentliga brister, som vidlåda
förut gängse konstruktioner, genom denna uppfinning äro röjda
ur vägen. En olägenhet med dessa fortskaffningsmedel, som
dock ej kan öfvervinnas, qvarstår emellertid äfven vid
Thomsons ångvagnar och förhindrar deras allmännare begagnande på
för vanlig vagnstrafik upplåtna landsvägar – jag menar den,
att maskinen skrämmer mötande och förbikörande hästar. Denna
olägenhet är så stor, och trafiken blir derigenom så förhindrad
(både för landsvägslokomotivet och dess trän genom
oupphörliga stoppningar och för den öfriga trafikerande allmänheten af
lätt insedda skäl),, att man i fråga om landsvägslokomotivets
användbarhet finner sig reducerad till alternativet att för
detsamma bygga särskilda vägar.
Frågans närvarande ståndpunkt blir följaktligen enligt mitt
förmenande denna: Är det ändamålsenligare, och blifva de
närvarande behofven af förbättrade kommunikationer på ett
fördelaktigare sätt tillgodosedda genom landsvägslokomotiv med egna
vägar eller genom smalspåriga jernvägar för lokomotiv eller
hästkraft? Det är denna fråga, herr redaktör, som det skulle fägna
mig se afhandlad i Eder tidning. Jag tror, att man har skäl
att betrakta den såsom en af dagens frågor inom den industriela
verlden – en fråga, hvars riktiga besvarande torde vara af ganska
stor vigt för den närmaste framtiden, och hvars belysande af
sakkunnige inan för mången jemte mig skall ega ett djupt intresse.
Våra fordringar för godstrafiken äro i korthet: säkerhet,
billighet och hastighet. Genom hvad medel tillfredsställas dessa bäst
under för handen varande förhållanden?
Helsingborg i Januari 1871. Herman Östrand.
Med anledning af ofvanstående skrifvelse, och då ofta nog
den åsigten uttalas, att landsvägslokomotiven ej borde tillåtas
trafikera våra landsvägar, emedan dragarne för de vanliga
fordonen af dem skrämmas, hvarigenom stora olyckor samt andra
för trafiken menliga olägenheter uppkomma, kunna vi ej
underlåta att påpeka det obilliga uti att endast på grund af de
framställda skälen utfärda ett förbud i detta afseende. Dessa skäl synas
möjligen i första hand graverande, men vid mognare eftertanke
skola de nog visa sin rätta halt. Kan nämligen någon, som fullt
fördomsfritt reflekterar öfver saken, anse den omständigheten, att
några hästar blifvit skrämda af ångvagnen, vara ett tillräckligt
motiv för att hindra dessa för vårt land inom en sannolikt ej så
aflägsen tidpunkt oundgängliga transportmedels användande? Vi
[1] I den allmänna form, som Kirchhoff gifvit denna lag, lyder
han: Förhållandet mellan emissionsförmågan och
absorptionsförmågan för ljus är hos alla kroppar lika vid en och samma temperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0219.html
