Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 51. 23 December 1871
- Gaskrona
- Sveriges industriela verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 51. Stockholm den 23 December 1871.
Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.
Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.
Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––
Innehåll:
Gaskrona (illustr.). Sveriges industriela verk: II. Bergsunds mekaniska
verkstad. Förening för kontroll af ångpannor i Bayern. Grafisk lösning af
några praktiska problem, af ingeniör J. O. Andersson: II (illustr.: slut),
Hamon’s inrättning för fram- och återgående rörelses transformering i
kontinuerligt roterande (illustr.). Några statistiska uppgifter om de
vigtigaste industrigrenar, som närmast beröra landets jordbruk, af ingeniör
C. G. Zetterlund (slut). Sätt att förse metallföremål med ett billigt och
varaktigt svartglänsande öfverdrag, af C.Puscher. Färgning af faner, efter
C. Puscher. Skydd för arbetare vid sliperier m. m. Notiser. Anmälan.
–––––
Gaskrona.
(Ur »Museum der modernen Kunstindustrie».)
Sveriges industriela verk.
II. Bergsunds mekaniska verkstad.
Detta etablissement, hvarom vi önskat gifva våra läsare en
kortfattad redogörelse, är ett eklatant bevis på, huru
industrigrenar, som äro för ett land naturliga, alltid bana sig väg,
oaktadt en mängd ogynsamma förhållanden. Kommer dertill
ihärdiga personers oförtrutna bemödanden att bringa den
representerade tillverkningen i ett lönande och tidsenligt skick, så
torde kännedomen om Bergsunds mekaniska verkstads
utveckling vara lärorik i mera än ett afseende.
Redan för öfver hundra år
sedan, nämligen den 26 Januari 1769,
erhöll "en i jernförädlingen utmärkt
kunnig mästare, Thomas Lewis",
som förut inrättat ett jerngjuteri i
Göteborg, genom Bergs-och
Kommerse-kollegiernas privilegium
rättighet "att på engelska sättet, med
reverber- eller drag-ugn, till
allahanda så finare som gröfre
jernpersedlars gjutande, medelst stenkol
och erforderligt tackjern, få göra
en inrättning till den angelägna
jernförädlingens upphjelpande’’ på en
emellan Hornstulls- och
Spinnhus-bergen i qvarteret Tobaksspinneriet
belägen större tomt, som sedermera
efter inköp af flera angränsande
tomter i anseende till
omkringliggande berg och vikar erhöll namnet
Bergsund. Det var denna Lewis,
som här i Sverige vid
jerngjutningen först införde formningen i sand
i stället för den förut vid de
privilegierade styckebruken begagnade
lerformningen, hvilken, såsom
varande särdeles långsam och kostbar,
ej passade för den tidens fordringar
på gjutna större och mindre pjeser.
Efter dennes död gjorde sterbhuset
konkurs och öfvergick då först en
tredjedel samt sedermera, 1784, hela
egendomen i grosshandlare Daniel
Asplunds ego, hvilken med
skickliga biträden under de följande 20
åren betydligt utvidgade verket,
isynnerhet det dermed förbundna
stålsliperiet, från hvilket utgingo de
då för tiden moderna, briljanterade, facetterade och slipade
ståleffekterna, såsom knappar, värjfästen m. m.
Sedan under ett par år efter herr Asplunds död
jerngjutningen oafbrutet fortsatts, inköptes 1807 hela verket af herr
G. D. Wilcke, och synes under honom såväl gjuteriet som den
mekaniska afdelningen af verkstaden hafva utvecklat en för den
tiden ej så vanlig lifaktighet. Att herr Wilcke också med
särdeles ifver vinnlaggt sig om jernförädlingens utveckling framgår
af några gamla handlingar, der bland annat yttras: "herr Wilcke
har med utmärkt nit drifvit detta verk, och han kan
ovedersägligen, med all aktning för hans föregångare, anses för
skaparen eller upphofvet till den fullkomlighet, som jerngjuteriet
och jernförädlingen på denna väg för det närvarande eger i
Sverige – – – . Om herr Wilcke dervid varit biträdd af
kunniga män och uppmuntrad af dem, som egt förmåga dertill,
så blir detta ej att betrakta annorlunda än som ett tör hvar
man i hans ställning oundgängligt bidrag och tillbörlig belöning.
Hans originela förtjenst qvarstår likväl, och den eller de
inrättningar af samma slag, som nu (1830) illustrera svenska
jernförädlingen och jerngjuteriet, förblifva dock filial-grenar, utsprungua
från Bergsund". Såsom "förste
mästare" antog Wilcke vid
verkstaden engelsmannen Samuel Owen,
som då kommit öfver till Sverige
för att uppsätta ett par
ångmaskiner från en engelsk verkstad. Owen
stannade vid Bergsund, efter en på
verkstadens bekostnad företagen
utländsk resa, trenne år, hvarefter
han för egen räkning anlade ett
jerngjuteri på Kungsholmen.
Under denna för Bergsunds framtid
epokgörande period utfördes en
mängd framstående arbeten, af
hvilka de af största intresse här
må anföras.
År 1807 utfördes här den
första i Sverige gjorda ångmaskinen,
för geschworner Weijels qvarn och
öfriga anläggningar vid
Dannemora. Vidare tillverkades år 1808
efter engelska principer ett stort
nytt tröskverk på Ekolsund samt
det första valsverk, som då var
kändt i riket, och hvilket
uppsattes vid Klosters krutbruk.
Särskildt väckte de af tackjern gjutna
plåtvalsarne mycken
uppmärksamhet för sin hårdhet och jernnhet,
så att Wilcke 1810 tillerkändes
det af Brukssocieteten för detta
ändamål utsatta priset af 750 rdr
b:ko. Härifrån förskrifver sig också
ursprungligen de s. k.
Avesta-valsarne för valsning af kopparplåt
och plantsar. Äfven "de första
transportabla, vedsparande
kokugnar" tillverkades vid Bergsund,
Observera anmälan å sista sidan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0417.html
