- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
18

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 20 Januari 1872 - Meddelanden från utlandet - Stående ångpannor vid jernverk - Preise für den Maschinenbau von S. Levitus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppvärmas af värme, kommande från ugnar och dylikt, är, att
värmekällan ej nog hastigt kan afstängas, hvarigenom de blifva
ganska farliga för explosion. Af sådan orsak exploderade för
icke längesedan (9 Juni 1871) en stående panna i Remscheid[1],
och torde detta ej blifva den sista, emedan det är förenadt med
ganska stora svårigheter att ställa så till vid dessa pannor, att
de varma gaserna hastigt kunna borttagas från dem.

I förening med fördelen att taga litet rum hafva de
stående pannorna vid begagnande af dåligt vatten den stora
förtjensten, att det afsöndrade slammet ej så lätt afsätter sig på
väggarne utan sjunker till botten och samlar sig i den undre
delen, hvilken genom murverket är skyddad för lågan, och
hvarifrån det, äfven under det pannan är i verksamhet, lätt
kan aftappas genom bottenkranen. Direktör Ernst har anställt
ganska vidt omfattande jemförelser mellan tvenne, bredvid hvarandra,
under fullkomligt lika omständigheter arbetande pannor
af de olika systemen, och tillåta vi oss här anföra ett par af
resultaten meddelade vid en sammankomst i "Technischer Verein
für Eisen-Hütten-Wesen". Den ena, den horizontela pannan,
var 52,9 fot (15,71 m.) lång och 4,75 fot (14 m.) i diameter,
med 348,5 qv.fots (30,74 qv.m.) eldyta och en draghastighet af
4 lin. (12 m. m.) vattenpelare try ek. Vid början af kampagnen
förångades 3,70 skålp. 1,57 K.gr.) vatten per skålpund i ugnen
förbrändt kol (pannorna erhöllo sin värme från tvenne
trådsvettsugnar) och efter 5 veckors tid 3,os skålp, (1,31 K.gr.). Den
vertikala pannan af 37 fots (11 m.) höjd och 4,75 fots (1,41 m.)
diameter, med 347,4 qv.fots (30,64 qv.m.) eldyta och 4,7 liniers
(14 m. m.) draghastighetshöjd, förångade i början per skålpund
kol 3,72 skålp. (1,58 K gr.) vatten och efter 5 veckor 3,25 skålp.
(1,38 K.gr.). Vid en förbrukning af 24,8 kub.fot (650 lit.) = 1525
skålp. (648,5 K.gr.) vatten per timme erhölls således 4,42 skålp,
(1,88 K,gr.) ånga per qv.fot eldyta. Vid rengöring af den sistnämnda
pannan erhölls 2,8 kub.fot (74 kub.d.m.) fast pannsten och 10
kub.fot (262 kub.d.m.) slamm. I understa delen hade den en
tjocklek af 0,355 lin. (2,54 m. m.), i första fjerdedelen af höjden
0,693 lin. (2,06 m. m.), i andra 0,455 lin. (1,35 m. m.) och
öfverst 0,243 lin. (0,72 m. m.). Af den förbrukade
vattenmängden blir detta efter volym 0,081 proc, och efter vigt,
0,166 proc. fasta beståndsdelar i vattnet.

Anordningen af de stående pannorna är naturligtvis
ofantligt olika och oftast beroende på lokala omständigheter. Icke
sällan läggas de i tvenne rader med ett galleri upptill, från
hvilket vattenstånden kunna kontrolleras, och hvilket äfven uppbär
den gemensamma ångledningen. Denna anordning återfinnes
t. ex. hos Falkenroth, Kocher & C:i i Haspe. Hos Asbeck,
Osthaus, Eiken & C:i i Hagen ligga deremot pannorna utefter
valsgatau, men i öfrigt samma anordning med galleri m. m., som
förut är omnämndt. Pannan låter man antingen hvila på en
efter botten formad gjutjernsplatta eller ock direkte på ett
muradt fundament. För att beqvämt kunna rengöra pannans
yttersida anbringas i muren hål såväl på olika höjd, som på
olika punkter af omkretsen, hvilka tätas medelst lösa stenar
och murbruk. På det att förbränningsgaserna må bättre och
jemnare kringsvepa pannan, låter man dem passera spiralformigt,
derigenom att tungor, utskjutande 30 à 45 lin. (9 à 12 c. m)
och sittande i rät vinkel mot hvarandra, utmuras.
Eldkanalerna utmynna antingen uti jernskorstenar, fastade vid en på
muren och medelst genomgående ankare väl fasthållen
gjutjernsplatta; eller ock bortledas de uti murade kanaler till en större
dragskorsten.

–––––

Preise für den Maschinenbau von S. Levitus (Berlin 1871,
förlag R. Gaertner, 133 Leipziger Strasse, pris 1 Thlr. 25 Ngr.)
är titeln på ett nyligen i bokhandeln utkommet arbete, som,
då det ännu troligen är föga kändt hemma, det torde tillåtas oss
fästa uppmärksamheten på. Redan titeln angifver dess
innehåll: priser på de inom maskinbyggnadsområdet vanligast
förekommande föremålen;
och bör den för, teknici, synnerligast vid
uppgörande af kostnadsförslag och kalkyler, vara af stor nytta,
då man här har medelprisen samlade på ett ställe, och således
slipper det tidsödande arbetet med utdrag ur enskilda
priskuranter m. m. Sannt är visserligen, att priserna äro de här i
Tyskland gällande (äfven en del engelska finnes upptagna), och
stämma de således icke alltid öfverens med våra förhållanden i
Sverige, en sak, som dock är af mindre vigt, dels emedan de
tyska och svenska prisbestämningarne ofta äro temligen lika,
dels emedan man dock alltid har de relativa prisen gifna; och då
man känner våra förhållanden, är det ju i allmänhet lätt att
modifiera dem härefter.

Bästa rekommendationen för boken vore, att anföra dess
företal och inledning, men, som detta skulle blifva väl vidlyftigt,
må här endast ett utdrag deraf göras för att visa, enligt hvilka
grundsatser den är uppställd.

En maskins, liksom hvarje fabrikats, pris beror af
tillverkningskostnaden och förtjensten. Den förstnämnda åter
bestämmes af materialvärde, arbetslön, driftkostnad och förräntning
af kapitalet; och bör prisförändring på någon af dessa
bestämmande faktorer äfven gifva anledning till förändringar i priset
på den färdiga varan. Öfver allt, hvarest materialvärdet har
största inflytandet på fabrikationskostnaden, måste en
prisdifferens på materialet blifva märkbar genom fluktuationer i
priset å fabrikatet. Att äfven för fast notering vid de enskilda
verken priset på råmaterialerna icke för alla fabriker kan blifva
lika, är lätt förklarligt: ju större förbrukningen är och ju
förmånligare leveranstermin, ju större rabatt. Ett vigtigt inflytande på
materialvärdet spelar transportkostnaden, emedan materialets
pris på förbrukningsorten och ej på tillverkningsstället är
bestämmande för fabrikationskostnaden. I följd af betydlig
transportkostnad kan derföre, under i öfrigt lika omständigheter, den
fabrik, som ligger gynnsammast för erhållande af råmaterialet,
lemna det färdiga fabrikatet billigast. Dessutom kan äfven vid
samma enhetspris på råmaterialet dess värde stiga derigenom,
att antingen storleken eller mängden af affallet blir betydligt,
och detta ej på lämpligt sätt kan tillgodogöras.

Jemte materialvärdet spelar arbetskostnaden hufvudrollen
vid prisbestämningen. Arbetslönerna äro öfver allt i ständigt
stigande, och skulle priset på fabrikater således äfven stegras,
derest icke andra hjelpmedel stode industrien till buds. Dessa
äro framförallt hjälpmaskinernas fullkomnande och i allmänhet
alla inrättningar för besparing af handarbete samt den allt
starkare utpräglade specialiceringen af de särskilda facken.
Det antal olika artiklar, hvarje fabrik lemnar, är ännu stort
och kommer länge att så blifva, men med den stegrade
efterfrågan efter hvar och en af dessa artiklar blir det allt lättare
och nödvändigare att inskränka sig till en bestämd specialitet.
På detta sätt uppstå stora fördelar, hvad beträffar arbetslönerna,
ty derigenom att arbetaren är sysselsett med samma arbete,
erhåller han större färdighet, på grund hvaraf äfven fabrikatet
blir billigare.

Specialiceringeu af tillverkningarne är dessutom ett
kraftigt medel för att förminska den vid hvarje fabrikation
erforderliga driftkostnaden; och derigenom att mera klarhet och
enhet uppstår i det hela, blir ledningen deraf lättare, så att
ansenliga förenklingar och besparingar kunna göras. Det bästa
medlet att reducera driftkostnaden är alltid omsättandet af största
möjliga qvantitet af samma fabrikat.

Då man betänker, hvilken mängd faktorer ingår vid
bestämmandet af ett fabrikats tillverkningskostnad, skulle man
tycka sig vara berättigad till antagande af städse vexlande
slutresultat och vänta stora prisdifferenser på olika ställen och
tider. Detta är dock icke alldeles fallet, emedan det gifves
abnorma förhållanden och tillfällen, då de vanliga prisen
någorlunda kunna tillämpas, och detta utjemnar till en del nämnde
differens. Endast på råmaterialet kan en betydligare
prisförändring inträffa på kortare tid; de andra faktorerna för
tillverkningskostnaden förändras deremot endast långsamt.
Prisförändringarne på råmaterialerna under de senaste 3 till 5 åren
hafva dock varit utan inflytande på de flesta maskiners och
maskindelars pris. Tänjbarheten hos såväl sjelfva fabrikationen
som försäljningsvilkoren är ofta nog så stor, att, till och med
om äfven en prisstegring i ett eller annat afseende i
tillverkningen skulle ega rum, en reglering till den vanliga prisnivåen


[1] Se vidare härom »Zeitschr. d. Vereins deut. Ing.» Band XV,
häft. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free