- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
89

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 17 mars 1928 - Om självkostnadsberäkning och prissättning av stålverksprodukter, av N. Danielsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift artg

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN ii

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Om självkostnadsberäkning och prissättning av stålverksprodukter, av överingenjör N. Danielsen. —
Några tekniska detaljer hos moderna racerbilar. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser.
— Sammanträden.

OM SJÄLVKOSTNADSBERÄKNING OCH PRISSÄTTNING AV

STÅLVERKSPRODUKTER.

Av överingenjör N. DANIELSEN.

Ien längre förtjänstfull artikelserie i tidskriften Från
svenska bruk, har ingenjör Fred. Lindh under
rubriken Tillverknings- och försäljningskalkyler framlagt ett
förslag till systematisering av sådana kalkyler.
Författaren bygger på allmänt erkända principer och utvecklar
sina synpunkter till ett system, som med en möjligast
rättvis fördelning av fasta kostnader leder till
genomsnittliga tillverknings- och försäljningskalkyler. Härvid
hållas fasta och rörliga kostnader åtskilda ända till
slutkalkylen.

Ovannämnda sätt att beräkna självkostnader passar
för järnverksprodukter, då det är fråga om
årsmedeltals-kalkyleringar av skiftande tillverkningar eller tillfälliga
kalkyler av en standardiserad, ensartad fabrikation.
Gäller det dagliga kalkyler för försäljningsändamål,
särskilt om dessa måste presteras snabbt och i ett stort
antal och röra sig inom ett omfattande valsprogram eller
manufaktur, synes det möjligt att på andra sätt lättare
kunna åstadkomma de erforderliga kalkylerna,
Författaren har härvid utgått ifrån, att kalkyleringssystemet ej
får vara dyrbart; helst bör en eller två man, med nödig
handledning av den tekniska chefen, kunna utföra
samtliga dagliga förkalkyler.

Innan ett sådant system beskrives i detalj, torde det
vara av intresse att något dröja vid de fördelar, som en
mera allmänt genomförd självkostnadskalkylering på
enhetliga grunder kan väntas medföra för svenska
järnbruk. Särskilt tages då sikte på förkalkyler, avsedda
att läggas till grund för offerters avgivande.

Om förkalkyleringen i längden skall giva ett
tillförlitligt resultat, måste kalkyleringsmetoden vara så
noggrann, att kalkylerna inom rimliga gränser
överensstämma med efterkalkyler på motsvarande poster. I övrigt
böra givetvis sådana faktorer, som avsevärt inverka på
prissättningen, eller vilka av hänsyn till konkurrensen
med andra verk äro av vikt för försäljningsavdelningen
att känna till, i kalkylen uppföras på ett överskådligt
sätt. Den sammanlagda verkan av en mångfald
prissättningar å stålverksprodukter, har under en längre tid
givetvis ett visst inflytande på prisbildningen i stort.

Yid prissättning av kvalitetsstål äro följande faktorer
i första hand att beakta: verkets självkostnader, det
allmänna prisläget å försäljningsmarknaden, mer eller
mindre kraftig konkurrens, köparens soliditet och risken
för reklamationer, tullar och valutaförhållanden, krediter
osv. Stålmarknaden har alltsedan världskrigets slut i
utpräglad grad varit köparens marknad. Det torde ej
vara nödvändigt att i detta sammanhang ingå på
orsakerna härtill. Ett faktum är, att priserna många gånger
pressats under tillverkarnas självkostnader. Av vikt är

därför att noga känna dessa samt att kunna avgöra,
huru stor del, som är att betrakta som fasta kostnader,
oberoende av det omsatta tonnagets storlek. En
bristande kännedom om de egna självkostnadernas storlek och
fördelning leder lätt till ödesdigra felslut. Man
resonerar kanske som så, "att kan min konkurrent taga en
order till detta låga pris, så kan även jag". Det är i
sådana lägen, då priserna äro pressade till det yttersta,
som en exakt självkostnadskalkyl gör de största
tjänsterna. Ett försäljningspris, som understiger de egna
självkostnaderna, sedan fasta omkostnader frånräknats,
betyder i själva verket, att säljaren skänker bort
kontanta pengar; måhända bidrager han även genom
underbud ätt försämra ett även i övrigt dåligt marknadsläge,
och gör därmed en lojal konkurrent med bättre naturliga
förutsättningar en uppenbar orättvisa.

Prissättningen av kvalitetsstål är en ganska svår
uppgift. I den mån som tekniken utvecklats, hava de
fordringar skärpts som ställas på stålets kemiska och
fysikaliska sammansättning, hållfasthet och allmänna karaktär,
formgivning, dimensionstoleranser osv. Förfrågningarna
och orderna i ett stort stålverk kunna ofta liknas vid
de recept, som inkomma till ett apotek för effektuering.
I brokig blandning överträffa de senare knappast de
förra. Omdömesförmågan och skickligheten hos den,
som handhaver prissättningen av stålofferter, ställes
därför på höga prov. Att märka är, att försäljaren, som
arbetar emot en mycket skiftande kundkrets, så till vida
är handikappad, som de flesta köpare, evad det rör
direkta fabrikanter, kunna gent emot försäljaren uppträda
som specialister på just den vara, det är fråga om.
Genom inhämtande av offerter från ett flertal tillverkare
skaffar sig köparen en överblick över priserna, som ej
alltid är förbehållen säljaren. Han använder sig
givetvis av det förmånligaste utbudet. Har då något verk
genom en felkalkyl kommit till ett särskilt lågt pris,
fjimas i regel tusen chanser mot en, att köparen
antingen avslutar affären eller spelar ut priset mot annan
säljare. Felkalkylcr bliva på så sätt ödesdigra.

Om sålunda inom ståltillverkning — liksom f. ö. inom
de flesta andra områden — betydelsen av ett tillförlitligt
självkostnadssystem erkännes, torde det vara av
intresse att undersöka, vad ett sådant innebär. Därom kan
sägas följande:

1) Systemet bör tillåta förkalkylering på vilken
förfrågan som helst, och efterkalkylering av alla utförda
arbeten, med den noggrannhet, som för varje system
uppställts som villkor. En noggrannhetsgrad av ± 3 %
vid större specifikationer torde i allmänhet vara
tillfyllest och uppnåelig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free