- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
147

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 28 april 1928 - Statliga åtgärder för arbetslöshetens bekämpande efter år 1914, av Gunnar Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 155

huru kostnaderna för ett arbetsföretag skulle fördelas
på resp. anslag.

Bland arbeten bedrivna på detta sätt äro bilvägarna i
Bohuslän ett exempel. Dessa väganläggningar stodo
direkt under järnvägsstyrelsen och utfördes genom dess
försorg.

Nödhjälpsarbeten.

Av de verkliga s. k. nödhjälpsarbetena finnes två olika
huvudgrupper: de s. k. statskommunala och de rent
statliga.

Statskommunala arbeten.

Dessa arbeten bedrivas av kommunerna själva men
stå under A. K:s kontroll. Innan ett dylikt får
igångsättas skall motiverad och fullständig ansökan ingivas till
kommissionen. Lönerna vid dessa arbeten — vilka alltid
böra drivas i största möjliga mån på ackord — skola
vara desamma som om det vore ett statligt arbete och
den använda arbetskraften skall likaledes vara hänvisad
av det kommunala arbetslöshetsorganet, d. v. s.
verkligen vara oförvållat arbetslös och i verkligt behov av
hjälp. Till dylika arbeten erhåller kommunen statsbidrag
i efterskott med samma belopp pr dag och arbetare, som
skulle utgå om understödsverksamhet bedreves.

Denna typ av arbeten infördes av 1922 års riksdag och
voro avsedda att giva kommunerna tillfälle att i stället
för direkta understöd bereda de arbetslösa tillfälle till
verkligt arbete. Vidare gåvo de kommunen möjlighet att
låta familjeförsörjarne stanna hemma hos sina familjer.
Arbetena utgöras vanligen av vatten- och
avloppsledningsarbeten, gatu- och planeringsarbeten,
utfyllnadsarbeten o. d., men skola vara sådana som icke skulle
kommit till utförande som ordinarie arbeten inom de
närmaste åren. Det är givet, att desamma icke ses med
blida ögon av kommunalarbetarna, som anse att de skola
förbehållas dem eller åtminstone bedrivas med löner
enligt gällande avtal.

Vid sommarens början brukar kommissionen i
allmänhet indraga sitt tillstånd till dylika arbetens utförande
(utom i vissa hårt betryckta kommuner), vilket innebär
att de då vanligen nedläggas över sommaren.

Till statskommunala arbeten har intill 1 juli 1927
utbetalats i statsbidrag c:a 908 000 kronor.

En variant av dessa arbeten kan man kalla de s. k.
"prestationsarbetena". Enligt understödsförfattningen
har en kommun, som bedriver understödsverksamhet,
rätt att av de arbetslösa som erhålla kontant understöd
fcrdra en viss arbetsprestation. Detta utnyttjas endast
av några få kommuner. Bland dylika prestationer
förekommer t. e. vedhuggning åt gamla, fattiga änkor eller
åt kommunala inrättningar — såsom sker i t. e. Arboga.
Landskrona gallrade ut åtskilliga mindre arbetsvilliga
individer genom liknande arbeten, vilka av dessa
ansågos vara alltför ansträngande.

Statliga nödhjälpsarbeten.

Jag övergår nu till att närmare skildra de statliga
nödhjälpsarbetena, vilka nu kunna blicka tillbaka på en
12-årig verksamhet och på ett resultat, varom de flesta
i detta landet torde ha mycket dunkla begrepp.

Som jag tidigare nämnt gällde det redan 1916 att
bereda arbete för de arbetslösa stenhuggarna i
Bohuslän. Men var och på vad sätt skulle detta kunna ske?
Detta blev den stora frågan! Då uppträdde — som en
räddande ängel skulle man kunna säga — det s. k.
skogssällskapet i Göteborg och erbjöd sig att på av dem
ägda eller förvaltade områden sysselsätta arbetslösa på
sätt kommissionen närmare bestämde mot att detsamma

kom i åtnjutande av visst statsbidrag härför. Detta av
landsting, kommuner och enskilda bestående sällskap
har bl. a. genom donationer av för skogshushållning
varmt intresserade personer satts i stånd att inköpa
vissa kalmarker samt att åtaga sig förvaltning och
skötsel av en stor del allmänningar. Dess uppgift är att av
dessa ofruktbara och degenerade marker genom
planteringsarbeten och en rationell vård i framtiden skapa
skogbärande områden. Det var sålunda väl rustat för
den nya uppgiften vad arbetsobjekt angår så mycket
mera som dess egentliga verksamhetsområde vid denna
tid var västra och sydvästra Sverige eller just den del
av landet där arbetslösheten hade sitt huvudsäte.

Kungl. maj:t beviljade sommaren 1916 till att börja
med ett anslag av 37 000 kronor för dessa arbeten.
Samtidigt åtog sig skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län att på ungefär samma sätt sysselsätta arbetslösa.
Resultatet av dessa första trevande försök med allmänna
arbeten blev också sådant att det inbjöd till fortsatt
experimenterande och härur framväxte så den inom den
svenska arbetslöshetspolitiken så viktiga s. k.
arbetslinjen.

Verksamheten antog emellertid allt vidare former —
särskilt sedan även textilindustrien på hösten 1917
drabbats av arbetslöshet — och då mäktade givetvis icke
skogssällskapet som sådant att administrera densamma.
En särskild organisation måste därför taga hand om
uppgiften. Så uppkommo 1918 de s. k. skogssällskapets
statsarbeten. I spetsen för dessa ställdes en särskild av
Kungl. maj:t utsedd arbetsdirektion med säte i
Göteborg, vilken i samråd med skogssällskapet i
fortsättningen skulle sköta om de arbetslösas sysselsättande på
nyttiga arbeten. Dessa blevo av växlande karaktär —
hjälpfoderinsamling, skogsodlingsarbeten, diknings- och
röjningsarbeten m. fi. Under -de båda första åren 1916
och 1917 utfördes fullständig skogsodling av 7 500 har,
hjälpkulturer och röjningsarbeten å 1 700 har, grävning
av 60 km diken m. m. På de olika skogsodlingsarbetena
och för hjälpfoderinsamlingen sysselsattes de kvinnliga
textilarbetarna. På hösten 1921, sedan organisationen
måst i oerhörd grad utvecklas, då det gällde att vara
beredd emottaga 10-tusentalet arbetslösa eller mera,
omdöptes institutionen till Södra Sveriges statsarbeten och
det blev sedan denna, som — jämte det på sommaren
under en liknande direktion i Umeå bildade Norrlands
statsarbeten — hade att efter direktiv från A. K. utöva
den närmaste ledningen av de omfattande statliga
nödhjälpsarbetena under de svåraste krisåren på
arbetsmarknaden.

I och med arbetslöshetens nedgång 1923 gjordes en
indragning på så sättj ått Norrlands statsarbeten först
avvecklades och dess sista förvaltningsuppgifter
överflyttades direkt till kommissionen. Samma förhållande
ägde rum med Södra Sveriges statsarbeten under 1924.
Från och med våren detta sistnämnda år har sålunda
direkt hos Statens arbetslöshetskommission i sin helhet
legat den verksamhet, som avser att bereda
sysselsättning åt oförvållat arbetslösa och att jämväl i övrigt
handhava hela den statliga hjälpverksamheten för
bekämpande av arbetslösheten.

A. K. organisation.

Den nuvarande organisationen för den statliga
hjälpverksamheten ter sig på följande sätt: Ordförande: f. d.
rådmannen direktör Allan Cederborg. Vice
ordförande: t. f. byråchef Axel Valsinger. Ledamöter, t. f.
sekreterare Kurt Bergström, t. f. sekreterare Olof
Ekblom. Experter: för arbetsgivarep rten direktör E.
W. Paues, för arbetareparten vakant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free