- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
170

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 12 maj 1928 - Några nya synpunkter beträffande principerna för fördelningen av de europeiska rundradiostationernas våglängder, av Siffer Lemoine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBr. 1928

tillgängligt kilocykeltal utgör inalles 1 014 kc/sek., vilket
med en inbördes differens av 10 kilocykler motsvarar 103
utnyttningsbara frekvenser. Efter frånräknandet av de
föreslagna 12 gemensamma våglängderna återstår
sålunda summa 91 st, att fördelas mellan Europas samtliga
länder.

Fördelningen härav föreslås verkställas i enlighet med
följande principiella betraktelsesätt: varje land tilldelas
det antal frekvenser, av vilka summan av
våglängds-ekvivalent erna, uttryckt i procent, motsvarar resp. i
tabell 1 angivna jämförelsetal.

Fig. 4.

Göres en uträkning av våglängdsekvivalenternas
summa för samtliga frekvenser, erhålles efter avdrag för de
gemensamma våglängderna talet 98,45. Härifrån bör
ytterligare dragas 1.7 för storstationen i Moskwa på
omkring 1 450 meter, till vilken station man ej kan
underlåta att här taga hänsyn — å våglängder under 600 meter
däremot finnas i Ryssland för närvarande endast ett par
anläggningar av mindre betydelse. Slutresultatet blir
alltså 96,75. Omräknas vidare absoluta värdet av varje
våglängdsekvivalent, så att detta i stället uttryckes i %
av totalsumman, skall följaktligen ekvivalentsumman i %
(fig. 4) för de våglängder, varje land är berättigat
inneha, vara lika med de i tabell 1 beräknade
jämförelsetalen.

Innebörden härav kanske bäst klarlägges genom
exemplifiering. Sverige har sålunda enligt tabell 1 ovan
ett internationellt jämförelsetal av 6,18. Med de fem
våglängder, motsvarande 550, 660, 720, 1 150 och 1310
kc/sek., samt storstationsvåglängden 1 320 meter, vilka
Sverige, enligt förutvarande fördelning besitter, erhålles
en absolut ekvivalentsumma av 6,99, i procent
motsvarande 7,22. En strikt anpassning av principen skulle för
vår del följaktligen komma att medföra avstående av
en av de nuvarande lägre exklusiva våglängderna. Ännu
ofördelaktigare utfaller formelns tillämpning för ex.
England och Tyskland med jämförelsetalen 7,24 och 11,67
jämfört med de 10 resp. 13 våglängder, dessa länder nu
förfoga över, under det att å andra sidan bl. a. Finland,
Italien, Norge, Polen, Spanien och Ungern skulle få en
förbättrad position.

Gruppförläggning av våglängderna i stället för
polygon-metoden.

I fråga, om fastställandet av de frekvenser, olika
stationer skola nyttja, är som förut framhållits författarens
åsikt, att prioritetsprincipen fortfarande bör
upprätthållas inom ramen av vad som är möjligt vid
fördelningen, rörande polygonmetodens tillämpning åter torde
detta förfarande kunna underkastas diskussion.

Som bekant är strålningen från en sändarestation av
tvåfaldigt slag, nämligen ytstrålning och rymdstrålning,
av vilka den förra utgör den för lyssnarna inom den
normala räckviddsrayonen nyttiga strålningen, under det att
den senare som regel kommer lyssnare på mycket stora

distanser till godo. Erfarenheten lär vidare, att
rymd-strålningen för de frekvenser, som rundradion använder,
återkommer reflekterad till jordytan med maximum av
styrka på distanser av omkring 1 000 till 2 000 km,
vilket vid polygonmetodens användning just blir
storleksordningen i avstånd mellan tvenne i frekvens närliggande
stationer.

Följden härav är — varom också en mångfald
klagomål från skilda håll bära vittnesbörd — att lyssnare ej
sällan störas på grund av svårigheten att särskilja det
egna stationsprogrammet från den i frekvens
bredvidlig-gande, ehuru i avstånd avlägsna utländska stationens.
Meningen är här icke att på något som helst sätt vilja
förminska eller undanskjuta kravet på selektivitet hos
mottagareapparaterna, men faktum kvarstår, att stora
olägenheter vållas på grund av det nuvarande systemet.
Det finnes exempelvis kontinentala stationer, vilka på
grund av sin stora effekt och starka rymdstrålning efter
mörkrets inbrott kunna utmärkt avlyssnas i
grannländerna inom området för därvarande egna stationers
kristallräckvidd. ja till och med på samma
kristallapparater, medelst vilka mottagningen från lokalstationen sker.
Än mer är att förmoda, att dessa störningar komma àtt
göra sig gällande i den mån, som effektökning
företages i större omfattning.

Ett sätt, på vilket författaren anser möjligt att
åtminstone delvis eliminera denna olägenhet, är att i stället för
polygonmetoden införa vad närmast kan kallas
"gruppfördelning" av våglängderna, vilket skulle innebära
följande: om ett land äger rätt till flera frekvenser,
sammanföras dessa i grupper om tre eller fyra närliggande i
varje.

Härmed vinnes minst tvenne fördelar: för det första
blir rundradioorganisationen i varje land själv ansvarig
för att frekvenserna inom varje grupp hållas konstanta,
vilket lättare torde gå för sig, då stationerna sortera
under en och samma myndighet —■ samtidigt minskas den
internationella våglängdskontrollens arbete -— samt- i fall
att så ej sker, bliva de egna och icke, som nu är
förhållandet, i utlandet varande, saken helt ovidkommande
lyssnare lidande därpå; för det andra elimineras en del
av rymdstrålningens störande verkningar, alldenstund
densamma faller inom ett visst bredare frekvensband,
varigenom lokal avlyssning av egna stationer ej kommer
att besväras därav i samma utsträckning som nu, samt
slutligen för det tredje erbjudas innehavare av
tillräckligt selektiva apparater minst lika goda för att ej säga
bättre möjligheter att taga in stationer över stora
distanser.

De må tilläggas, att så som förhållandena nu ligga till,
är kravet på ökad sändningseffekt motiverat ofta minst
lika mycket av den internationella konkurrensen för att
över huvud taget göra sig hörd som av önskemålet om
ökad egen räckvidd. Det förra betraktelsesättet, som
givetvis icke tillhör en sund utveckling av rundradion,
skulle i och med införande av gruppfördelning av
våglängderna komma att få mindre fog för sig.

Sammanfattning.

De synpunkter, som ovan framförts beträffande en
revidering av nu gällande schema för fördelningen av de
europeiska rundradiostationernas våglängder,
sammanfattas som nedan följer:

1) att varje land erhåller rätt till det antal frekvenser,
som motsvara en funktion av landets ytinnehåll och
folkmängd, uttryckta procentuellt, därvid den förra faktorn
ingår med helt samt den senare med halft talvärde.

2) att med dylik rätt följer skyldighet att före visst av
Unionen eller annan Internationell konferens fastställt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free