- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
13

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST 2

Redaktör: WALO FINNÉ

INNEHÅLL: Entreprenadväsendet, av civilingeniör Hans Krogh och major Ernst Lindh. — Användning av
differensberäkning för behandling av vissa problem inom byggnadsstatiken, av civilingenjör Hjalmar Granholm. —
Provvägen vid Braunschweig, av civilingenjör Einar Nordendahl. — Redogörelse för Svenska teknologföreningens avd:s för
Väg- och vattenbyggnadskonst verksamhet under år 1927. — Notiser. — Litteratur.

ENTREPRENADVÄSENDET.1

Civilingenjör HANS KROGH:

Entreprenadväsendet inom väg- och
vattenbyggnads-facket har hos oss, såsom vi alla veta, haft svårt att
vinna samma stadgade ställning som i de flesta övriga
kulturländer. För ett rätt bedömande av dess
nuvarande nivå och dess förutsättningar för en vidare
utveckling bör man hålla i minnet den utveckling, det
hittills undergått.

Vi behöva endast gå ca 30 år tillbaka i tiden för att
i Sverige finna en entreprenörkår och ett
entreprenadväsende av ytterst primitiv beskaffenhet. Bortsett från
några få men så mycket mera lysande undantag, som
snarast bekräfta regeln, stodo på den tiden de svenska
väg- och vattenbyggnadsentreprenörerna på
bondbygg-mästarens, basens nivå. Deras tekniskt-teoretiska
underbyggnad var ingen. Tumstocken betecknade deras
vetenskapliga begränsning. Den merkantila
organisationen av deras företag var förbluffande enkel:
huvudingrediensen däri var anteckningsboken i bröstfickan,
där i bästa fall debet- och kreditposter hade sina
särskilda sidor. Konkurrenterna inom denna
entreprenörkår drabbade vanligen ihop på entreprenadauktionerna,
dessa moraliskt förkastliga tillställningar, som i motsats
till annat bondfångeri icke falla under strafflagen. Då
plockade gubbarna fram tumstocken och studerade
lantbruksingenjörens förslag. Och sedan gissades och bjöds
det med friskt humör. Annat än gissning kunde det inte
gärna bli tal om, ty även om förmågan att räkna hade
funnits, så fanns det vanligen inte något underlag, som
det var mödan värt att på allvar försöka räkna på.

Det gick verkligen en rysning igenom mig, när jag
här om dagen såg en annons i en tidning om en sådan
entreprenadauktion. Det rörde sig visserligen inte om
någon väg- och vattenbyggnad utan ett skolhus. Men
det har ju strängt taget ingen betydelse. Det
kulturvidriga i företeelsen kvarstår.

Det förekom emellertid, såsom jag nämnde, en och
annan lysande undantagsentreprenör med teknisk
underbyggnad och tillhörande kulturmänniskornas krets;
men de räckte inte till för behovet varken i fråga om
antal eller resurser. Då byggnadsverksamheten i
väg-och vattenbyggnadsfacket började skjuta fart, kom
marknaclen därför under åtskilliga år delvis i händerna
på utländska entreprenörer. Jag vill erinra om den
livliga järnvägs- och hamnbyggnadsverksamheten före och
omkring sekelskiftet, särskilt i södra Sverige. Den
ombesörjdes till stor del av danska entreprenörer, och det
finnes ännu i dag respektingivande förmögenheter i Kö-

1 Inledningsföredrag hållna å sammanträde den 23 januari
1928 med Svenska teknologföreningens avdelning för Väg- och
vatten byggnadskonst.

penhamn, som ha samlats på sådana entreprenader på
denna sida om Sundet.

Förhållandena i nuvarande stund innebära
obestridligen en förändring till det bättre. Det finnes i alla fall
nu ett betydande antal svenska entreprenadfirmor i
väg-och vattenbyggnadsfacket, som förfoga över högt
kvalificerade tekniska krafter, företag som inrikta sin
verksamhet på att ständigt höja sin nivå och som, i den
mån det beror på dem själva, söka tillämpa sunda
ekonomiska principer för sin yrkesutövning. En absolut
och obestridlig framgång kan alltså konstateras, men
knappast en framgång som vi kunna betrakta som
tillfredsställande. Detta beror naturligtvis till stor del på
entreprenörerna själva, icke minst på deras bristande
förståelse för sammanhållning och organisation, deras
inbördes avundsjuka etc. Men till lika stor del tror jag
det är berättigat att söka förklaringen till deras
långsamma frammarsch i förhållanden, som undandraga sig
entreprenörkårens initiativ och påverkan, bl. a. i vissa
starkt utpräglade sidor av svenskt folkkynne och
tradition.

Entreprenadverksamheten är ju en kombinerad
teknisk-merkantil verksamhet. De egenskaper den kräver
hos sin utövare äro teknisk blick och sinne för
organisation och för ekonomi. Svenskens tekniska
begåvning-är höjd över varje tvivel. Hans organisatoriska gåvor
äro också — och med rätta — allmänt erkända. Med
andra ord: svensken vore född till entreprenör, om det
inte vore detta olycksaliga krav på sinne för ekonomi. Det
ekonomiska sinnet och insikten utvecklas under
generationers träning i affärslivet, och någon utpräglad
handelsnation ha svenskarna aldrig varit. Ända till våra
dagar har en löjtnant eller notarie hos den svenska
allmänheten stått i ojämförligt mycket högre kurs ärt en
framgångsrik grosshandlare. Vad nu särskilt den svenska
ingenjören angår, så är han visst ingen slarver. Tvärtom.
Han är samvetsgrann och ansvarsmedveten, och dessa
förtjänstfulla egenskaper äro oförenliga med ett suveränt
negligerande av ekonomiska synpunkter. Men hans
tekniska begåvning och därmed följande tekniska intressen
äro så dominerande, att de icke lämna önskvärt utrymme
för verkligt ekonomiskt intresse.

En gammal vän till mig, en verklig sybarit men en
hedersman i varje fiber, deltog på sin tid något i det
politiska livet och skulle på ett valmöte tillkännagiva
sin ståndpunkt till nykterhetsfrågan, som hade en
framskjuten plats på hans partis program. Han föll igenom,
sedan han deklarerat : Jag är en vän av nykterhet — dock
utan entusiasm. Om den svenska ingenjören i
genomsnitt tror jag man kan säga: Han är en vän av ekonomi —
dock utan entusiasm. Han har den goda viljan att
ekonomisera. Han kan t. o. m. låta sin goda vilja urarta

25 FEBR.
1928

ÅRGÅNG
58

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free