Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•32
TEKNISK TIDSKRIFT
25 febr. 1928
Fig. 5. Isotermisk karta utvisande gränserna i olika fall för de områden norr och söder om Mälaren, vilka
genom en gatubro Långholmen—Smedsudden skulle erhålla till väglängden kortare förbindelser sinsemellan
än över nuvarande slussen. Gör man motsvarande beräkning utgående från körtiden, ger beräkningen för
Smedsuddsbron ännu gynnsammare resultat.
stånd, ja, då anser jag redan detta vara skäl nog att
lägga gatubron vid den plats, där man möjligen kan
tänka sig att järnvägsbron kommer att ligga. Enligt
mitt förmenande är emellertid en järnvägsbro vid
Smedsudden verkligen att räkna med. De utredningar, jag
verkställt, ha resulterat i att sammanbindningsbanan
för framtiden bör behållas och att den kommer att bliva
till så mycket större tjänst för Stockholm, ju större
staden blir. Växer staden till låt oss säga 700 000
invånare, så ha de nya invånarna slagit sig ned i nya
stadsdelar, huvudsakligen åt söder, väster och
nordväst. Det synes mig, att det då för Stockholms
invånare skulle vara till gagn och för trafiken i staden
synnerligen önskligt, om södergående tåg kunde utgå från
en station i de norra förstäderna, passera
centralstationen och från en station i Brännkyrka gå vidare söderut.
Likaledes skulle norrgående tåg
och Västeråstågen utgå från
Brännkyrka, passera
centralstationen och stationen i norra
förstäderna för att därifrån gå
vidare norrut. Detta bleve ett
övergripande trafiksystem,
motsvarande Köpenhamns, som där
vunnit stora sympatier och som
för en stad av Stockholms
dimensioner vore synnerligen lämpligt.
Doek kan man säga, att samma
system kan genomföras, om man
lägger en centralstation på
Kungsholmen, men detta skulle
alldeles förrycka stadens
figuration och trafiksystem. Var och
en av dessa tre stationer, som
man kan tänka sig i ett större
Stockholm, bör vara så belägen,
att den är central i de
stadsdelar, den skall betjäna, och man
kan icke tänka sig ett centralare
läge än det, som Centralstationen
har. Vad utseendet beträffar,
kan jag icke finna — att såsom
sammanbindningsbanan går fram
— den gör så mycket ont, med
undantag vid Tegelbacken, en
sak som dock torde kunna
klaras.
Om någon trafik behövde
flyttas ut från
sammanbindningsbanan, så är det godstrafik en. Det
vore bra, om denna kunde ledas över Årsta och
Smedsuddsbron. Det skulle för Statens järnvägar innebära en
trafikbesparing, och staden skulle slippa att få
godstrafiken genom centrum. Sålunda anser jag, att man om
man vill erhålla en god trafikföring för såväl person- som
godstrafik, bör räkna med en järnvägsbro för godstrafik
vid Smedsudden och att man redan av den anledningen
icke kan gå in för en gatubro i den riktning, som
gatukontoret förordat.
Tror man på utvecklingen, bör man således förlägga
bron till Smedsudden. Tror man icke, bör man icke
förlägga den till kvarteret Göken enligt Gellerstedts och
gatukontorets förslag, utan då bör man icke bygga någon
västlig bro alls. Ty upphör utvecklingen, kunna vi
reda-oss endast med åtgärder i do centrala stadsdelarna. För
min del tror jag på utvecklingen. (Forts.)
OM STABILITETSVILLKORET VID UTJÄMNINGSBASSÄNGER.
Av Fredrik Jonson.
Om effekten i en vattenkraftstation försedd med
automatisk regulator och med sluten till- eller
avloppsledning ändras, uppkomma i de flesta i praktiken
förekommande fall svallningar i ledningen. Dessa
svallningar kunna minskas genom en utjämningsbassäng.
Villkoret för att svallningarna, därest sådana
förekomma, skola minskas med tiden och ej ökas anges som
bekant av Thoma’s stabilitetsvillkor.1 Detta villkor, vid
i D. Thoma: Zur Theorie des Wasserschlosses bei selbstthätig
geregelten Turbinenanlagen, Berlin 1909.
vars härledande dock vissa approximationer gjorts
(jämför nedan) kan skrivas:
J^lL
- 2 ct g H„
F — tankarean,
L = den slutna ledningens längd,
† = „ „ „ tvärarea,
g = tyngdkraftens acceleration.
H0 = nettofallhöjden efter belastningsändringen, om
strömningen då vore jämn,
h = fallförlusten i ledningen; h = ci^2,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
