- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
89

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

89

tillhjälp av en dylik i vatten gjuten platta kan man lätt
länspumpa schaktet innanför en för ändamålet uppförd
kasun el. dyl. och sedan fortsätta byggnadsarbetena i
torrlagt schakt.

Den senaste tidens uppfattning i Förenta staterna om
undervattensbetong och dess utförande belyses dels av
nedanstående referat från några under senaste åren
utgivna böcker och uppsatser i facktidskrifter, författade
av erkända fackmän på området, och dels av studier,
som författaren bedrivit i nämnda land. varom i det
nedanstående lämnas redogörelse.

1. I boken "Masonry" av professor Malvered A.
Howe finnes anfört ungefär följande.

Trots att det är möjligt att placera betong i rinnande
vatten, är resultatet dock tvivelaktigt. Ehuru en
fångdamm är mycket dyr, är det bättre att bygga en dylik
och gjuta betongen i stillastående vatten. I de fall, då
en vanlig fångdamm ej kan byggas, kan man i stället
anordna en mur av betong i säckar. Härvid använder man
fet och icke för våt betong, vilken ihälles i säckar av
väv el. dyl. Säckarna fyllas till omkring två
tredjedelar. De sänkas därefter och apteras av en dykare,
som ordnar dem i förband. Dylika säckar hava
tillräckligt lös struktur, för att bruket skall kunna sammanbinda
de olika säckarna, Papperssäckar hava även använts,
men tygsäckar o. dyl. äro mycket lämpligare.

Sedan muren av betongsäckar nått tillräcklig höjd för
att tillförsäkra stillastående vatten innanför densamma,
gjuter man undervattensbetong med användande av
antingen en bottentömningsskopa ("bottom dump bucket"
eller "drop-bottom bucket") eller ett rör med tratt
upptill (tremie).

Om man använder skopa, måste den sänkas så djupt
som möjligt, så att cementen i betongen avskiljes så litet
som möjligt från betongmaterialerna. Skoporna för
un-dervattensbetonggj ritningar äro vanligen konstruerade
att rymma från 0,4 till c:a 2 kbm. (Dylika tillverkas
bl. a. av Insley Manufacturing Co.)

För gjutning av undervattensbetong är trattrör att
föredraga framför skopa. Röret (tuben) utföres av trä
eller järn (diam. ofta 8") och är upptill försett med en
trattformig del (hopper). Betongen passerar genom
röret, sålunda utan att komma i beröring med vattnet
utanför. Trattröret upphänges vanligen i kablar, så att det
kan upplyftas och sänkas samt flyttas i horisontal led.
När rör användes, sänkes det först till bottnen, så att
dess nedre ände blir tillsluten, varefter vattnet inuti
röret ersättes med betong, som ihälles uppifrån och
undantränger vattnet. Sedan röret fyllts med betong, lyftes
det något, så att betongen kan komma ut genom nedre
änden undanträngande, ej passerande genom vattnet
invid rörets nedre mynning. Betong tillföres trattröret i
samma tempo, som betongen lämnar detsamma. När
betongen slutar att rinna ut, föres röret något åt sidan,
så att betongen åter kan börja komma ut. På detta
sätt kan man erhålla lager med konstant tjocklek. Den
tjocklek, som erhålles, är beroende på betongens
konsistens och på den intensitet, varmed betongen tillföres
röret. Tunna lager kunna lättare erhållas än tjocka.
Betongen bör tillredas blöt, så att den väl breder ut sig
i sidled efter att hava lämnat tuben, överytan av varje
lager bör vara horisontal och fri från fördjupningar.
Vid riktiga dispositioner och rätt handhavande, bör
undervattensbetong gjuten genom trattrör, bli lika god
som gjuten på eljest vanligt sätt, i torrlagt schakt.

Vidare framhålles i förenämnda publikation vikten av,
att man vid gjutning av undervattensbetong förhindrar
uttvättandet av cement från betongen, och sålunda
bildandet av siam (laitance). Dylikt siam anses bestå av

fina cementpartiklar tillsammans med föroreningar, lera
o. dyl. från de i betongen ingående materialierna.

2. "Concrete Engineers Handbook" av professor
George A. Hool och konsult, betongingenjören
Nathan C. Johnson. Beträffande undervattensbetong,
är i denna handbok i huvudsak följande anfört.

För gjutning av undervattensbetong användes vanligen
trattrör med omkring 1 fots diameter och med längd,
tillräcklig att nå schaktets botten. Under gjutningen
tillses att nedre änden ej upplyftes ur den nygjutna
mjuka betongen, eljest intränger vatten till betongen i
röret, skadande denna. Röret måste hållas fyllt med
betong hela tiden. Betongens passage genom röret
underlättas genom att sakta upplyfta dess nedre ände, så att
betongen gradvis flyter ut och ej rusar. Om röret
under arbetets gång råkar bli tömt på sitt innehåll av
betong och fyllt med vatten, så är det lämpligt att öka
cementtillsatsen i nästa betongsats för att kompensera
förlusten genom den utvaskning, som ägt rum. Då röret
vanligen är tungt, måste särskilda anordningar vidtagas
för dess uppbärande och handhavande. Man måste
jämväl tillse, att rörets höjdläge ej ändras av vågrörelser i
vattnet, härrörande från förbipasserande båtar el. dyl.,
då även en mindre lyftning kan förorsaka rusning av
betongen och inträngande av vatten i röret.

Vid en del undervattensbetonggjutningar hava skopor,
försedda med luckor för bottentömning, kommit till
användning. Gjutning med skopa är dyrbarare, än om rör
användes, och giver möjligen mindre god betong.

Med fördel har man för undervattensarbeten använt
säckar, i vilka färdigblandad betong lagts, varigenom
betongen sammanhålles under passagen genom vattnet.
Papperssäckar äro ej så lämpliga som dylika av jute
eller säckväv. Man har vid dylika gjutningar funnit, att
inurverkets hållfasthet i ytan mellan de särskilda
säckarna är obetydligt mindre än den i massan i övrigt.

Man anser vanligen, att undervattensbetong är av
betydligt sämre kvalitet än betong, gjuten under vanliga
betingelser. Detta är utan tvivel riktigt, om betongen
får falla fritt genom vattnet, eller om omständigheterna
äro sådana, att avsevärd bildning av siam ej förhindras.
Man har dock exempel på, att kvalitetsbetong kan
erhållas även vid undervattensarbeten. Sålunda har en
hållfasthet av 190—280 kg pr kvcm erhållits med
blandning 1:3:6. gjuten med 12 tums tuber på 18—24 m
vattendjup.

3. "Foundations. Abutments and Footings" av
professorerna George A. Hool och W. S. Kinne. I denna
publikation förekomma bl. a. beskrivningar av en del
grundläggningsarbeten i vatten, vid vilka man anordnat
en tätande bottenplatta medelst gjutning av
undervattensbetong (sealing).

Beträffande utförandet av undervattensbetong finnes
följande allmänna synpunkter anförda.

Betongen må föras genom vattnet antingen genom ett
rör eller en bottentömningsskopa. Röret är vanligen
tungt att handhava. Skopan är lättare att hantera och
plägar giva de bästa resultaten för stora djup.
Betongen måste gjutas kontinuerligt till full tjocklek
erhållits, för att undvika sönderdelning, bildning av
skarvar el. dyl.

Undervattensbetong för bottenplattor är vanligen
oarmerad. I de flesta fall är det ej praktiskt att anordna
armering. Betongblandningen bör ej vara magrare än
1:2:4,-enär undervattensbetong vanligen ej blir så god
som betong,’ gjuten i det torra, Vid gjutning av
undervattensbetong erhåller man å övre ytan ett lager
avfallsbetong med en tjocklek från några tum till en fot. Detta M
lager består av föroreningar samt cementslam o. dyl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free