- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25 aug. 1928

103

Vid utförandet av dammen i Suorva visade sig berget
i grunden vara avsevärt mycket sämre än man på grund
av undersökningarna kunnat förvänta, varför på vissa
ställen tätningen i valvets framsida, som man beräknat
behöva göra i genomsnitt 2 meter djup, på vissa sträckor
måste nedföras icke mindre än 10 meter för att nå
tillräckligt fast och tätt berg. Detta förorsakade givetvis
ökad kostnad för dammen, men ännu mycket större
kostnadsökning skulle hava uppstått, om i detta fall en
massiv gravitationsdamm kommit till användning. Med
hänsyn till bergets varierande beskaffenhet är man vid den
där utförda konstruktionen utsatt för mindre
kostnadsökningar än vid användande av gravitationsdamm.

På de grunder, som här ovan i korthet anförts, och de
erfarenheter, som vunnits vid dammbyggnader i Sverige,
torde man kunna säga, att spärrdammar av armerad
betong, bestående av tunna, snett ställda betongvalv,
vilande mot strävpelare, kunna anses utgöra en lämplig
och väl beräkningsbar konstruktion. Vid noggrant
genomförda kalkyler, som taga hänsyn förutom till
vattentrycket jämväl till istryck, temperaturvariationer och
krympning samt vid gott utförande, kan man nämligen
med denna konstruktion erhålla fullständigt täta
dammar, vilka i fråga om prisbillighet och hållbarhet i
allmänhet äro överlägsna massiva gravitationsdammar.

A. Den konstruktiva utbildningen av valvdammarna vid
Suorva- och Norrforsanläggningarna.

De fler spänning a valvdammarna.

De flerspänniga valvdammarna vid Suorva och
Norrforsanläggningarna förete ganska stora likheter med
varandra, varför de synpunkter, som legat till grund för
dessa dammars konstruktiva utbildning, här nedan
beskrivas i ett sammanhang.

Suorvadammarna, vilka överspänna tvenne grenar av
Luleälv i Lappland, äro belägna på 67,5° nordlig bredd
och cirka 420 m över havet. Den flerspänniga
valvdammen vid Norrfors kraftverk är uppförd över en gren,
Tvärån, av Umeälv, belägen på 63,9° nordl. bredd, 70
meter över havet och cirka 30 km från kusten av
Bottniska viken. Lufttemperaturen kan under vintertid i
exceptionella fall nedgå till —43°C i Suorva och till
—38°C vid Norrfors. Den högsta sommartemperaturen
har på båda platserna uppmätts till omkring -j-32°C.

Såväl Suorva- som Norrforsdammarna äro grundlagda
på urberg.

Största dammhöjden, från foten till krönet räknat,
utgör cirka 14 m för Suorva- och 15 m för
Norrforsdammarna. Konstruktionerna hava emellertid utbildats med
hänsyn till en framtida höjning av dammkrönet med 7
resp. 5 m.

Valven äro utförda såsom fullständigt inspända vid de
skivformade pelarna. För valet av ekonomiskt
pelar-avstånd hava följande synpunkter varit bestämmande.
Pelarna måste för ernående av nödig stabilitet givas en
jämförelsevis stor basbredd och erhålla sålunda tämligen
små tryckpåkänningar samt hava därför utförts
oarmerade av mager betong. Tjockleken för pelarna kan av
utförandeskäl icke understiga ett visst minimum, varför
kostnaden för en pelare upp till en av en dylik
minimi-pelares stabilitet betingad valvspännvidd är konstant.
För större spännvidder finner man, att pelarekostnaden
varierar rätlinigt med spännvidden. Med hänsyn till de
exceptionellt stora variationerna i luftemperaturen bör
vidare för nedbringande av temperaturspänningarna
valvtjockleken väljas så liten som av praktiska skäl är
möjligt. Valven hava därför utbildats på sådant sätt, att
deras kröntjocklek efter framtida påbyggnad uppgår till

det minsta mått man icke vågar underskrida, utan att
riskera otätheter, nämligen 300 mm. Den mest
ekonomiska konstruktionen bör under ovannämnda betingelser
erhållas, om valven givas så stor spännvidd, att vid den
givna valvtjockleken påkänningen av egen vikt och
vattentryck uppgår till den för materialet högsta tillåtna,
och denna spännvidd utgör cirka 12 meter. Från krönet
mot valvfoten ökar valvtjockleken på sådant sätt, att
valvpåkänningarna hålla sig inom tillåtna gränser.

Vid Suorvadammarna ifrågasattes till en början att
framför valven anbringa en upp till krönet nående
sten-fyllning, huvudsakligen i ändamål att ernå en jämn
fördelning av istrycket. För att icke denna stenfyllning
skulle bliva alltför mäktig, valdes valvlutningen så liten
som 45°. Sedermera verkställda utredningar visade
emellertid, att dylik stenfyllning ej var behövlig, varför
den utelämnades.

För bestämning av den mest ekonomiska valvlutningen
uppgjordes för Norrforsdammen jämförande
kostnadsberäkningar för valv med lutningar växlande mellan 30°
och 90° med horisontalplanet. Den under olika
förutsättningar beträffande valvviktens inverkan på pelarnas
stabilitet beräknade ekonomiska valvlutningen befanns
härvid variera mellan 63° och 70°. Med ledning av dessa
resultat bestämdes valvens lutning till 2,5 :1,
motsvarande horisontalvinkeln 68° 12’.

I pelarna hava invid valvanslutningarna inlagts med
valvlutningen parallell armering för upptagande av de
dragspänningar, som, särskilt i sektionerna närmast
krönet, uppkomma vid istryck. Mellan förstärkningsflänsarna
vid pelarnas uppströmskant hava anordnats horisontala,
armerade stagbalkar, avsedda att upptaga de vid valvens
gjutning samt vid ojämnt fördelat istryck eller eventuellt
valvbrott uppträdande horisontalkrafterna.

Till grund för de statiska beräkningarna av valven
hava, förutom egen vikt och vattentryck, räknat upp till
krönet vid fullständig utbyggnad, lagts följande
antaganden:

1) Ändringar i valvens och horisontalstagens
medeltemperatur, varvid gränsvärdena antagits i enlighet med
nedanstående tabell.

Medeltemperatur hos valvsnitt med hjässtjockleken Tempera- | turskillnad j mellan val- I
0,4 meter 0,6 meter vets
upp-ströms- och
nedströms-ytor
Sommar Vinter Sommar Vinter
Suorvadammarna: >
Tomt vattenmagasin + 25° -25° + 20° — 20° .—
Fyllt + 20° - 6° + 10° - 6° 12,5°
Norrforsdammen:
Tomt vattenmagasin + 20° — 17° + 19° -15° -
Fyllt + 20° — 7° + 19° - 5° 18°

Horisontalstagens gränstemperatur = ±20°C.

Gjutningstemperaturen antogs för Suorvadammarna till
endast +4°C, enär valven voro avsedda att gjutas under
vintern inom varmskjul. För Norrforsdammen infördes i
beräkningarna en gjutningstemperatur av -j-10°C.

2) Krympning hos betongen vid hårdnandet antogs
motsvara ett temperaturfall av endast 5°C, enär det
föreskrevs att betongen skulle hållas våt genom riklig
vatten-begjutning under 2 à 3 månader efter färdiggjutningen.
Visserligen kan icke genom en dylik vattenbehandling
det totala krympmåttet reduceras, om betongen får
tillfälle att uttorka fullständigt, men tiden för den maximala
krymp spänningarnas uppkomst blir förflyttad till en
senare tidpunkt, då betongens draghållfasthet i väsentlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:09:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1928v/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free