Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 sEpt. 1928
VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST
139
Mellanpelare på fristående betongpålar.
På grund av det stora djupet till fast botten, max. 26
m, och den därav följande stora pållängden, 26,5 m,
erbjöd detta grundläggningssätt svårigheter av helt
annan art än förut omnämnda. Pelarna skulle kunna
upptaga förutom reaktioner från egen vikt, rörlig last
och vindtryck även ett istryck på 20 ton i brons
tvär-eller längdriktning.
Pålantalet valdes till 24 st., med 4 st. vertikala pålar
och resten snedpålar i lutning 3 :1 i brons tvär- och
längdriktning. Pålarnas dimensioner äro 37 X 37 cm
med 4 <p 30 mm som armering. Armeringen har
bestämts så, att dragspänningen i betongen ej överstiger
30 kg/cm2 vid pålens transport. Pålarna tillverkades på
ett arbetsplan med 12 pålar i bredd och av albetong i
blandning 1 :3 : 3 för att möjliggöra nedslagning tre
dagar efter gjutningen. De lyftes med traverser i fyra
punkter (se fig. 6) och kördes på tvenne vagnar ut på en
brygga, där en pråm, försedd med tvenne lyftarmar,
mottog pålarna och i upplyft läge transporterade dem ut
till pålkranen, där de upphängdes i ena lyftbygeln
medan pålspetsen sänktes till vertikalt läge. Vikten av en
påle uppgår till 9 ton.
Då djupet till leran var 17 m, kunde snedpålarna ej
nedsänkas i lutning 3 :1 ända till botten, ty då skulle
pålen på grund av sin tyngd hava brutits av, utan
pålen fick först nedsänkas i vertikalt läge maximalt
15 m under gejdernas nedersta punkt. Därefter kunde
pålen fällas i lutning 8:1. För att kunna öka
lutningen till 3 :1 fastgjordes en kraftig boj med talja i
pålens nedre upphängningsbygel och med tillhjälp av
ett på en flotte befintligt spel sänktes bojen under
vatten, så att full lyftkraft erhölls. Härvid visade det sig
vara nödvändigt att anordna styrning för bojen, då den
mitt emot den första, varefter de kunde förbindas
inbördes. Kring de fyra vertikalpålarna, som slogos
omedelbart före dessa två snedpålar, fastspändes en träram,
som stagades mot de båda snedpålarna, och mot denna
ram kunde de efterföljande snedpålarna lutas med sina
övre ändar.
Fig. 6. Transportpråm tör pålarna.
För bestämning av pålarnas förmåga användes
formeln
—^s/m^m
där k sattes till 0,5 samt E = 300 000 kg/cm2. Värdet
EF
— korrigerades med hänsyn till att vid nedslagningen
L
användes en 3 m lång ansättare av trä.
Fig. 5. Betongcylindern nedsänkt på sin plats.
annars snurrade runt och låste fast taljorna. På fig. 7
ser man pålen i lutning, bojen synes ej å fig.
Pålen kunde nu fällas till lutning 3 :1 och sänkas
tills spetsen nådde leran, då bojen kunde borttagas och
pålen nedslås till fast botten.
Väl nedslagen kunde emellertid pålen ej släppas, då
den i så fall på grund av sin stora fria längd över
botten skulle hava brutits av. Den första snedpålen fick
därför stagas med wire i land och nästa snedpåle slogs
Fig. 7. Betongpåle under nedslagningen.
Nedsjunkningen för sista slaget blev för de längsta
pålarna 2 mm vid en fallhöjd av 0,5 m och en hejarvikt
av 4 ton. Pålens bärförmåga var då 132 ton och tillåten
belastning vid 3-faldig säkerhet 44 ton.
Efter hand som pålarna nedslagits kapades de av
dykare.
På den förut omnämnda bottenramen kunde nu
bottenformarna uppläggas och därefter sidoformarna för
plinten anbringas. Plinten var 4 m bred och 8 m lång samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
