- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Väg- och vattenbyggnadskonst /
143

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 sEpt. 1928

ligt lätt konstruktion. Omedelbart nedanför bygges ett
andra valv av mindre höjd, nedanför detta ett tredje valv,
ännu lägre, och så vidare. Den lätta konstruktionen
möjliggöres av de mellan valven uppstående bassängerna,
vilkas vatten åstadkomma en motbelastning å uppströmsvalvens
undre del och sålunda väsentligt minska det effektiva
vattentrycket mot varje damm. Härigenom minskas icke blott
materialätgången utan även behovet av bottenbeklädnad
nedanför dammen till skydd mot utskärning. Flodvattnet
nedföres stegvis i stället för att störta från stor höjd (ett
system som ofta tillämpas i Indien, ehuru där endast för
att hindra utskärning).

Ännu en fördel med konstruktionen är, att densamma
efter färdigställandet kan provas genom att helt enkelt
tömma mellanrummen och sålunda utsätta valven för
dubbel eller flerdubbel belastning. Detta kan när som helst
återupprepas, så snart misstankar angående dammens
tillstånd uppstå. Om något av valven därvid går sönder, ökas
endast trycket till det dubbla å ovanför liggande valv.

Modellförsöken vid 1’Ecole des Ponts et des Chaussées
för Dordogne-dammen utfördes med gipsmodeller i skala
1 : 100. I stället för vatten användes kvicksilver.
Eftersom kvicksilver är 13,6 ggr tyngre än vatten och
modellmaterialets hållfasthet var 1 : 7,3 i förhållande till betong,
ansågs det att modellförsöken voro jämförliga med i
verkligheten uppträdande förhållanden. Säkerhetsfaktorn
fastställdes till mellan 4 och 5.

Såsom nämnts möjliggjordes försöken genom 200 000
francs statsanslag. Kvicksilvret, som användes vid
försöken, vägde 15 ton, värderade till 1 250 000 francs, lånades
från krigsdepartementet.

NOTISER

Svenska teknologföreningens avdelning för Väg- och
vattenbyggnadskonst höll den 24 september ordinarie
sammanträde å föreningens lokal under ordförandeskap av
kapten Mauritz Serrander.

Sedan protokollet från föregående sammanträde
justerats, erinrade ordföranden om de förluster, som
avdelningen lidit genoin bortgången av förre byggnadschefen i
Stockholm, överstelöjtnant A. G. Henning Kinberg, och
förre professorn och rektorn vid Kungl, tekniska högskolan,
C. J. Magnell, den sistnämnde under åren 1906—1908
avdelningens ordförande. Efter att med några ord hava
berört de bortgångnas personligheter och insatser lyste
ordföranden frid över deras minne.

I avdelningen invaldes civilingenjörerna Erik Gustav
Hahn och Karl Ivar Fredrik Hjort, Stockholm, Ivar
Häggbom, Helsingfors, P. M. Lundström, Sundsvall, och Carl
Gunnar Wallin, Stockholm.

Ordföranden meddelade, att styrelsen till avdelningens
representant vid Internationale Tagung für Brücken und
Hochbau i Wien den 24—29 september 1928 utsett professor
Otto Linton, som i egenskap av föredragshållare bevistade
kongressen. Åtgärden godkändes av avdelningen.

Ordföranden meddelade härefter, att föreningens styrelse
vid sammanträde den 12 september 1928 tillsatt en
kommitté för granskning av Svenska industriens
standardiseringskommissions förslag till grundläggande av enhetlig
terminologi för självkostnadsberäkningar och åt envar av
styrelserna för föreningens avdelningar uppdragit att utse
en ledamot i kommittén, samt att avdelningens styrelse till
ledamot i kommittén utsett direktör John Björk. Åtgärden
godkändes.

Härefter anmälde ordföranden, att föreningens styrelse
dels meddelat, att föreningen beretts tillfälle att till Kungl,
automobilklubben inkomma med förslag till utdelning av
dess nyligen instiftade jubileumspris eller anslag ur dess
jubileumsfond, dels hemställt, att avdelningen måtte utse
en person att tillsammans med en representant för
avdelningen för Mekanik till föreningens styrelse inkomma med
förslag till föreningens skrivelse i ärendet. Avdelningen

143

uppdrog åt styrelsen att för ändamålet utse en representant
för avdelningen.

Ordföranden meddelade, att styrelsen genom föreningens
styrelse mottagit ett yttrande av avdelningarnas för
Husbyggnadskonst och Väg- och vattenbyggnadskonst särskilt
utsedda delegerade, arkitekt J. A. S:son Stark resp. major
Ernst Lindh, rörande det förslag till standard för svenska
byggnadsbeslag, som utarbetats av Svenska industriens
standardiseringskommissions kommitté för standardisering
av byggnadsmateriel. Styrelsen hade efter granskning av
delegerades yttrande funnit sig för sin del kunna i
huvudsak instämma i däri gjorda uttalanden, dock med erinran
om att ehuru standardiseringen inom
husbyggnadsbranschen hade sin största betydelse för "enklare bostäder",
standardiseringen av byggnadsbeslag lämpligen borde avse
jämväl bostadshus av något högre klass samt vissa publika
byggnader, såsom skolor, sjukhus, kaserner m. m., i syfte
att även för dessa få fram enkla men tilltalande och
tekniskt väl genomtänkta standardförslag. Efter någon
diskussion, vari deltogo kapten Elliot, kapten Brink, byråchefen
Fröman och ordföranden, beslöt avdelningen bordlägga
frågan för att bereda delegerade tillfälle att diskutera
förslaget med Standardiseringskommissionens kommitterade,
innan avdelningen tager definitiv ställning till förslaget.

Ordföranden, som i enlighet med gällande
arbetsordning ägde utse ordförande i avdelningens valkommitté,
meddelade, att han anhållit, att statsrådet Meurling även
i år i likhet med föregående år måtte fungera som
valkommitténs ordförande, och att statsrådet Meurling åtagit sig
detta, samt erinrade om, att avdelningen hade att utse
övriga 6 ledamöter av kommittén. Sedan ingenjör Kleman
framhållit önskvärdheten av en viss cirkulation även i
fråga om ledamöterna i valkommittén och erinrat om att
4 av ledamöterna i föregående års valkommitté hade
fungerat såsom sådana från och med år 19:24, och sedan
därefter överingenjör Ekwall och byråingenjör John Olssön
anhållit att icke bliva omvalda, utsåg avdelningen till
ledamöter i kommittén: direktör John Björk, kapten Gunnar
Ekwall, ingenjör Lennart Hellstedt, direktör Sven
Nerell, major Carl Schmidt och ingenjör Paul Wretlind.

Härefter höll byrådirektör J. W. Sandström ett med
talrika ljusbilder illustrerat föredrag om "Ishavets geofysik
och kommunikationer". Talaren beskrev till en början
färden från Narvik upp till Spetsbergen med den svenska
undsättningsexpeditionens moderfartyg, Quest, och berörde
i samband därmed polarisens struktur och rörelse. I
fortsättningen ingick talaren på Spetsbergens topografiska
karaktär och framhöll även den brist på mikrober där
uppe, som förklarar, att ståltråd och spik o. d., som
lämnats kvar på marken efter Andréexpeditionen, ännu icke
rostat, och att de holländare, som begrovos på ön på
1600-talet, ännu äro fullkomligt oförändrade i jorden. Därefter
lämnades en synnerligen intressant skildring av
sommarens undsättningsarbete, varvid särskilt de olika
kommunikationsmedlens insatser och möjligheter i polarisen
belystes. Talaren ville för sin del förorda små
fortskaffningsmedel, med vilka man kunde väja för polarnaturen i stället
för att söka betvinga den, och redogjorde till sist för
planerna på en expedition nästa år med en 11 m lång och 3
m bred motorbåt för ätt studera de fysikaliska
förhållandena vid polarisens kantområde.

Kapten H. N. Pallin lämnade härefter i ett
kompletterande föredrag bl. a. en orientering rörande
polarström-marnas banor. Talaren erinrade vidare om tidigare
expeditioner i polartrakterna och skildrade därefter sina
intryck och upplevelser under sommarens expeditioner.
Föredraget illustrerades likaledes av utmärkta ljusbilder.

Efter de båda synnerligen intresseväckande föredragen
underströk ordföranden den tacksamhet till
föredragshållarna, som avdelningen redan uttryckt genom livliga applåder.

På sammanträdet, som bevistades av inemot ett
hundratal medlemmar, följde supé och traditionellt
samkväm, varunder kapten Pallin visade ytterligare bilder från
polartrakterna.

O. B—t.

VÄG- OCH VATTEN BYGGNADSKONST

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:24:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928v/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free