Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1929 - Till frågan om en ingenjörernas hederskodex, av A. F. Enström - Vägväsendets omorganisation, av H. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
att gå vidare och skaffa specialregler för exempelvis
ingenjörens ställning såsom arbetsledare, för hans
förhållande i anställningen vis à vis äganderätten till
uppfinningar, för hans ställning som konstruktör och
rådgivare i vad rör skyldigheter att låta en var få sitt
ifråga om idéer etc. En del sådana projekt ha
skärskådats under utredningen, men man har ansett
lämpligt att tillsvidare stanna vid en allmän stomme och
låta något anstå med en fortsättning.
För min del anser jag, att vårt lands främsta
ingenjörsförening har en stor uppgift att fylla genom att
ta upp till behandling spörsmål av denna art,
berörande ingenjörens ställning överhuvudtaget i
samhället. Här finns tillfälle till positiva insatser, under det
att på det rent tekniska området sådana insatser i
allmänhet måste bli förbehållna de fackliga
sammanslutningarna. Ingenjören blir ju numera i allt flera
fall företagsledare och får som sådant ökat inflytande
på det ekonomiska livet. Det finns åtskilliga problem
där, som skulle behöva ventileras. För min del vill jag
också gärna tänka mig ingenjören såsom alldeles
särskilt ägnad att företräda och propagera
självbehärskning i fråga om egna intressen, lojalitet, absolut
korrekthet i yrkesutövning och affärer såväl som
rättvisa och opartiskhet i de sociala
intressemotsättningarna. Att hävda sådana synpunkter är bestämt inte
någon överloppsgärning. Ty som sagt det finns
ännu folk, som tycker det är dumt och naivt att vara
korrekt. Därför skadar det inte, att det sägs ifrån
och ges rent besked — även i gamla Sverige.
VÄGVÄSENDETS OMORGANISATION.
Frågan om omorganisation av vägväsendet har
länge stått på dagordningen. Utredningar och
förslag till lösandet av denna organisationsfråga ha av
särskilda sakkunniga avgivits under åren 1925, 1927
och 1928. Proposition, grundad på under förra året
framlagt förslag, avläts till samma års riksdag, men
föll. I riksdagsskrivelsen uttalades emellertid en
förväntan, att förnyat förslag till lokal vägorganisation,
i huvudsak baserat på de av 1927 års sakkunniga
uppdragna riktlinjerna, men med vissa av riksdagen
närmare angivna modifikationer, måtte föreläggas 1929
års riksdag. Med anledning härav har inom
kommunikationsdepartementet utarbetats ett nytt förslag till
omorganisation av det lokala vägväsendet. Den nu
avlämnade propositionen avviker från
departements-förslaget dels ifråga om antalet vägingenjörstjänster,
vilka enligt detsamma skulle vara 20, under det att i
propositionen föreslås inrättandet av 23 sådana
tjänster, dels med avseende på vägärendenas
handläggning, för vilka förordas en mera vittgående
de-centralisation, som närmare ansluter sig till 1927 års
förslag.
Enligt det förslag som framlades av 1927 års
sakkunniga, skulle den lokala vägorganisationen utgöras
av i varje län anställda, helt statsavlönade
vägingen-jörer och biträdande ingenjörer med högre teknisk
bildning, vilka, frigjorda från ekonomiskt beroende av
vägdistrikten, skulle vara rådgivande och beredande
statstjänstemän samt verkställa allt kontrollarbete.
Såväl vägingenjörer som biträdande ingenjörer skulle
vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän,
men länsstyrelsen skulle bestämma över deras
tjänstgöring. I alla frågor berörande väghållningens
tekniska och tekniskt-ekonomiska utförande skulle de
lyda under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Både
vägingenjörer och biträdande ingenjörer borde enligt
förslaget tills vidare anställas på extra stat och
förordnas de förra av kungl. maj:t för en tid av sex år,
de senare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tills
vidare. Med avseende på löneförmåner skulle
vägingenjörer hänföras till lönegrad B26 i avlöningsreglementet
för statsdepartement och vissa andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk samt dessutom såsom
a vlöningstillägg erhålla en halv procent av de
vägbyggnadsanslagsmedel och automobilskattemedel — från-
sett till vägunderhållet automatiskt utgående bidrag
— som för året tilldelats länet, dock högst 5 000 kr.
Dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk skulle utgå
å lönen men ej å avlöningstillägget. Den fasta lönen
utan dyrtidstillägg bleve för vägingenjörer enligt
detta förslag i högsta löneklassen å dyraste ort 10 020
kr. Biträdande ingenjörer skulle hänföras till
lönegrad 20 av den för extra ordinarie tjänstemän
gällande löneplanen med en högsta lön förutom
dyrtidstillägg av 6 816 kr.
Beträffande vägingenjörernas arbetsuppgifter, skulle
dessa i främsta rummet vara att biträda
länsstyrelserna vid vägärendenas handläggning och att utöva
kontroll å vägprojektering, vägbyggnad och
vägunderhåll i länet samt stå landsfiskaler och väghållare
till tjänst med kostnadsfria råd och upplysningar.
Vägingenjörerna skulle också i den mån deras tjänst
det medgåve, enligt länsstyrelsens förordnande
verkställa vägundersökningar med upprättande av planer
och kostnadsförslag ävenså renstakning och, särskilt
vad de norrländska länen angår, i erforderliga fall
även arbetsledning, varvid förrättningsarvodena skulle
tillfalla statsverket. Däremot finge vare sig
vägingen-jör eller biträdande ingenjör åtaga sig avlönade
uppdrag av vägstyrelse.
Genom att ställa opartiska tekniker till
länsstyrelsernas förfogande ansågs en eftersträvansvärd
förenkling kunna åstadkommas vid vägärendenas
handläggning. I detta syfte föreslogs också upprättandet
av flerårsplaner i samtliga län. Bland ärenden, som
enligt förslaget borde förläggas till länsstyrelserna,
må nämnas: beviljande av statsbidrag, upprättande
av kontrakt med de väghållningsskyldiga om arbetets
utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,
utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt
avsyning och godkännande av fullbordade arbeten.
Väg-styrelserna komme alltså i stort sett endast att ha
med länsstyrelserna att skaffa och slippa den
omfattande skriftväxlingen med olika myndigheter.
Med avseende på den centrala myndigheten för
vägväsendet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
föreslogs att denna även i fortsättningen skulle utöva den
tekniska ledningen av vägväsendets utveckling samt
av vägbyggandets och vägunderhållets utförande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle äga att till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
