Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1929 - Tord Magnuson †, av L. Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
157
TÖRD MAGNUSON †.
Söndagen den 3 mars 1929 gick en av den svenska
industriens märkesmän och den svenska
järnhanteringens grand old man. disponenten Törd
Mag-liuson ur tiden. Han var född i Grythytte socken
den 25 november 1851 och son till
bruksdisponenten Carl Magnuson. Student i Växjö 1871,
studerade han först medicin i Uppsala, tog medikofilen
1873, men slog så om och övergick till
teknologiska institutet, från vars bergsavdelning han
utexaminerades 1875. Efter en kortare anställning vid
Ary masugn kom han som ritare och kemist till
Sandvikens järnverk 1877. och har sedan i 52 år levat
och verkat med detta företags framgång och lyckliga
utveckling som mål. Som ett mått på den omfattning.
Sandvikens jernverk nått under Törd Magnusons tid.
må nämnas, att verkstäderna till sin omfattning nu
äro mer än åtta gånger så stora, som de voro, när
han kom till Sandviken.
Efter ett års verksamhet förordnades Magnuson till
chefsingenjör för tråddrageriavdelningen samt 1882
till chefsingenjör för hyttor och bessemerverk, 1898
till disponentassistent samt 1910. efter brukspatron
Henrik Göranssons frånfälle, till disponent och
verkställande direktör. År 1920 drog han sig tillbaka till
den nybyggda, vackert belägna herrgården vid det av
honom ägda Högbo bruk i närheten av Sandviken.
Men härmed var ej hans arbetsdag slutad, ända till sin
död tog han en verksam del i bolagets angelägenheter
som styrelsens ordförande och var därjämte en
ledande kraft i ett flertal gruvbolag och styrelser.
Som tekniker var Magnuson ovanligt vaken för
nya uppslag, som kunde föra hanteringen framåt och
med en utomordentlig grundlighet prövade han de
vägar och metoder, som erbjödo sig för
åstadkommande av förbättrade resultat. Han installerade vid
Sandviken den första linbanan i landet för transport
av träkol upp till masugnskransen, ett betydande
framsteg framför förutvarande anordningar. Som
hyttingenjör intresserade han sig bland annat för
förbättrandet av varmapparaterna för hyttorna och
medverkade vid konstruerandet av den s. k.
Bergen-dal-Magnusonska varmapparaten, byggd på
Tholander» princip, en varmapparat som från Sandviken
spreds till de flesta andra järnverk. Vid prövning av
den moderna Tigerschöldska varmapparaten var han
tillkallad som en på detta område erfaren sakkunnig.
I särskild grad intresserade sig Magnuson för
mas-ugnsdriften, och med sina goda insikter, sin goda
observationsförmåga lärde han sig behärska
masugnstekniken bättre än de flesta. De nya direkta
järn-framställningsmetoderna hade hans stora intresse, och
torde hans insats hava varit den bestämmande för
förläggande av försök med Wibergs järnsvampsmetod
till Sandviken. Utvecklingen av även andra metoder
för lösning av järnsvampsproblemet följde han med
stor uppmärksamhet, ej minst på grund av den
betydande besparing i träkolsåtgången, som
järnsvamps-metoderna medföra.
Ett vittnesbörd om den grundlighet, varmed
Magnuson alltid gick till väga och om hans vakna blick
på järnhanteringens olika områden, är den redogörelse,
som han lämnat över "Iakttagelser vid
världsutställningen i Chicago 1893", en avhandling införd i
J. K. A. 1895. Han slutar denna sin avhandling med
en maning till arbete, mycket arbete, för att vi med
framgång skola kunna hävda vår plats på marknaden
gent emot mäktiga konkurrenter, och på den
punkten har han själv icke svikit.
Då genom nya anrikningsmetoder utnyttjandet av
fattiga järnmalmer möjliggjordes, gällde det att
överföra den erhållna sligen i sådan form, att den utan
olägenhet kunde beskickas på masugnarna. På
Magnusons initiativ utfördes vid Sandviken en serie
försök med brikettering av olika sliger, och gjordes
ingående undersökningar över olika briketters
hållfasthet, avsvavling och uppoxidation av briketterna etc.
Resultaten återgåvos i ett av honom vid
Jernkontorets diskussionsmöte 1902 hållet föredrag angående
"Brikettering och röstning av pulverformiga
järnmalmer", och som följd av undersökningarna
byggdes vid Sandviken ett briketteringsverk enligt
Gröndals metod.
I den mån Magnusons krafter allt mera togos i
anspråk för den högre ledningen av företaget, måste
han släppa av de tekniska detaljerna. Hans
huvudsakliga tid blev upptagen av administrativa uppgifter
och framför allt av att för framtiden trygga
råvaruförsörjningen, särskilt malmer och träkol. Han insåg
den stora betydelsen av en säkrad tillgång år från år
av samma malmer, en bärande tanke för svensk
hyttdrift. Det är en betydande insats, Magnuson gjort i
den mellansvenska gruvhanteringen som disponent
för Bispbergs gruvbolag. för Kungsgrufve A.-b. och
Holmgrufve A.-b., som styrelseledamot i gruvbolag i
Norberg och Grängesberg m. fi. gruvföretag. Där det
gällde att modernisera, att genom nya anordningar
förbättra förhållandena för malmbrytningen till
åstadkommande av billigare brytningskostnader, kunde
man alltid räkna med Magnusons röst. Och om andra
understundom stodo tveksamma om ett gruvföretags
bärkraft, visade han mången gång genom att
personligen svara för finansieringen, att han trodde på
framtiden.
För vår svenska järnhantering är det ju av
utomordentlig vikt att hava en tryggad träkolstillgång.
Då Sandviken saknade större egna skogar, måste
träkol köpas i allmänna marknaden. Konsul G. F.
Göransson, Magnusons svärfar, hade för att underlätta
träkolsanskaffningen 1877 bildat Skogens
kolaktie-bolag, vari bruken i Gästrikland och sydöstra Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
