Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44 ½. 5 nov. 1929 - Några erfarenheter från driften av Göteborgs stads reningsanläggningar för avloppsvatten, av T. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 nov. 1929
TE KNIS K TIDS KRIFT
571
NAGRA ERFARENHETER ERAN
DRIFTEN AV GÖTEBORGS STADS
RENINGSANLÄGGNINGAR FÖR
AVLOPPSVATTEN.
Göteborg har i den vattenrika Göta älv
en synnerligen god recipient, som utan
nämnvärd olägenhet kan mottaga, bortföra och
oskadliga största delen av dess avloppsvatten, som
dels utpumpas, dels genom självtryck tillföres älven
huvudsakligen ett stycke ut från land i älvens
strömfåra. Yissa mindre av enskilda villastadsbolag eller
föreningar under de senaste 10 åren utbyggda
områden, belägna i år 1922 med staden införlivade
stadsdelar och tillhörande dels Delsjöbäckens, dels
Mölndalåns nederbördsområden, äro dock belägna så långt
bort från älven, att det ställt sig för dyrbart att
enbart för dessa framdraga ledningar till älven.
Därför har successivt allt efter bebyggelsen anlagts
reningsanläggningar för avloppsvattnet från dessa
områden, varvid det renade vattnet utsläppes i
Mölndalsån och Delsjöbäcken. Med anledning av dessa
vattendrags någorlunda goda vattenföring i
förhållande till de för närvarande små mängderna
avloppsvatten från områdena ansågs en mekanisk
rening tillräcklig, men biologisk rening onödig. För
dessa mindre områden var en silningsanordning
krävande kontinuerlig drift utesluten, utan valdes
sedi-menteringsanläggningar, vilka utfördes som
Emscher-brunnar på grund av dessas enligt föreliggande
uppgifter enkla skötsel. Redan före ovannämnda
områdens införlivning med staden hade utmed
Delsjöbäcken utförts ett par reningsanläggningar bestående
av en Emscherbrunn vardera. Staden har sedermera
under egen regi utfört ytterligare ett par
Emscher-brunnsanläggningar.
De två före eller vid införlivningen utförda
brunnarna i Böö villastad och Örgryte trädgårdsstad, här
nedan kallade brunn I resp. II, utfördes av å platsen
gjutna runda armerade betongringar. På grund av
markens lösa beskaffenhet sänktes dessa brunnar
liksom de senare utförda genom invändig urschaktning,
varvid ringarna påfördes successivt uppifrån och
sammanhöllos av genomgående vertikala stagbultar.
I konstruktivt hänseende voro de en trogen
förminskad kopia av de tyska brunnarna, med ett totaldjup
från vattenytan av 8—9 m. Avsättnings- eller
sedi-menteringsrummens dimensioner äro för brunn I:
längd 2,4 m, bredd 1,75 m och totaldjup till
bottenslitsen 1,8 m och för brunn II: längd 2,0 m, bredd 1,4
m och djup 1,4 m. De tyska förebilderna voro dock
i regel hopkopplade 2 à 3 st. i serie med i förhållande
till bredden rätt långa avsättningsrum, vid brunnar
med stor diameter ofta delade på längden i två
parallella rännor. Vid Almedalsanläggningen, brunn III,
utfördes år 1925 två seriekopplade brunnar av runda
betongringar av 3 m diam., avsättningsrummets längd
mellan överfallskanterna 6 m, bredd 2 m och djup
under vattenytan till bottenslitsen 2 m. Den senaste
år 1927 vid Framnässkolan anlagda Emscherbrunnen
(IV) med 12 m totaldjup, utfördes även den av runda
betongringar med 3 m diam. och med ett
avsättningsrum av 3 m längd, 2 m bredd och 2,5 m djup till
bottenslitsen. Brunnarna I, III och IV mottaga
avloppsvatten från områden med kombinerat
avloppssystem och brunn II endast spillvatten och i
ledningarna inläckande grundvatten. Vid brunnarna I, III
och IV finnes bräddavlopp, varvid ända till 5 ggr
med regnvatten utspätt spillvatten tillåtes passera
brunnarna. Till brunn I äro för närvarande anslutna
c:a 450 pers., till II 420, till III 1 500 och till IV c:a
400 pers.
De vid skötseln av reningsanläggningarna vunna
erfarenheterna skola här i korthet försöka
sammanfattas, varvid bör erinras att anslagen för driften av
dessa små brunnar naturligtvis icke tillåta några
mera omfattande undersökningar.
Sedimenterings- eller avsättningsrummen.
Vid brunn II var det enligt tyska normer
(Im-hoff, Taschenbuch der Stadtenwässerung) beräknat
giva max. spillvattenmängden vid torrväder samt vid
brunn I spillvattnet med 50 % tillskott av
grundvatten en uppehållstid i avsättningsrummet av c:a
1 tim. Härvid hade enbart avsättningsrummets
volym lagts till grund för beräkningen och valts det
av Imhoff för små vattenmängder angivna djupet av
omkring 1,5 m, under det brunnens runda form
bestämde avsättningsrummets längd till omkring 1,5
gånger dess bredd. Det är givet att vid ett så
utformat avsättningsrum avloppsvattnet icke spred sig
jämnt över hela rummet, utan flöt genom detta i en mer
eller mindre koncentrerad strömfåra. Färgningsprov,
företaget vid brunn I, då det enligt uppmätning
tillströmmande avloppsvattnet borde passerat
avsättningsrummet på en beräknad tid av 27 min., visade
någon färgning vid utloppet redan efter 4 min. och
nära full färgning efter 6 min., vid brunn II var
motsvarande verkliga genomströmningstid c:a 8—12
min. Tillströmningen till brunn I vid torrväder har
genom rikligt grundvattentillskott befunnits vara
dubbelt så stor, som beräknat, men blir avloppsvattnet
härigenom ju mera utspätt. För att erhålla bättre
sedimentering skola framtida brunnar konstrueras
med avsättningsrummen grundare och dess längd
minst 3 helst 5 à 8 ggr bredden, härvid får
genomströmningshastigheten ej överstiga 0,03—0,04 m per
sek. Enligt de tyska förebilderna voro
inloppsöppningarna utbildade med en tvärs över avsättnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
