- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
642

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning. Diskussion, av G. Malm, Nils Ekwall, W. Palmær, A. Ekwall, Kleman, Forssell och Rodling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

642

TEKNISK TIDSKRIFT

16 nov. 1929

har funnit, att byggnadskostnaderna där ingalunda ställa
sig särskilt höga.

Jag vill emellertid betona, att när frågor rörande
kraftleveranser skola behandlas, kan man inte ställa upp
någon generell regel utan måste behandla varje fall för
sig. All erfarenhet förefaller mig peka därhän.

Det är ju, så vitt jag vet, heller inte överhängande för
industrierna i Trollhättan. Avtalen för fast kraft äro
ju där i regel klara för ett 10-tal år framåt. En annan
sak är ju med den tillfälliga kraften. Men den kan aldrig
bliva annat än en affär Då kort tid. Vi hava haft en
ganska lång period av mycket rik vattentillgång, som gjort,
att den tillfälliga kraften haft en god karaktär, men vi
äro nu på nedgående och kunna räkna med en
lågvattenperiod. Och då mer än annars måste försäljning av
tillfällig kraft bliva en kort affär. Först efter Vänerns
reglering får man bättre stabilitet i vattentillgången.

Jag skulle vilja sluta med att säga, att när
kraftfrågorna bliva aktuella för de industrier, som vi för
närvarande hava till kunder, äro de välkomna till
förhandlingar. Vi hava hittills kommit sams och lyckligt löst
prisfrågan, och jag hoppas, att vi skola komma att göra
det även i fortsättningen.

Byrådirektör Nils Ekwall: Dr Forssell har refererat
några uttalanden i elektrifieringskommitténs
utredningar. Såsom sekreterare åt denna kommitté och
för-fattare av utredningarna ber jag få yttra några ord.

Det ifrågavarande betänkandet skrevs åren 1920—
1922 och slutredigerades år 1922. Man bör ju
egentligen ej sörja över den snö, som föll i fjol, och än mindre
över den, som föll redan för 7 år sedan. Jag fick
emellertid det intrycket, att dr Forssell trott sig kunna utläsa
en viss animositet mot den elektrokemiska industrien
ur elektrifieringskommitténs utredning om
kraftbalansen i Sverige. Någon sådan har emellertid ej alls
förefunnits och jag skulle därför vilja klargöra den
uppfattningen, som kom till uttryck i utredningen, som för
övrigt avsåg att klargöra, huru anordningarna för
kraftförsörjningen i stort borde utformas. De
antaganden om kraftförbrukningen, som där gjordes, voro
avsedda som förutsättningar för vissa beräkningar och få
ej betraktas som något fastslaget program för
ransonering av kraften varken till det ena eller andra
ändamålet.

Vid utredningens genomförande hade man att besvara
ett flertal rätt svårbedömbara frågor. Hur stort skulle
den elektrokemiska industriens kraftbehov bli i en
framtid, och var skulle kraften reserveras?

På den tiden hade man ännu ingen klar uppfattning
om, huru utvecklingen skulle komma att ställa sig
varken ifråga om prisläget i allmänhet och än mindre i
fråga om de speciella faktorer, som mest inverka på
den elektrokemiska industriens ekonomi. Man befann
sig i en övergångsperiod mellan kristidens abnorma
förhållanden och mera stabila. Det var därför omöjligt
att med bestämdhet uttala något om framtiden,
speciellt, då det gällde den elektrokemiska industrien och
dess kraftpris i ena eller andra delen av landet.
Reservationer gjordes också på flera ställen i betänkandet
(t. e. sid. 12—14). Då som nu framhölls det emellertid
från den elektrokemiska industriens sida behovet av
extra låga kraftpris.

Jag räknade med den möjligheten att åtminstone den
nya elektrokemiska kraftförbrukningen skulle komma
att förläggas omedelbart intill de billiga kraftkällorna i
Norrland för att slippa dyrbar kraftöverföring. Att på
den tiden verkställa ekonomiska kalkyler beträffande
denna möjlighet och den elektrokemiska industriens
förmåga att betala högre eller lägre kraftpris inom olika
trakter gick naturligtvis — som sagt — ej, eftersom
förutsättningarna för det framtida prisläget voro
svävande. Denna industris representanter ha själva först
nu kunnat göra dylika kalkyler.

Jag ville däremot icke räkna med den dåvarande
elektrokemiska industriens förflyttning. Jag
betecknade en sådan åtgärd som en "förvisning". Av dr
Forssells föredrag har jag fått det intrycket, att detta
beteckningssätt helt överensstämmer med hans egen
uppfattning om vad en sådan flyttning skulle innebära.
Någon meningsskiljaktighet i denna punkt finnes alltså
egentligen ej.

Jag räknade — med utgångspunkt i den dåvarande
förbrukningen för elektrokemisk industri i Göta
älvsdistriktet, 3-50 à 400 mill. kWh och under
antagande, att denna industri för framtiden skulle
kunna betala ett rimligt kraftpris — med att
motsvarande framtida förbrukning där skulle bli c:a 400 mill.
kWh. Dr Forssell har omtalat, att förbrukningssiffran
för år 1928 blivit 440 mill. kWh, och denna siffra har
uppkommit utan att någon industri behövt förflyttas till
annat håll. Den för 7 år sedan gjorda beräkningen har
alltså hittills hållit streck. Jag kan därför ej heller
finna att denna del av elektrifieringskommitténs
utredning kan tolkas som någon restriktion på den
nuvarande elektrokemiska industriens kraftuttagning i
Göta älvsområdet.

Dr Forssell har ägnat stor uppmärksamhet åt
benämningarna "lågvärdig" och "högvärdig" industri. Alla
äro sannolikt ense om, att en bestämd skillnad
existerar mellan t. e. elektrokemisk industri och mekanisk
industri. Man kan naturligtvis ha olika smak ifråga om
ordvalet, men jag tror de flesta äro ense med mig däri,
att den industrien faktiskt är mera högvärdig, som
sysselsätter ett större antal arbetare pr kW, som har ett
större tillverkningsvärde pr kW, och som kan betala
ett högre kraftpris. Givetvis bör man vid bedömandet
av kraftpriset taga hänsyn till olikheter både ifråga om
utnyttjningstiden, avkopplingsmöjligheterna samt
överföringskostnaderna. Mitt intryck har emellertid varit,
att den elektrokemiska industrien, även om all hänsyn
tages till dessa omständigheter, faktiskt ansett sig
behöva ett icke oväsentligt lägre kraftpris än de flesta
andra kraftkonsumenter. Det förefaller mig i vilket
fall som helst rätt onödigt att på grund av ordvalet
vid benämningen av olika kategorier av förbrukare,
draga den slutsatsen, att den ena eller andra gruppen
skulle vara missgynnad.

Professor W. Palmær: De två sista ärade talarna hava
riktat sina anmärkningar direkt till föredragshållaren.
I anledning härav beder jag få erinra att aftonens
inledningsföredrag innehåller huvudresultaten av den
utredning, som åvägabragts av den av Sveriges kemiska
industrikontor för ändamålet tillsatta kommittén.
Medlemmarna i denna kommitté äro, såsom i
inledningsföredraget omnämndes, doktor J. Forssell, överingenjör E.
Rod-ling och undertecknad. Jag beder att få framhålla att
kommittén noga genomgått det av doktor Forssell
författade föredraget innan det trycktes och "att
överingenjör Rodling och jag ställa oss fullt solidariska med
doktor Forssell beträffande föredragets innehåll.

Vidare vill jag framhålla att våra anmärkningar och
yrkanden icke äro riktade mot vattenfallsstyrelsen som
sådan, då denna icke veterligen tagit någon ståndpunkt
till den föreliggande frågan. Vi hava riktat oss mot
elektrifieringskommittén och därmed även mot under
vattenfallsstyrelsen sorterande och andra personer som
uttalat de åsikter, som vi med all makt vilja bekämpa
och vilka förvisso även komma till synes i genom
vattenfallsstyrelsens försorg utgivna publikationer.

Jag skall söka rikta en koncentrerad belysning på den
föreliggande frågan. År 1908, då Trollhätte kraftverk var
i sitt vardande, voro de priser, som erbjödos åt
spekulanter å kraft för elektrokemisk industri, mycket varierande
och mycket höga. Vid teknologföreningens årsmöte
samma år framlade jag, med ledning av vattenfallsstyrelsens
egna uppgifter om självkostnadspriset för kraft, en be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free