Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning. Diskussion, av G. Malm, Nils Ekwall, W. Palmær, A. Ekwall, Kleman, Forssell och Rodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
räkning angående, till vilka priser kraft borde kunna
levereras av det blivande kraftverket. Dessa kalkyler
hade i förväg granskats bl. a. av framlidne direktör Oscar
Carlson och nuvarande kommerserådet A. Enström. I
den livliga diskussion, som uppstod i anledning av dessa
beräkningar, yttrade dåvarande chefen för
vattenfallsstyrelsen att desamma skulle underkastas en kritisk
granskning. Något resultat därav har emellertid icke
avhörts, säkerligen av den anledningen att de skäligen
enkla kalkylerna voro riktiga. Av dessa kalkyler kan
man se att ett pris för kraften vid Trollhättan av 40 kr.
per kilowattår (med obegränsad utnyttjningsrätt)
motsvarar en ränta av ca 12 % på det nedlagda kapitalet.
Detta pris blev sedermera nära nog ett normalpris för
den elektrokemiska industrien på Stallbackaområdet vid
Trollhättan — blott ett verk, den elektriska masugnen,
erhöll av vissa skäl kraften till ett avsevärt lägre pris.
(Tillägg efter diskussionen: Till denna enligt min
mening i alla avseenden normala standardisering av
kraftpriset torde den omständigheten, att
vattenfallsstyrelsens kraftkontrakt på den tiden voro offentliga
handlingar, hava bidragit.)
Att detta pris är fullt rimligt belyses ju även av det
kända faktum att ett flertal privata svenska anläggningar
— under i allmänhet mindre gynnsamma förutsättningar
i avseende på utbyggnadskostnaden — kunna beräkna
samma pris för den producerade elektriska energien i
närheten av vattenfallet, efter pålägg av vederbörlig
ränta å det nedlagda kapitalet.
Det torde därför vara obestridligt att kraftleveransen
till den elektrokemiska industrien varit en god affär för
Trollhätteverket, vartill kommer att den f. n. förbrukar
nära 2/3 av hela den vid Trollhättan producerade
energimängden.
Mot detta bör ställas att statens vattenfallsverk i sin
helhet icke giva fullt 5 % ränta på kapitalet, dvs. ingen
vinst utöver räntan på det upplånade kapitalet. Detta
beror således icke på den elektrokemiska industrien,
vilken istället givit en god vinst utöver räntan å upplånat
kapital.
Generaldirektör Malm yttrade att icke blott de
billigare, först uppförda anläggningarna måste förräntas utan
även de anläggningar, som sedan tillkommit under en
dyrare tid, så att anläggningarna i sin helhet bliva
förräntade. Utan att ingå på frågan, huruvida det av en
industri, som väl förräntar det för dess tillkomst
nedlagda kapitalet, skäligen kan fordras eller förväntas att
den även skall deltaga i förräntningen av senare, för
andra konsumenter utförda dyrbarare anläggningar, vill
jag framhålla att det eventuellt kan bliva omöjligt att få
det framställda önskemålet uppfyllt. Om en
kraftanläggning uppförts under dyrtiden för en tredubbel kostnad i
jämförelse med förkrigsprisen och sedan den allmänna
prisnivån stannar på t. e. 50 % över förkrigsprisen, så
förbliver den anläggningen en misslyckad affär.
En sak, varmed mycket ofog bedrivits och som icke
synes kunna nog beivras, är att man vid bedömande av
de priser, som betalas av den elektrokemiska industrien
och av andra konsumenter, jämför kilowattimmepriset i
stället för priset per kilowattår utan vederbörlig hänsyn
till utnyttjningstiden och att man underlåter att
framhålla skillnaden i leveranskostnad i kraftstationens
närhet och pä större avstånd. Det är ju räntabiliteten, som
bör vara den avgörande faktorn vid prisberäkningen. Den
elektrokemiska industrien strävar att arbeta dygnet runt
och året om. Om den kan utnyttja kraften 8 000 timmar
per år — i verkligheten kommer den ofta till 350 X 24 =
=- 8 400 timmar per år och i lyckliga fall till 365 X 24 =
= 8 760 timmar per år — då motsvarar 40 kr. per
kilowattår endast 0,5 öre per kWh. Det är då emellertid
tydligt att en konsument som blott utnyttjar kraften 1 OOO
timmar per år bör betala 4 öre per kWh för att
räntabiliteten skall bliva densamma, n. b. om han befinner sig
helt nära kraftstationen. Befinner han sig på ett avse-
643
värt avstånd, bör priset per kWh ökas, t. e. till ca det
dubbla för 70 kilometers avstånd. Att medelinkomsten
per kWh för totalleveransen från Trollhättan enligt tab.
5 i föredraget är mer än 50 % högre än för den till
Stallbacka och Vargön levererade kraften bevisar således
ingalunda att andra avnämare än den elektrokemiska
industrien bättre förräntat kraftanläggningen. Förhållandet
synes, enligt vad som ovan anförts, vara det motsatta.
Misstag i denna huvudpunkt, som är så klar att man
tycker att det borde vara obehövligt att med styrka fästa
uppmärksamhet på densamma, kunna naturligtvis
härröra från okunnighet och bristande omdömesförmåga.
Så torde vara fallet beträffande den broschyr, som
generaldirektör Malm citerade — och på samma gång tog
avstånd ifrån — och vid vilken jag efter det ovan anförda
ej vidare behöver uppehålla mig.
En rationell innebörd av orden "högvärdig" och
"lågvärdig" vore väl om en industri betecknades som mera
högvärdig än en annan om den kan bättre förränta
kraftanläggningen. Enligt denna tolkning hör således den
elektrokemiska industrien till de högvärdiga. Men det
är icke denna innebörd, som givits de ord av dem som
lancerat desamma. Med högvärdig menas nämligen i
stället en industri, som har ett högt produktionsvärde
och sysselsätter ett stort antal arbetare, allt per
kilowattimme räknat. Denna oklara tankegång torde vara
tillräckligt belyst av föredragshållaren. Med ungefär
samma tankegång kan man emellertid göra gällande att
den elektrokemiska industrien är synnerligen högvärdig.
Ett på elektrokemisk väg tillverkat gödningsämne
kommer en lika stor del av hela landets befolkning till godo,
som motsvarar den del av hela den inhemska
förbrukningen som täckes av ifrågavarande inom landet
tillverkade gödningsämne. Och den elektrolytiska
klorattill-verkningen kommer var och. en till nytta, som stryker
eld på en tändsticka. Det torde icke vara berättigat att
förvåna sig om man väcker animositet genom att
beteckna en industri sådan som den elektrokemiska såsom
lågvärdig och genom att tala om dess förvisning till en
enligt uttryckets upphovsmäns uppfattning tydligen
mindre ansedd landsända.
Det vore icke blott högst olyckligt utan även
svårförståeligt om icke den elektrokemiska industrien skulle
få fortfara och vidare utvecklas i Sverige med dess
rikliga tillgång på vattenkraft, då den så kraftigt
utvecklats i Norge och till och med i på vattenkraft fattiga
länder som Tyskland. Ett betänkligt förhållande är
emellertid att vi äro bra långt på väg mot ett
statsmonopol på vattenkraft.
Av generaldirektör Malms yttrande har jag dock till
min glädje trott mig finna att han på ett enligt min
mening riktigt och rättvist sätt bedömer den
elektrokemiska industrien, vilken därför synes kunna hoppas på
en förändring till det bättre.
överingenjör A. Ekwall: Då jag har en del av
ansvaret för vad som står i de många gula böcker, som
dr Forssell citerat, nämligen utredningen om Vänerns
reglering, ber jag få yttra några ord.
Jag måste säga, att dr Forssell här citerat litet väl
knapphändigt. Han säger, att "uti det nyligen
framlagda programmet för Vänerns reglering förutsättes
emellertid, att industrier med kontinuerlig drift,
exempelvis träsliperier och en del elektrokemiska fabriker,
skola komma att konsumera ett konstant effektbelopp
motsvarande c:a 203 mill. kilowattimmar per år".
Detta citat, som icke kan anses vara något program
men väl en beräkningsgrund för primakraftens
fördelning mellan abonnenter i allmän distribution och för
kontinuerlig drift, avser förhållandena vid samköming
inom centralblocket med dess nuvarande omfattning.
Detta har i nämnda utredning gjorts, emedan man ur
domstolens synpunkt icke ansåg sig vid beräkningen av
regleringens värde böra räkna med den utvidgning av
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
