Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
45
pernå äro anbragta bromsbanor på varje hjul för
anliggning från insidan och elektropneumatisk
manövrering. En del finesser i utrustningarna får här förbigås.
Det är lätt förklarligt, att driftsresultaten vid dessa
vagnar inom fackkretsarmotsesmeddetstörstaintresse.
Sannolikt förebåda dessa och liknande vagntyper
en betydande omvälvning inom spårvagnstekniken,
och det förefinnes all anledning att även från svensk
sida med uppmärksamhet följa denna utveckling och
utnyttja densamma.
OM FYRAR FÖR FLYGLINJER.
Av Max. J. Luber.1
Lufttrafikens alltjämt ökade betydelse har medfört
införandet av långa flyglinjer med få
mellanlandningar, vilka även måste kunna trafikeras
nattetid. Först härigenom kan den snabbare
befordrings-möjligheten gentemot järnvägarna fullt utnyttjas.
Detta gäller ej enbart persontrafiken utan i ännu
högre grad befordran av post. Vid genomförandet
av en internationellt organiserad nattrafikflygning
kommer postbefordran att spela en utslagsgivande
roll för trafikens ekonomi. Som exempel kan i detta
sammanhang nämnas "Graf Zeppelins" amerikafärd,
där uppgjorda räntabilitetskalkyler över den inkomst,
som varje passagerare representerar, jämfört med
den, som erhålles av motsvarande vikt post. helt och
hållet utföllo till postbefordrans förmån.
För att även nattetid åstadkomma full
trafiksäkerhet, är det nödvändigt, dels att flygsträckorna
utmärkas med ett tillräckligt antal fyrar, dels att
respektive flyghamnar och landningsplatser på
motsvarande sätt utbildas för start och landning nattetid.
Sådana anordningar kunna sammanfattas i
begreppet "markorganisation".
Långa flyglinjer, inrättade för nattflygning,
förekomma med undantag för Förenta staterna endast i
Tyskland. I det följande skall det tyska
belysnings-systemet något närmare behandlas, liksom även de
tekniska egenskaperna hos de använda apparaterna.
Ären närmast efter kriget utbyggdes försöksvis
linjerna Berlin—Warnemünde och Berlin—Hamburg.
Den trafiktekniska betydelsen hos dessa sträckor
var ganska obetydlig, men på grund av här samlade
erfarenheter kunde år 1926 den viktiga sträckan
Berlin—Königsberg utbyggas, som år 1928 följdes av
linjen Berlin—Hannover.
i Siemens-Schuckert-Werke, Berlin, övers, av T.
Malmström.
Fig. 1 ger en överblick av linjen Berlin—Hannover.
Denna är f. n. den modernaste nattflyglinjen, och de
här tillämpade principerna komma väl i
fortsättningen att vara utslagsgivande för det tyska
natt-flygnätets ytterligare utveckling. För belysningen
användas roterande strålkastare, neonrör och
blinkfyrar. De elektriskt drivna apparaterna föredrogos
här framför systemet med gas, och de mellan Danzig
och Königsberg uppställda gasfyrarna komma inom
den närmaste framtiden att ersättas av roterande
elektriska strålkastare.
Som stomme för linjebelysningen användas
långsamt roterande strålkastare, som för de tyska
linjerna hittills uteslutande levererats av
Siemens-Schuckert. Dessa strålkastare, även kallade
vridfyrar, uppsättas på fackverksstolpar med ett
inbördes avstånd av i medeltal 30 km. Höjden varierar
allt efter de lokala förhållandena mellan 10 och 20 m.
Fig. 2 visar en sådan fyr, fig. 3 och 4 några
vridfyrar av äldre konstruktion och olika storlekar. Det
optiska systemet hos
denna apparat
består av en slipad
eller, i enklare
utförande, pressad
para-bolisk glasspegel med
en projektionslampa
i brännpunkten på
1 000—3 000 watt.
Allt efter spegelns
diameter och
konstruktion uppgår
strålknippets
ljusstyrka till mer än
2 000 000 nlj,
motsvarande en räck-
Fig." 1. _Nattflyglinjen Berlin — Hannover.
Fig. 2. Vridfyr på fackverksstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
