Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
113
torn är
mk = Uy .................. (21)
m La
Vidare är
®2 =y\- .................. (22)
b A UA
Av (19), (20), (21) och (22) följer
RÄ’ = (o2LC4R4 ......... (23)
\m 1
Rörets — eller rörkombinationens — yttre
motstånd blir alltså
_ <JLl _ a* <0* L*
K’J ~ R +RJ ~ R +RJ ...... W
Om R kan försummas vid sidan av R A’, blir
R,= a*(-m- X /i ........ (25)
y \mk 1 RÄ CA 1
Detta uttryck har samma form som ekv. (12).
Kombinationen av antenn- och primärkrets verkar alltså
såsom en arbetskrets med primärkretsens induktans
och antennkretsens kapacitet och förlustmotstånd. Då
all effekt antagits överförd till antennkretsen, blir
antennströmmen störst, då den avgivna effekten är
maximum. L är ofta bestämd med hänsyn till
avstäm-ningsmöjligheterna. Anpassningen får alltså ske
genom ändring av faktorn a. Man sätter därvid
m — mk.
Liknande gäller, även om man ej försummar
primärkretsens förlustmotstånd. Det gäller att visa, att
antennströmmen når maximum samtidigt med den
avgivna effekten W,., medan L och a ändras. Det är
också lätt att visa, att så är fallet om R är
proportionell mot L, vilket också i första approximation gäller
för en given spolkonstruktion.
Anpassningen går alltså ut på att göra Ry = Ryopt
för maximum avgiven effekt.
Verkningsgraden för effektöverföringen från
primärkretsen till antennkretsen är av storleksordningen
80—90 %.
Mellankretssändarens anpassning är mycket god
över ett relativt stort frekvensområde.
8. Anodmodulering.
Anordningen vid anodmodulering framgår av fig.
15 a. Röret till vänster är oscillatorröret, det till
=K
B,-lika
Po.lOkO ; f0 , O.il
Py: to k Pl
Fig. 16. Spänningskurvor
(anodmoduleriogs-kurvor). Vk = 8,0 V; k =
höger modulatorröret, på vars galler
modulerings-svängningarna Vgm införas.
Anordningen är ur moduleringsfrekvent synpunkt
ekvivalent med den som visas i fig. 15 b. Oscillator
röret verkar som en belastningsimpedans Rad på
modulatorröret. I parallell till denna ligga
modulerings-spolen Lt och kapaciteten CJ, vilken är
stoppkon-densatorn Cs, ökad med egenkapaciteten hos Lt
rör-elektrodernas kapacitet m. m. Modulatorröret
arbetar alltså såsom ett förstärkarrör. Dess uppgift är
att åstadkomma lågfrekventa
anodspänningsvariatio-ner på oscillatorröret, vars driftspänning alltså blir
en pulserande likspänning. Av fig. 8 framgår, att
anodväxelspänningen varierar med driftspänningen,
och därmed är denna moduleringsprincip klarlagd.
Man måste eftersträva sådana anordningar, att
sambandet mellan Va och Vgm är linjärt. Moduleringen
är då distortionsfri. Detta samband beror såväl på
modulatorrörets som oscillatorrörets funktion. Man
kan sätta
där p och Vao skola vara konstanter. Efter derivering
erhålles
V — v - V 4- V
’ a f am l v a
(26
V
dV„
d V„
eller om
d Va
d V0
dVn
dV«
dV0
= fo
dV0
dV,„
(27)
dV„
† m
gm
V = to’
fm-Såväl †0 som fm måste vara konstanta.
För att studera f0 uppritas med hjälp av fig. 8
diagrammet fig 16, framställande sambandet mellan V0
och Va. Kurvorna äro beroende av yttre motståndet.
Då detta nått upp till 20 kQ äro de i stort sett räta
linjer och alltså f0 konstant.
Faktorn †m är modulatorrörets förstärkning. Denna
kan lida av två slag av distortion, nämligen den
linjära och den icke-linjära. Den förra innebär, att
svängningar med olika frekvenser ej förstärkas i
samma grad. Den senare beror på ett icke linjärt
samband mellan anodspännings- och
gallcrsDänninffsvariationer hos modulatorröret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
