Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 4 okt. 1930 - Termodynamikens tre huvudsatser, av E. Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 sept. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
567
tur", vilka väl få betraktas som cellkolonier. Men
exemplen härå saknas alltjämt. Vi kunna måhända
även förmoda, att i de mycket vidsträckta
molekylfattiga områdena mellan himlakropparna dylika
förskjutningar kunna uppstå även utan hjälp av någon
ordnande intelligens. Skall det då alltid bliva
omöjligt för människan att med hjälp av sin intelligens
reproducera dylika förlopp i den skala, som är
gagne-lig för oss. Detta är måhända troligt! Men å andra
sidan känna vi blott perifera delar av den lag, vi
benämna andra huvudsatsen. Dess kärna, säger
Chwolson någonstädes, känna vi ej och lära kanske
aldrig känna.
Boltzman, som matematiskt påvisat, att
sannolikheten för att processer med entropiminskning skulle
kunna försiggå utan kompensation genom
entropi-ökning, är försvinnande liten, lär någonstans hava
anfört följande; jag har ej kunnat finna
litteraturstället: Om en människa som vill bygga ett hus skulle
ställa sig att vänta till dess byggnadsstenar
händelsevis kommo nedfallande på byggnadsplatsen, så vore
detta ganska meningslöst. Detta skulle inträffa så
sällan att huset praktiskt sett aldrig kunde bliva
färdigt. Men om en liten bakterie skulle bygga ett hus
passande för sin storlek, då lönade det sig att blott
vänta. Lämpliga byggnadsstenar skulle så ofta
komma farande att han blott behövde taga dem och mura
fast dem. Den beräknade sannolikheten är för
bakteriens värld rätt stor, men för människans värld
försvinnande liten. Den världsbild till vilken Boltzmans
beräkningar förde var i själva verket så hopplös itt
han tog sitt liv. Men varför misströsta. Varför ej
hellre fråga sig om vi ej trots allt skulle kunna
utfundera något sätt att reproducera bakteriens värld i
vår egen skala. Låt vara att detta är att leva på
hoppet, att leva på ett hopp som matematiskt sett
är hopplöst. Måhända kunna vi dock en gång finna
en ljusare världsbild. Men denna får nog ej byggas
därpå att vi liksom bakterierna skulle kunna utnyttja
osannolika förlopp, eller att, så som det vore möjligt
för dem, omsätta omgivningens värme i arbete, att
med andra ord kunna framställa ett perpetuum mobile
av andra ordningen. Den kan ej ens byggas på
hoppet om att vår jord skulle komma i ett tillstånd där
entropiminskning försigginge utan kompensation.
Den kan blott byggas på förvissningen om att
universum aldrig dör värmedöden. Frågan om vi kunna
utnyttja detta faktum till vår fördel får besvaras med
nej. Men vi hava full rätt att allt efter som vårt
vetande framskrider åter och åter ställa frågan i ett
ringa hopp att kanske en gång kunna giva ett annat
svar. Ingenjörerna äro så vana vid att brottas med
den gensträviga materian och att ofta till sist vinna
seger att de ej frukta för att åter upptaga till
granskning omöjliga problem, åtminstone så länge de ej
strida mot första huvudsatsen.
Andra huvudsatsen är en lag, där pessimism och
optimism alltjämt och kanske i all framtid strida om
herraväldet. Detta får dock ej förskräcka. Vi måste
följa vår naturs strävan att utforska naturens
hemligheter, "ty", säger Helmholst: "Den som känner
fenomenens lag äger därigenom ej blott kunskap, han
erhåller även makt att vid lämpligt tillfälle ingripa i
naturförloppen för att låta dem arbeta vidare efter
sin vilja och till sin nytta. Han vinner insikt i huru
dessa samma fenomen i framtiden komma att förlöpa.
Han vinner i sanning sådana färdigheter, som under
de vidskepliga tiderna eftersträvas av profeter och
magiker."
Ej heller tredje huvudsatsen har gått fri från
kritik. Påståendet, att temperaturens absoluta
noH-punkt är ouppnåelig, har helt nyligen underkastats
en förnyad granskning av Nusselt (Festschrift Prof.
Dr A. Stodola zum 70. Geburtstag 1929). Fusselt
granskar alla de tänkbara möjligheter, han kan finna
och visar, att en förutsättning för att absoluta
noll-punkten skulle kunna uppnås kan tänkas, nämligen
den att det funnes ett isolermaterial, vars
värmeled-iiingskoefficient vore noll. Det är ej sannolikt, att ett
dylikt finnes eller kommer att kunna framställas,
varför absoluta nollpunkten förblir ouppnåelig.
De tre huvudsatserna förbliva sålunda oantastbara.
Men medan första och tredje huvudsatserna äro
förhållandevis enkla och klara att fatta, är andra
huvudsatsen alltjämt dunkel. Chwolson säger om
utforskandet av denna sats: "Riktningen av
strävandena gå huvudsakligen mot dess obekanta
centralpunkt" samt "utan tvivel öppnar varje steg i riktning
mot centrum nya periferiskt belägna gebit, vilka på
vanligt sätt bliva så att säga centrifugalt
genomforskade". (Lehrbuch der Physik, band 3, 1905, sid.
484.) Just detta är det väl som är orsaken till de
ständiga anfallen mot andra huvudsatsen. Men det
är även detta, som giver oss rätt att vänta nya
upptäckter inom dess giltighetsområde, med måhända
därpå byggda viktiga tekniska tillämpningar.
Chwolson anför (Die Physik und ihre Bedeutung
für die Menschheit): "Perpetuum mobile av 2:a
ordningen står ej i strid med första huvudsatsen, dvs.
med principen om energiens oförstörbarhet och
särskilt ekvivalensen mellan värme och arbete, ty den
producerar ej sitt arbete av intet utan ur de
förefintliga förråden av värmeenergi. Man kunde därför
tro, att vår brist på teknisk skicklighet och fyndighet
bure skulden för att ett perpetuum mobile av andra
ordningen hittills ej blivit konstruerat. Man kunde
tro, att med tiden någon genialisk uppfinnare kommer
att lyckliggöra mänskligheten med en sådan
maskin." Men han säger även: "Andra huvudsatsen
lär, att detta aldrig blir fallet. Den onaturliga
processen hos en värmeförbrukare för arbetsproduktion
erfordrar för sin kompensation en naturlig process,
vars förverkligande dock i den för kompensation
erforderliga omfattningen är omöjlig under de
betingelser, som råda på vår jordyta. En oerhörd
värme-mängd måste samtidigt övergå från en kropp till en
betydligt kallare. På jordytan hava vi ej de
erforderliga temperaturdifferenserna."
"Första huvudsatsen lär oss, att ett perpetuum
mobile av l:a ordningen är omöjligt. 2:a huvudsatsen
visar, att även ett perpetuum mobile av 2:a ordningen
är outförbart. Vardera av dessa två maskiner lovar
människan en gyllene tidsålder. De båda
huvudsatserna säga att lyckan av en gyllene tidsålder är
ouppnåelig. Och detta är väl!" (Chwolson.) Och dock:
"Vi må erinra oss, att nästan alla våra framsteg hava
skett i trots av alla de sarkasmer och förbannelser,
varmed det (vårt förstånd) mottager fantasiens
oförnuftiga men fruktbara hypoteser", säger Maeterlink.
"Men", säger han även, "vi äro på en gång domare och
part, och vi hava allt för stort intresse av att befolka
vår värld med stora illusioner och förhoppningar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
