Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 18 okt. 1930 - De svenska yrkesskolorna och deras utveckling, av Georg Nordberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
arbete i särskildt lärlingsverkstäder —
verkstadsskolor. I dessa få lärlingarna sin praktiska
utbildning. I den mån dessa verkstäder under de senaste
åren uppstått och blivit ändamålsenligt inrättade,
har antalet elever som sökt sig dit varit många fler
än som kunnat mottagas. Erfarenheterna från våra
större industrier, vilkas behov av arbetare motiverat
egen lärlingsavdelning, t. e. Bofors, Asea m. fi. hava
också visat, att lärlingsutbildningen, om den skall
bliva rationell, måste friställas från den ordinarie
produktionen och förlägges under särskild ledning.
Samtidigt har genom skolöverstyrelsens initiativ
den först avsedda lärlingsskolan i mindre
kommuner, där särskilda lärlingsverkstäder av
ekonomiska skäl ej kunna förekomma, erhållit möjlighet
att smidigare utformas efter det lokala behovet,
bl. a. därigenom att ämnesvalet gjorts friare.
Det har sålunda visat sig, att den enkla och
likformiga organisation, som man ursprungligen tänkt
sig för lärlingsskolan, ej var tillräcklig, utan den
har måst utvecklas att omfatta även särskilda
lärlingsverkstäder och kurser, som mera individuellt
anpassas till olika yrkens krav. Det är till
ovärderlig nytta för lärlingsskolan, att den icke stelt
fastlåses i en viss form utan får möjlighet att
smidigt anpassa sig efter rådande förhållanden inom
industrien och hantverket — ja, man kan säga, att
just detta är ett livsvillkor för densamma. Man har
då också rätt att knyta stora förhoppningar på dess
framtida utveckling.
Innan jag emellertid närmare ingår härpå, skall
jag nämna några ord om yrkesskolan i den mening
denna nu stadgeenligt förefinnes.
Yrkesskolan.
Yrkesskolans uppgift skulle enligt riksdagens
beslut vara att fördjupa den utbildning, vartill
grunden lagts i lärlingsskolan. Som jag förut nämnt,
skall den således i första hand ge möjlighet för
dem, som söka förvärva kompetens för en mera
ansvarsfull befattning, förman, verkmästare eller egen
mästare, att erhålla lämplig utbildning genom
speciella kurser. Givet är, att denna fördjupade
utbildning ej alltid bör ske omedelbart efter en
genomgången lärlingsskola. "Det är först vid mognare
ålder, som dessa kurser bliva av värde och bibringa
ökad kompetens. Ingen industriman torde heller
betvivla deras betydelse. Man har ju länge sökt efter
möjligheter till utbildning av arbetsbefäl. Yid de
olika yrkesskolorna landet runt förekomma även
kurser med detta syfte, dock hittills i allmänhet
omfattande endast fristående läroämnen, såsom ritning
och räkning m. fi. I sin mest renodlade form hava
de under de två sista åren framträtt i de
sammanhängande kurser, som ordnats för elektriska
installatörer, för gjuteriernas ocli maskinverkstädernas
personal ocli senast i våras av teknologföreningen för
utbildning av arbetsledare. Härtill komma de
mångfaldiga kurser för mästare inom olika yrken, vilka
anordnas av hantverksinstitutet. Samtliga hava ju
av vederbörande yrkeskorporationer hälsats med den
största tillfredsställelse och flertalet ha åtminstone
delvis möjliggjorts genom de medel, som avsetts
för yrkesskolorna och varit underkastade samma
bestämmelser som dessa.
Om dessa kurser på yrkesstadiet kan man utan
tvekan påstå, att de äro och alltmer bliva av den
allra största betydelse för vårt näringsliv, även om
utvecklingen av denna undervisningsform ej kan gå
så snabbt och dess organisation bli så enhetlig,
som man från början tänkt sig. Denna lugnare takt
är icke enbart en olägenhet.
Yrkesskolornas framtida utveckling.
När jag i det följande använder ordet yrkesskolor,
så innefattas däri alla de skolor, som meddela
yrkesundervisning, och ej endast de för yrkes- ocli.
mästarestadiet avsedda. Det förefaller mig
naturligare att för alla dessa skolor använda ordet
yrkesskolor och i stället särskilt angiva lärlingsstadiet
resp. yrkesstadiet för de olika avdelningarna, när så
påkallas. För den som ej är inne i de
skolorganisa-toriska benämningarna, torde framställningen
härigenom bliva klarare. Detta desto mera som
för-mans- och mästarekurser alltid få sin speciella
benämning, i trots av att de äro inordnade under
yrkesskolorna.
När erfarenheten visat, att lärlingsutbildningen ej
tillfredsställande kan ordnas utan inrättande av
speciella lärlingsverkstäder, uppställer sig frågan, i
vilken omfattning detta bör ske. Det är givet, att
landskommuner och mindre städer ej anse sig hava
råd med dylikt. Det skulle således "vara förbehållet
de större städerna och de större industrierna, vilket
ju även blivit fallet, att inrätta dylika. Men de
städer, som med skattemedel inrättat
lärlingsverkstäder, uppställa givetvis som villkor, att inträde
endast beviljas dem, som äro eller någon viss tid
varit skattebetalande till kommunen. Härigenom
utestänges i viss mån landsbygdens ungdom från
yrkesskolorna.
Visserligen kunna mindre landskommuner eller
landstingen lämna bidrag som täcka kostnaderna för
ett visst antal utom staden mantalsskrivna elever,
men så länge lokalfrågan är en stadens angelägenhet
ligger det icke i dess intresse att hålla lokaler i
större utsträckning än som är erforderligt för
stadens egen ungdom.
För en stad är det givetvis en styrka att hava en
väl ordnad yrkesskola, men då yrkesutbildningen ju
måste betraktas som en hela landets angelägenhet,
förefaller det rimligt, om yrkesskolorna blevo en
länens eller landstingens angelägenhet, och icke de
enskilda kommunernas. Inom åtminstone ett av våra
län pågår också, efter vad jag tror mig veta, en
utredning härom. Även inom riksdagen hava
uttalanden i denna riktning förekommit, särskilt vid
beviljandet i år av ett anslag på 200 000 kronor till
stipendier för obemedlade, som önska genomgå
yrkesskola. Detta anslag är givetvis avsett för hela
landets ungdom, men på grund av den därvid
knutna bestämmelsen, att stipendierna endast få utgå
till elever vid de yrkesskolor, som hava
heldags-undervisning under minst 5 månader per år, blir det
således i stort sett endast elever vid de skolor, som
hava egna lärlingsverkstäder, som kunna komma i
åtnjutande av dessa understödsbelopp. Äro skolorna
då kommunala, kan, enligt vad jag nyss påpekat,
landsbygdens ungdom endast i mindre utsträckning
komma i åtnjutande av undervisning och därmed
stipendier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
