Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 27 dec. 1930 - Syntesens rike (forts.), av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
Om 250 år skulle sålunda Pennsylvanien
kolindustri hava upphört, och om vi blicka 250 år
tillbaka i tiden, komma vi egendomligt nog till den
tidpunkt, då staten i fråga kom till. År 1678 skrev
William Penn nämligen sin uppseendeväckande
"Epistel till ljusets barn i den nuvarande
generationen", i vilken han yrkade på, att den religiösa
toleransen skulle utsträckas även till kväkare och
katoliker. "Ljusets barn" bodde i Penn’s skogrika
provins. Deras avkomlingar i den nu levande
generationen hava emellertid varit så energiska i att
tillgodogöra sig och över hela landet fördela sina medel
att åstadkomma konstgjord belysning, att deras
förråd därav nu börjar bli knappt.
För den som sysselsätter sig med verkligheter i
st. f. med namn, heta stormakterna icke England,
Frankrike, Tyskland, Japan och Italien utan vete.
bomull, kol, olja, gummi osv. Och från politisk och
industriell synpunkt är f. n. kolet den förnämsta
stormakten.
Civilisationen måste hava en materiell grund. Med
små medel kan dock en hög civilisation uppstå. Det
klippiga Ättika med sin obetydliga handel med vin
och olivolja, det lantliga Palestina med sin "gyllene
flit" hava lärt oss att även nu för tiden förstå
helighetens skönhet och skönhetens helighet. Men en
civilisation, som strävar efter att omfatta kontinenter
och att kultivera millioner människor i stället för
tusental, måste i stor omfattning taga naturen i
anspråk.
Intill det 18:de århundradet utgjorde
näringsmedlen grunden för de flesta civilisationer — vete i
väster, ris i öster. Västindien blomstrade, emedan det
var världens sockerskål och Ostindien, emedan det
var världens peppardosa. Numera är bränslet en
jämbördig rival till näringsmedlen, ty vi hava gjort
många uppfinningar och fordra mera av livet än en
tallrik soppa. Emedan stenkolen — oberoende av
vad framtiden bär i sitt sköte — dock allt
fortfarande äro det lämpligaste bränslet för industrien, kalla
sig de politiska enheter för stormakter, som hava
stenkolen till sin välfärds väktare.
Nyare tidens historia kan skrivas på flera sätt,
alla överensstämmande med verkligheten. Men
endast om man förbinder dem med varandra, erhåller
man hela verkligheten. Man kan liksom Mahan
anlägga sjömaktssynpunkt, såsom Huntington
klimatsynpunkt, som Lothrop Stoddard rassynpunkt och
såsom Karl Marx sociala synpunkter. Men man skulle
säkert erhålla en av de värdefullaste
historieframställningarna. om man toge en av kol framställd
blyertspenna och anlade ungefär följande
synpunkter:
Historici omtala allmänt, att människorna hava
förändrats mera i avseende på alldagliga vanor och
tankar och beträffande sitt handlingssätt under de
senaste 200 hundra åren än under de därnäst
föregående 2 000 åren. — Denna nya stenkolens tidsålder
har för sitt upphov att tacka de naturkrafter, av
vilka de flesta finnas i det fossila bränslet, —
Vid början av det 18:de århundradet var Europa
en sovande asiatisk halvö med knappt en fjärdedel
av det nuvarande invånareantalet, och flertalet av
invånarna voro livegna bönder. Alla varor voro
bokstavligen taget handarbeten. Samfärdseln skedde med
fordon dragna av hästar eller med segelfartyg. Asien
och Afrika voro till största delen icke koloniserade,
delvis outforskade. I Amerika vajade kolonisternas
flaggor, men där funnos endast några obetydliga
nybyggen. Frankrike var då stormakten,
huvudsakligen på grund av sina sädesfält.
På en blåsig liten ö, icke större än den nuvarande
staten New York och knappt hälften så tätt
befolkad, började man använda stenkol till bränsle,
emedan brist på ved uppstått. Länge användes
stenkolen blott som bränsle i hemmen och — såsom de
som varit gäster i engelska hem torde veta — till och
med för detta ändamål ganska sparsamt. Likväl
uppkom småningom en marknad för stenkolen.
Gruvorna voro djupa och blevo ofta fyllda med vatten.
Klumpiga ångpumpar konstruerades, på det att man
skulle kunna bli herre över vattnet. En skotsk
ingenjör James Watt förbättrade mot slutet av
århundradet denna ångpump, så att den kunde arbeta
kontinuerligt. Något senare användes ångkraft till
nya sinnrika maskiner inom textilindustrien. Dessa
nya ångmaskiner behövde också stenkol, men dylika
hade man gott om. Storbritannien blev rikt och dess
folkmängd ökades. Till stor del tack vare sin
växande handel kunde England besegra Napoleon. Detta
var stenkolens första politiska seger. De
Napoleonska krigen hindrade kontinentens industri att
utveckla sig, och Storbritannien blev under tiden den
största stenkolsproducenten, den största fabrikanten,
den största köpmannen och den största
kolonisatorn.
Men till och med på den engelska ön blandade
sig konung stenkol i politiken. Han fördelade
befolkningen så, att den karga, norra delen blev tätare
befolkad än den fruktbara, åkerbrukande södra
delen. De radikala fordrade, att den politiska makten
skulle fördela sig som befolkningen, vilkens
fördelning i sin tur uppkommit av kolgruveindustrien. På
grund därav uppkom reformbillen av år 1832,
varigenom medelklassen blev den härskande, den klass
vars välstånd var grundat på den industri, som
uppkommit genom stenkolen. Skottland hade stenkol
och fick därigenom rikedom och inflytande. Irland
hade inga stenkol, och där uppstod fattigdom och
missnöje.
Det 19:de århundradet gick till ända,
Storbritannien behärskade icke längre världshandeln. Två
andra länder hade också hittat stenkol inom sina
gränser: Tyskland och Förenta staterna. Nu fanns det
således tre industriländer i stället för ett. Tyskland,
som hade mera stenkol än Frankrike, erhöll en mera
omfattande industri, hade sålunda plats för flera
människor och dess folkmängd kom att överstiga det
forna fiendelandets med mer än 50 %. Liksom i
England blevo också i Tyskland stenkolsdistrikten
landets tätast befolkade delar.
Tysklands genom stenkolen nyvunna rikedom
hotade jämvikten mellan makterna. Dess fiender slöto
ett förbund. Tyskland slog till med svärdet, vars
klinga var hären, men vars fäste var industriell makt,
Det besatte stenkolsdistrikten i Frankrike, Belgien
och Luxemburg och införlivade dem med sina egna.
Därigenom kunde det under fyra år motstå en värld
i vapen, tills det slutligen tvingades på knä av sten
kolslandet Englands reservkraft i förening med hjälp
i människor och vapen från stenkolslandet Amerika.
De stenkolsfattiga länderna Österrike, Ryssland, Ita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
