Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
27 sept. 1930
Kloraoser
Kloroverskott:
0,3 mg/1.
P, / mg/1.
10 mm
Ti d
Fig. 1. Ungefärligt samband mellan kontakttiden och
det kloröverskott, som uppstår efter olika klordos
hos ett och samma vatten.
ren celldelning och förökning eller inverkar den på
enzymbildningen och åstadkommer därigenom
bakteriens död. Man har tidigare ansett steriliseringen
bero på klorens oxidationsverkan. Det finnes dock
starka skäl, som tala för, att oxidationen spelar en
underordnad roll. Så t. e. har man funnit att
am-moniakbehandlad klorkalk, som genom
ammoniak-tillsättningen förlorar sin blekande (oxiderande)
verkan, ändå är ett flera gånger kraftigare
bakteriedödande medel än vanlig klorkalk. Likaså äro ett
flertal till sin oxidationsverkan med klorvatten
jämställda ämnen, t. e. vätesuperoxid, långt sämre för
sterilisering.
Halten fri klor, som erfordras för sterilisering, är
beroende av bakteriernas art och antal,
grumligheten (framförallt partikelstorleken),
kloreringsme-toden samt inom vissa gränser av den tid, inom
vilken steriliseringen skall vara fullbordad. Ju mera
och ju grövre grumlighet och ju kortare kontakttid,
desto högre klorhalt erfordras. Arten av bakterier
är även av mycket stor betydelse. De sporbildande
bakterierna äro väsentligt motståndskraftigare än de
icke sporbildande, och en del kunna icke dödas utan
användning av mycket högt kloröverskott. De
sjuk-domsalstrande bakterierna äro icke sporbildande och
desinfektion åstadkommes därför lyckligtvis relativt
lätt.
Standardfordringarna på desinfektion och
sterilisering äro i U. S. A. för vattenledningsvatten att
antalet colibakterier (den vanliga tarmbakterien, som
i sig själv är ofarlig men som anger möjligheten av
förekomsten av sjukdomsalstrande bakterier), skall
reduceras så, att högst 1 återstår per 100 cm3 vatten
och antalet s. k. ofarliga bakterier skall reduceras
till högst 100 per 1 cm3 vatten. Många vattenverk
söka upprätthålla en standard av endast 1 B. coli på
1 000 cm3 av vattenledningsvattnet.
Steriliseringens varaktighet (stabilitet) är också
av betydelse för bestämning av erforderligt
kloröverskott. Så länge fri klor förefinnes är utveckling av
eventuellt kvarvarande bakterier i sporform
förhindrad. Då kloröverskottet så småningom
försvinner, bildas av dessa och eventuellt andra bakterier,
rom komma i beröring med vattnet, åter en bakterie-
flora. Denna ef ter växtlighet blir rikare, ju mera
resterande organiskt material det klorerade vattnet
innehåller. Såsom exempel kan anföras, att
vattenledningsvattnet i en högreservoar kan hava högre
bakteriehalt, än då det lämnar reningsverket. Det
gäller därför att välja ett kloröverskott, som kan
väntas hava en sådan varaktighet och storlek, att
efterväxtlighet i möjligaste mån undvikes.
Såsom exempel på det för uppfyllande av
standardfordringarna för vattenledningsvatten
erforderliga halten av fri klor, kan nämnas att under
användning av den s. k. indirekta kloreringsmetoden
och efter en kontakttid av 10—15 minuter, för ett
filtrerat vatten av allra högsta renhet ett
kloröverskott av 0,05—0,10 mg/1 vanligen är tillfredsställande,
medan filtrerat vatten av mera normal renhet
erfordrar ett kloröverskott av c:a 0,1—0,3 mg/1.
Orenare vatten erfordrar högre halt av fri klor för
desinfektion och sterilisering. Ett dricksvatten kan
emellertid icke givas hur hög halt av fri klor som
helst, om klorsmak och klorlukt skola undvikas. De
flesta människor förnimma klorsmak vid c:a 0,8 mg
klor per liter rent kallt vatten. Man brukar
emellertid ogärna överskrida c:a 0,3 mg Cl/1 enär dels lukten
förmärkes lättare, då vattnet är varmt och dels en
hel del ofta förekommande organiska ämnen giva
upphov till "medicinsmak" (jodsmak). Vissa ämnens
närvaro kunna förorsaka synnerligen besvärande
klorsmak även vid obetydligt kloröverskott, en sak,
vartill återkommes i det följande.
För desinfektion av avloppsvatten, t. e. för skydd
av vattentäkter, badplatser, skaldjursbankar osv.,
erfordras tämligen höga kloröverskott, vanligen 0,5—
2,0 mg/1 eller mer, efter 1/2 timmes kontakttid,
beroende på den rening, som avloppsvattnet undergått.
Emellertid åsyftas i allmänhet endast en viss
reduktion av bakteriehalten’ och härför brukar man hålla
ett kloröverskott av endast c:a 0,2 mg/1 efter 1/2
timmes kontakttid. Klorering av obehandlat
avloppsvatten ger icke fullt tillförlitligt resultat på grund
av förekomsten av grövre partiklar. Finsilning
genom silar med högst 1,5 mm maskvidd har däremot
enligt utförda undersökningar medgivit effektiv
bakteriereduktion.
Den erforderliga totala klordosen, dvs.
klorför-brukn ingen samt kloröverskottet är, som nämnts,
något beroende av den form, i vilken kloren
tillsättes. Den indirekta metoden, enligt vilken
gasformig klor först bringas i vattenlösning, som
därefter tillsättes, är den effektivaste. Den direkta
metoden, dvs. direkt tillsättning av gasformig klor,
torde för samma verkan erfordra c:a 25 % mer klor
och sterilisering med hypoklorit kanske inemot 50 %
(räknat för verksam klor) mera och något längre
kontakttid. Verkningen på vissa sporbildande
bakterier är f. ö. ganska olika och i allmänhet minst
kraftig för hypokloriten.
Vid indirekt klorering och med ovan angivna
kloröverskott utgör den totala erforderliga klordosen för
vattenledningsvatten:
Filtrerat vattenledningsvatten:
Av högsta renhetsgrad (ringa färg,
grumlighet < 0,5) ............ c:a 0,2—0,3 mg/1
Av normal renhetsgrad (måttlig färg,
grumlighet < 5) .............. c:a 0,3—1,0 „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
