Print (PDF) - On this page / på denna sida - Slutrepliker rörande västerbron - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ernås, utan att max. lutningen överstiger 1 : 26. Till detta märkliga resultat kommer professor Ljungberg genom att bortse från bågarnas nedsänkning på grund av trafiklast och temperaturväxlingar, genom ändring av bågarnas form från den ursprungligen föreslagna parabeln till en cirkelbåge och förflyttning av övergångskurvan i brobanans längdprofil till sidan av båghjässan i stora spännet samt slutligen genom ändring av korsningsvinkeln mellan farleden och broaxeln på sådant sätt, att farleden kommer för nära Långholmslandet, om densamma ej lägges i kurva och kontrakurva. Det riktiga är givetvis, att professor Ljungberg vid projekteringen av sitt broförslag utgått ifrån den felaktiga förutsättningen, att farleden skulle framgå vinkelrätt mot broaxeln. Vadan då dessa krampaktiga försök att bortförklara detta enkla faktum? Vad jag sagt i denna fråga torde icke heller stå i motsats till prisnämndens ståndpunkt. Den citerade passusen i nämndens utlåtande torde få uppfattas såsom en allmän reflexion beträffande en viss typ av bågbroar med hänsyn till utrymmet för sjöfarten, men icke som ett avkall på programmets fordringar i nämnda hänseende vid den jämförande granskningen av tävlingsförslagen. Professor Ljungberg har visserligen icke talat om Vierendeelförbandets "undergörande förmåga", men då han trots dess betydelselöshet praktiskt taget ur avstyvningssynpunkt föreslagit ett sådant förband -- låt vara av estetiska skäl -- förefaller den av mig gjorda reflexionen ligga nära till hands. Vad som sagts om bågarnas konstruktionshöjd i prisnämndens utlåtande är alldeles riktigt, och vid projekteringen av hamnstyrelsens förslag har icke gjorts någon eftergift i tävlingsprogrammets fordringar på nedböjningen. Att de föreslagna tvåledsbågarna det oaktat kunnat givas mindre konstruktionshöjd i hjässan än i det närmast jämförliga tävlingsförslaget, beror därpå, att bågarna i det förra erhållit en annan form. I fjärdedelspunkterna däremot överensstämmer konstruktionshöjden väl med den korrigerade höjden i nämnda tävlingsförslag. De av professor Ljungberg uppgivna konstruktionshöjderna på bågarna i hamnstyrelsens förslag äro nog riktiga. Felet är endast, att de placerats på orätt ställe. Professor Ljungberg skjuter skulden härför på, att hans ombud fått felaktiga uppgifter på hamnstyrelsens konstruktionskontor. På nämnda kontor har man sig ingenting bekant om ett sådant ombud eller om några förfrågningar i denna sak. Den kalamitet, som professor Ljungberg nu beklagar sig över, hade emellertid kunnat undvikas, om han velat hänvända sig direkt till undertecknad, då alla önskade upplysningar skulle ställts till hans förfogande. Vid val av fyra huvudreglar i det framlagda broförslaget har prisnämndens direktiv varit vägledande. Emellertid har hamnbyggnadsavdelningen, som framgår av min föregående replik, förbehållit sig att jämväl undersöka annan bågform än tvåledsbågen samt i detta sammanhang även lämpligaste antalet huvudreglar. Denna undersökning föreligger i det närmaste färdig, och resultatet kommer att i vanlig ordning meddelas vederbörande myndigheter. Professor Ljungbergs maliciösa eloge åt stadens myndigheter, i det han samtidigt söker nedsätta och misstänkliggöra tjänstemännen, enkannerligen undertecknad, bör nog även ses mot en annan bakgrund än enbart om tanken om skattebetalarnas ekonomiska intressen. Han framhåller särskilt i detta sammanhang, att jag skulle vara part i målet, men vad är då professor Ljungberg själv? Med detta är diskussionen av denna fråga från min sida tills vidare avslutad, och jag vill endast ännu en gång framhålla, att professor Ljungberg genom sina inlägg icke lyckats vederlägga de anmärkningar, som riktats mot tävlingsförslaget "norr-söder", lika litet som han lyckats bevisa, att Västerbron, om den projekteras i enlighet med hans förslag, skulle kunna utföras för 2 ā 3 mill. kronor lägre kostnad, än om hamnstyrelsens förslag lägges till grund för brons utförande. Ernst Nilsson. I sin slutreplik i diskussionen angående tävlingen om Västerbron påstår major Nilsson fortfarande, att brobanans maximilutning enligt vårt förslag skulle vara 1 : 25, trots att jag i mitt senaste inlägg med ovederläggliga siffror visat, att den är 1 : 26,92. Detta major Nilssons sätt att handskas med klara fakta gör, att jag finner det lönlöst att fortsätta en sakdiskussion med honom i brofrågan. Jag vill emellertid fastslå, att den kritik, som förut uttalats, nämligen -- "Bågarna äro sålunda icke knäcksäkra i sidoled" numera av major Nilsson omformulerats sålunda -- "men då -- -- -- förefaller den av mig gjorda reflexionen ligga nära till hands". "Reflexionen" över min konstruktion må ligga nära till hands eller ej för den, som känner sig bunden av traditionella konstruktionsformer, kritiken är dock och förblir oriktig. Angående kostnaderna har jag i mina yttranden dels understrukit, att vårt tävlingsförslag enligt prisnämndens egna kostnadsberäkningar var 2,7 mill. kronor billigare än förste pristagarens förslag och dels yttrat, att man enligt min åsikt kunde uppgöra ett broförslag likvärdigt med det av hamnstyrelsen under förra året till stadsfullmäktige inlämnade förslaget för 2 ā 3 mill. kronor mindre kostnad. Om emellertid hamnstyrelsen nu till stor del med anledning av min kritiska granskning utarbetar ett nytt förslag och därvid i större eller mindre utsträckning utnyttjar de idéer, som kommit till uttryck i vårt tävlingsförslag, är det tydligt, att kostnaden för detta nya förslag kommer närmare kostnaden för vårt förslag. I så fall har ju denna diskussion gjort god nytta för de skattebetalande i Stockholm. Karl Ljungberg. Diskussionen i denna fråga avslutas härmed. Red. </chapter> <chapter name="NOTISER"> <h3>NOTISER</h3> Vattenfallsverket omorganiseras? De av finansministern år 1928 tillkallade ekonomisakkunniga hade i sin skrivelse den 30 dec. 1929 angående statens vattenfallsverks förnyelsefonder och balansräkningar även berört frågan om vattenfallsstyrelsens organisation och därvid ifrågasatt, huruvida den nuvarande anordningen med ett i statsförvaltningen inordnat verk utgör den mest rationella formen för exploatering av staten tillhörig vattenkraft. De sakkunniga anse den tanken ligga nära till hands, att en affärsmässig skötsel av företaget skulle befrämjas, om rörelsen bedreves genom ett av staten ägt bolag. Kraftverksrörelsen avser ju en rent industriell teknisk verksamhet, som av staten bedrives åtminstone delvis under konkurrens med enskilda företagare på samma område. Statsdriften i nuvarande form innebär dessutom en viss bundenhet i olika hänseenden. Vattenfallsstyrelsen har i ett nyligen avgivet yttrande framhållit, att den av ekonomisakkunniga framkastade tanken är förtjänt av den största uppmärksamhet. Den statliga distributionsverksamheten är organiserad i aktiebolagsform bl. a. i Bayern och Baden, delvis också i Schweiz. Vattenfallsstyrelsen anför, att socialiseringsnämnden föreslagit liknande organisation av statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
