Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 150 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1931 - Elektrisk reflexionsugn, av C. Benedicks och J. Härdén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

Resultatet av bestämningen (i detalj angiven i
tabell 1. sid. 152) blev följande:

En försilvrad metallspegel, från Svenska aktiebolaget
Gasaccumulator "A.G.A.", Stockholm, 42 cm i
diameter och av 21,5 cm bränn vidd, gav en
verkningsgrad av i medeltal 2,8 % (jfr tab. 1, s. 152).

En försilvrad glasspegel, från Carl Zeiss, Jena, 15 cm
i diameter och av 6 cm brännvidd gav en verkningsgrad
av i medeltal 6,3 %. Den senare, mindre spegelns bättre
verkan torde få tillskrivas dess högre reflexionsförmåga
och korrektare form.

Verkningsgraden för bägge var alltså ganska låg; för att
nå några tillfredsställande resultat måste spegeln tydligen
vara av betydligt större dimensioner än de använda. Som
material kunde koppar anses lämpligt, då denna metall
ju har hög reflexionsförmåga för värmestrålning.

3. Försök med elliptisk kopparspegel.

a. Försöksanordningen.
En elliptisk kopparspegel tillverkades med en diameter
av 42 cm och en brännvid av 14,5 cm samt försedd med
kylmantel. Anordningen framgår av fig. 1. a är reflektorn,
b, c elektroder, d en kolv av glas eller kvarts,
e kalorimetern, G galvanometer för termoelementet.

Beträffande elektroderna och deras förning må följande anföras.
För en maximal strömstyrka av 90–100 amper (likström) och
40–48 volt användes för plus-polen (undre elektroden) ett
vek-kol, 15 mm diam. (antingen Siemens A-kol eller Rylander
& Rudolphs "projektorkol"). Vid högre strömstyrka (över
50 amp.) anbragtes en kylslinga av två varv kopparrör
(5 mm ytterdiam.) kring kolet.

Minus-polen utgjordes av ett 7 mm diam. homogenkol, insatt i
en dubbelväggig kylare av kopparrör med vattenkylning. En
förträngning i kylarens nedre ände höll kolet i läge; en spiralfjäder
i övre änden matade ned kolet i mån av avbränning. Pluskolet
matades för hand medelst skruvdrev (projektionslampa av äldre typ).

Anordningen med kylaren vid minus-polen visade sig synnerligen
effektiv: ett kol av 7 mm diam. och 15 cm längd kunde vid
75–90 amp. användas ca 4 bränntimmar. Pluskolet däremot
förbrukades hastigt: vid 90 amp. en längd av ca 6 cm på 25 min.
En olägenhet var, att till följd av kylningen en riklig kolavsättning
äger rum på minus-polen (troligen forcerad överföring av
kolstoft från pluskolet). Efter ca 20 min. samlade sig en ca
1,2 cm hög och lika vid kon av kol på minus-polen och måste
avskrapas. I regel betyder dock detta mindre, enär
upphettningen sker så hastigt, att ett prov knappast får
mera än ca 15 min. i anspråk.

Som strömkälla användes en motorgenerator (svetsaggregat,
system Kjellberg, Elektriska svetsningsaktiebolaget ("ESAB"),
Göteborg, för max. 300 amper. 60 volt, likström. Detsamma
har visat sig synnerligen oömt och användbart för ändamålet.

Som stabiliseringsmotstånd användes två sinsemellan i parallell
kopplade spiraler av 6 mm järntråd (ca 1,2 ohm) i serie med
ljusbågen. Alla mätningar av spänningen vid nedanstående
försök avse ljusbågsspänningen, ej generatorspänningen.

b. Kalorimetern.
Kalorimeterns anordning framgår av fig. 2. Kalorimeterkroppen
a (av koppar, 41 mm yttre diam.; 34 mm ljusöppning,
40 mm höjd, invändigt sotad över rykande låga; vikt 235 gr)
uppbars av trenne kvartsstavar b (diam. 3 mm; spetsade i
övre ändarna; längd 50 mm). Stavarna voro inborrade i ett block
c av täljsten; detta uppbäres av metallröret d, vars öppning
e medger evakuering. Röret uppbäres av gummiproppen g,
insatt i halsen till kolven h.

Ett termoelement i av järn-konstantan är insatt så, att
lödstället befinner sig i mitten å kalorimeterns botten.

Som glaskolven vid högre upphettning (smältprov) ej motstod
uppvärmningen, gjordes försök med en kolv av genomskinlig
kvarts. Denna visade sig emellertid ej heller lämplig, enär
kolvens innervägg snart överdrogs med svåravlägsnat beslag.

c. Reflexionsugnen.
Vid fortsatta smältförsök vid högre temperatur, t. e. smältning
av platina, skedde upphettningen direkt i luft, på så sätt, att
smältgodset placerades i en skålformig urholkning i ett
cylinderformigt stycke av bränd, pressad kalksten – samma
material som vanligen användes vid platinaraffinering.
Upphettningen skedde då direkt i luft. Fig. 3 visar anordningen
i sin helhet.


Fig. 2.

d. Anordning för temperaturmätning.
Eftersom de uppnådda temperaturerna voro mycket
höga, kunde termoelement ej ifrågakomma, utan optisk
pyrometer måste användas. Detta erbjuder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>