Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1931 - Jämförande matlagningsprov mellan gas och elektricitet. Några principiella synpunkter, av Axel Härlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet upptagna värmemängden. Förlusterna, dvs.
(B–C), sammansätta sig av en konstant del, det
av kärlet upptagna värmet, och en variabel del,
motsvarande utstrålning från platta och kokkärl.
I fig. 4 visas bränsleförbrukningen (netto medelsiffror)
för vattenvärmning vid A-proven, för gasen efter den
ovan omnämnda korrektionen. Såväl strömlinjen (D)
som gaslinjen (E) ha samma karaktär som den i
fig. 3 funna B-linjen. Netto relationstalet (kurva F)
ligger vid högre vattenmängder vid det förut funna
värdet 3,2 och sjunker något med vattenkvantiteten.
Om vi nu i fig. 5 rita om linjerna D och E i värmeskala
(linjerna G och H), så motsvarar differensen (G–H)
i huvudsak avgasförlusterna, eftersom de övriga, förut berörd
förlusterna (H–K) böra vara praktiskt taget lika.
Vad vi hittills funnit beträffande vattenvärmning, bör gälla
även för uppvärmning av exempelvis soppa till kokpunkten.
Men här tillkommer en färdigkokningsperiod, under vilken
teoretiskt sett endast så mycket bränsle behöver tillföras,
att förlusterna täckas. Bränsletillförseln strypes alltså, och
soppan hålles i närheten av kokpunkten under lämplig tid,
som bör vara tämligen oberoende av kvantiteten. Vi lägga
vidare märke till, att avgasförlusterna enligt fig. 5 öka den
eljest erforderliga gasmängden med ca 50 %.
Om vi exempelvis i fig. 5 utgå från de för uppkokning av
4 l vatten åtgångna värmemängderna, så ökas dessa under
färdigkokningens lopp enligt linjerna L och M, den senare
med approximativt 50 % större lutning än den förra.
Resultatet blir ett praktiskt taget konstant relationstal
(kurva N) vid varierande färdigkokningstid. För mindre
kvantiteter blir kurvan något stigande med tiden, dvs.
den redan förut flacka kurvan F i fig. 4 tenderar mot
en konstant, av kvantiteten och följaktligen även av
personantalet oberoende nivå.
Nu är frågan härigenom endast delvis klarlagd. Vi ha
ju t. ex. förut funnit ett relationstal för vattenvärmning
omkring 3,2 och för övrig matlagning å häll omkring 3.0,
och denna differens beror tydligen icke på färdigkokning
i den nyss behandlade bemärkelsen. I brist på
bevismaterial vilja vi emellertid utan vidare antaga,
att det tillnärmelsevis konstanta relationstalet, frånsett
plattvärmning, gäller även för andra procedurer, såsom
stekning å häll eller i ugn, bakning etc., och därefter
se till, i vad mån detta antagande låter förlika sig med
tillgängliga statistiska uppgifter.
Fem (svenska och utländska) serier uppgifter å den
genomsnittliga gasförbrukningen per hushåll med olika
personantal ha varit disponibla. De absoluta siffrorna
variera betydligt med gasens värmevärde m. m. men
ha här omräknats i procent, varvid 4-personershushållet,
som är relativt talrikt representerat, fått sin förbrukning
åsätt värdet 100 %. I fig. 6 ha de sålunda erhållna siffrorna
inritats, med de olika serierna för tydlighets skull något
förskjutna i 45°-riktningen. Punkterna gruppera sig i
stort sett förvånande väl kring den indragna räta linjen
P. I fig. 7 utgå vi nu från den vid proven funna
gasförbrukningen, 48,82 m3 per 4 veckor för
ett 5 personers hushåll. Genom denna punkt lägges linjen
Q, som endast till skalan skiljer sig från P. Från
proven hämta vi ytterligare plattornas värmeupptagning,
14,60 kWh under hela perioden (linjen R) och det
resulterande netto relationstalet, (137,13–14,60) : : 48,82 = 2,51.
Om nu värdena 2,151 och 14,60 enligt vårt antagande
hållas konstanta, så blir den totala strömförbrukningen
2,51 Q + 14,60 (linjen S).
Om man sedan i fig. 8. på så sätt som för fig. 6 beskrivits,
lägger in tillgängliga ström förbrukningssiffror (sju serier)
och i samma procentskala reproducerar linjen S som
linjen T, så är spridningen kring denna visserligen betydligt
större än kring P i fig. 6, men någon bättre medellinje kan
icke gärna tänkas. Linjen U exempelvis, som är identisk
med P, måste anses betydligt sämre.
Vi ha härmed fått vårt antagande i görligaste mån bekräfta
I stort sett kan man alltså säga, att för samma nyttiga
arbete de bägge spistyperna ha ungefär lika stora
utstrålnings- m. fl. förluster, och att avgasförlusten för
gasen är tillnärmelsevis proportionell mot förbrukningen.
Avvikelserna synas i varje fall ej vara större än att man
kan räkna med ett praktiskt taget konstant netto
relationstal. Brutto relationstalet återigen kommer, om
plattornas värmeupptagning är konstant, att sjunka för
ökat personantal. Som synes av kurva V i fig 7, spelar
det dock rätt liten roll, om man räknar med exempelvis
4 eller 5 personer i "medelhushållet"; f. ö. stiger måhända
även antalet "påeldningar". dvs. plattvärmningen något
med personantalet, varigenom kurvan för relationstalet
ytterligare slätas ut.
Det nu genomförda resonemanget utesluter givetvis ej,
att problemet förtjänar att angripas genom direkta
undersökningar, samtidigt som man har all anledning
att söka stöd i statistiskt material. Vad detta senare
beträffar, torde man av en jämförelse mellan fig. 6
och 8 bl. a. kunna sluta sig till de vanskligheter som
möta, då det gäller att ur den totala strömförbrukningen
genom uppskattning av belysning m. fl. poster skilja ut
kokströmkvantiteten. En i statistiskt syfte
|
|
| ||||||
| Fig. 6 | Fig. 7. | Fig. 8. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
