Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 21. 23 maj 1931
- I samarbetsfrågan, av Sigurd Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 21 ÅRG. 61 23 MAJ 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR CARL KLEMAN
INNEHÅLL: I samarbetsfrågan. — Skånska ingenjörsklubben. — Skånska slott och borgar. — Kraftdistributionen i Skåne.
— Cementtillverkningens utvecklingen och nuvarande ståndpunkt. — Verkstadsindustrien i Skåne.
— Höganäsbolagets tillverkningar. — Tendenser till högre krav på bostadsstandard. — Notiser.
I SAMARBETSFRÅGAN.
Trots alla de fruktlösa försök som under snart ett
kvarts sekel gjorts för att få till stånd ett mera djupgående
samarbete mellan de olika tekniska föreningarna i vårt
avlånga land, må när nu ett lämpligt tillfälle erbjuder sig,
denna fråga på nytt föras på tal. Det är ju gott och väl
att ett på ömsesidig högaktning och kollegial samhörighet
grundat samarbete mellan våra tekniska föreningar
förefinnes och allt mera befästes, men därifrån och till
ett mot gemensamma mål inriktat positivt samarbete
— av de flesta svenska ingenjörer helt säkert önskat
och efterlängtat — är dock steget ännu långt och, som
det förefaller, besvärligt att taga.
Inför det årsmöte som Svenska teknologföreningen står
i begrepp att avhålla i Malmö, och till vars förberedelser
Skånska ingenjörsklubben ej blott verksamt bidragit med
råd och dåd, utan för vilket den även påtagit sig ett
omfattande värdskap, syssla tankarna gärna med
ifrågavarande spörsmål.
Det bör då först betonas att ett sådant samarbete bör
begränsas till de intresseområden som Svenska
teknologföreningen och väl även flertalet av de tekniska
lokalföreningarna gjort till sina arbetsfält, nämligen den
tekniskt vetenskapliga och den tekniskt industriella sidan
av ingenjörernas verksamhet, vartill kommer bevakandet
av ingenjörernas ideella kårintressen och den kamratliga
sammanhållningen.
Den från olika håll och vid skilda tillfällen framförda tanken
på bildandet av en hela landet omfattande sammanslutning,
främst avsedd att tillvarataga ingenjörernas sociala och
ekonomiska intressen må i detta sammanhang lämnas åsido,
då den knappast kan inpassas i den ram som det närmast
gäller att skapa för ett samarbete mellan landets tekniska
föreningar.
På vilka uppgifter böra då i första hand ett sådant samarbete
inriktas? I första planet ligga då givetvis sådana frågor där
ett gemensamt uppträdande av landets högskolebildade
ingenjörer är av särskild betydelse, exempelvis tekniska
undervisningsfrågor, behandlingen av ärenden av teknisk
eller industriell art o. d. Hitintills har ju teknologföreningen
av naturliga skäl fått bära huvudansvaret för dylika ärendens
behandling och utåt uppträda som målsman för vårt lands
ingenjörer och dess ställning som landets största tekniska
förening kommer väl även i fortsättningen att berättiga den
härtill. Det har härvid ej kunnat undvikas att det blivit de i
Stockholm bosatta ingenjörerna som i första hand fått
göra sina åsikter gällande. Att mycket vore att vinna om
man inom teknologföreningen i större utsträckning än
hittills finge möjlighet tillgodogöra sig landsortsmedlemmarnas
sakkunskap är dock otvivelaktigt.
Den form för ett samarbete i nyssberörda frågor som
skapades genom 1911 års kända beslut innebärande att
landets tekniska föreningar genom särskilt valda delegationer
skulle kunna deltaga i behandlingen av viktigare ärenden,
har under de gångna åren visat sig allt för tung och
svårhanterlig varför den allt mera sällan kommit till
användning. Med ett ord: resultatet har ej motsvarat de
tidigare rätt högt ställda förväntningarna.
Man frågar sig då på vad sätt det skulle vara möjligt att
förenkla dessa former så att de bleve bekvämare och
smidigare. Enligt min uppfattning kan detta bäst ske
genom att först organisera ett fastare samarbete mellan
Svenska teknologföreningen och de större tekniska
föreningarna, i första hand Tekniska samfundet i Göteborg
och Skånska ingenjörsklubben i Malmö, en tanke som
tidigare förts fram och vid olika tillfällen varit föremål för
underhandlingar mellan representanter för de resp.
föreningarna. Man har därvid undersökt möjligheten
av att låta Göteborgs- och Malmö-föreningen uppgå
i teknologföreningen och låta dem med bibehållen lokal
självstyrelse och verksamhet utgöra västra resp. södra
kretsen av teknologföreningen. Båda dessa föreningar
innesluta redan i sig ett stort antal medlemmar som även
äro anslutna till teknologföreningen.
Vid diskussionen rörande möjligheterna av en sådan
sammanslutning hava särskilt tvenne frågor trätt i förgrunden,
nämligen invalsbestämmelserna och avgifterna. Även om det
hittills icke lyckats att finna en för alla parter tillfredsställande
lösning av dessa frågor, så bör man dock icke misströsta
därom. Ur principiell synpunkt äro invalsbestämmelserna
de viktigaste, men då alla de tre föreningarna redan tillämpa
invalsbestämmelser som äro mycket likartade synes en
sammanjämkning ej behöva bereda större svårigheter.
Avgiftsfrågan är huvudsakligen av ekonomiskteknisk natur
och bör kunna lösas till alla parters belåtenhet. Även
härvidlag gäller att enighet ger styrka.
Har man en gång lyckats genomföra ett sådant intimt
samarbete mellan landets största ingenjörssammanslutningar
är det väl ganska sannolikt att övriga för en närmare
anslutning till denna landsförening kvalificerade
landsortsföreningar skola finna med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0287.html
