Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 582 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1931 - Litteratur - Anmälan: Morgårdshammar, av E. H—r. - Anmälan: Fünfzig Jahre Metallgesellschaft, 1881—1931, av Torsten Althin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Verkstadsbyggnaderna och kraftstationen vid Morgårdshammar 1930.

och mekaniska arbeten och övertog därför det
ovannämnda, året förut beviljade privilegiet. Härmed börjar
en ny period i brukets historia, under vilken
Morgårdshammars tillverkningar nått helt annan och högre
berömmelse än som någonsin kunnat komma den lilla
hammarsmedjan till del.

Morgårdshammar framgångar bero säkerligen till
största delen på det förhållandet, att firmans ledning
lyckats till företaget knyta så många framstående
uppfinnare och konstruktörer. Bolagets förste verkmästare,
ingenjör Carl Östlund, gjorde sig bl. a. bemärkt genom
konstruktionen av en maskin för klippning av rälsspik,
vilken senare artikel tillverkades i stor skala ända till
år 1885. Dessutom påstås, med vad rätt må lämnas
osagt, att östlund varit Primuskökets egentlige
uppfinnare.

1873 övergick bruket till Morgårdshammars bruks
aktiebolag, som utvidgade verkstadsavdelningen men
däremot snart nedlade smältsmidet. En konstruktör av
mindre vanliga mått fick det nybildade bolaget i
ingenjör Ernst von Zweigbergk, sorn bekant uppfinnare av det
första universalvalsverket, på sin tid en stor
exportartikel för Morgårdshammar. År 1895 bildades det ännu
bestående bolaget, Morgårdshammars mekaniska
verkstads aktiebolag, med ingenjör Per Anton Crælius som
disponent. Verksamheten utvidgades nu med
tillverkning av mjölkseparatorer, som fortgick till år 1904 och
som nådde en omfattning, vilken icke stod a.-b.
Separators långt efter. Crælius efterträddes år 1900 av
dåvarande ingenjören Gustaf Ekman på Lesjöfors
(numera som bekant ordf. i Morgårdshammars styrelse),
vilken i sin tur år 1912 lämnade disponentbefattningen
till dess nuvarande innehavare, bergsingenjör Victor
Jansson.

Efter en tid av svår arbetsbrist, som man sökte
avhjälpa genom öppnandet av nya tillverkningsgrenar
(bl. a. hade bruket åren 1909–1912 slagit sig på
tillverkning av förbränningsmotorer), leddes bolagets
verksamhet in på ett område, där verkstaden skulle göra
sina största insatser, nämligen det bergsmekaniska. En
av orsakerna till bolagets kraftiga uppsving under åren
närmast före och under världskriget var otvivelaktigt
den blomstring gruvhanteringen och enkanneligen
järnmalmsanrikningen då upplevde. Men även på det
hyttmekaniska området har Morgårdshammar sina
traditioner likmätigt fortsatt att utveckla en
anmärkningsvärd aktivitet. Det till krönikan fogade bihanget,
upptagande Morgårdshammars tillverkningar, visar
också en imponerande samling maskiner och
apparater för såväl gruvor som järnverk.

Morgårdshammars krönika ger en typisk bild av
ett gammalt bergslagsbruks utveckling till en modern
industrianläggning, en utveckling, under vilken
mycket gammalt och fornt måst försvinna men som å
andra sidan icke hindrat, att åtskilligt från den gamla
goda tiden lever kvar såväl i form av byggnader som i
den skatt av anekdoter, vilken pietetsfullt förvaltas av
tjänstemän och bruksarbetare. Krönikören har i sin
uppgift att åt framtiden bevara denna kulturhistoriskt
viktiga tillgång av minnen på ett förtjänstfullt sätt
understötts av några av bolagets tjänstemän, herrar Enoch Grad, John Udd och
Agnar Nauclér, vilka stå som ansvariga för redigering,
bildanskaffning och bildurval.                         E. H–r.

Fünfzig Jahre Metallgesellschaft, 1881–1931,
minnesskrift utarbetad av Dr Walther Däbeitz, Frankfurt a. M.
1931. (Kan erhållas från V. D. I.-Verlag, Berlin N. W.
7). Stor 4:o, 304 s., illustrerad.

Konsten att förtjäna pengar är stor och sätten att
förlora dem äro många. På senare tider ha åtskilliga
författare och åtminstone i ett särskilt nämnvärt fall
en författarinna givit sig i kast med att i romanform
skildra den spännande jakten efter penningen och de
icke mindre fängslande ansträngningarna att på kortast
möjliga tid med mesta möjliga utbyte använda och –
förlora de förtjänade förmögenheterna. Hur mycket i
dessa romaner, som är dikt eller grundar sig på fakta,
undandrar sig väl i de flesta fall bedömande. Men
varför gå över ån efter vatten? Verkligheten överträffar
nästan alltid dikten. Man får ett starkt intryck av detta
vid läsandet av den minnesskrift, som utgivits med
anledning av Metallgesellschafts i Frankfurt am Main
50-årsjubileum. Visserligen må det vara att bolaget ej
förtjänade pengar enbart för pengarnas egen skull –
patriotiska och nationalekonomiska synpunkter ha säke
spelat en betydande roll – och det, som en gång kom den
stora koncernbyggnaden att svikta, var ej hänsynslöst
och onyttigt slöseri, utan världskrigets svåra
verkningar. Trots olikheterna gentemot romanerna i detta
hänseende och trots sin säkert i varje detalj stora
saklighet är minnesskriften en underhållande läsning, som
fcr lekmannen icke står efter den mest välskrivna och
skickligt komponerade uppdiktade framställning.

Till den egentliga skildringen om uppbyggandet av
den stora koncernen med förbindelser över hela världen,
som Metallgesellschaft, Metallurgische Gesellschaft och
Metallbank innebär, är fogat bland mycket annat ett
kapitel om "Strukturwandlung der Metallwirtschaft", som
på ett utomordentligt sätt klargör den stora förändring
i behovet av metaller som från och med 1880-talets
genombrott gjort sig gällande. Här får givetvis framhållas,
att boken helt ansluter sig till bolagets verksamhetsfält
och sålunda endast behandlar metallerna koppar, bly,
zink, tenn, nickel och senare aluminium och således icke
de ädla metallerna, ej heller järn. Den som grep
tillfället i flykten och år 1881 grundade Metallgesellschaft var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>