- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
593

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 45. 7 nov. 1931 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NOTISER


Andersens bilring i ny gestalt. På sin tid innehöll
Teknisk tidskrift (1930, häfte 16) en rätt utförlig
beskrivning av en ny bilringskonstruktion "Andersens
vacuum tire system", uppfunnen av den norske
överstelöjtnanten Fridtjov Andersen. F. n. pågå förberedelser
för uppfinningens exploaterande, och i Stockholm har
nyligen ett aktiebolag bildats, på vilket det norska
holdingbolaget överlåtit alla patenträttigheter för Sverige,

illustration placeholder

Fig. 1. Andersens bilring, monterad

å en Buick-vagn.


illustration placeholder
Fig. 2. Principskiss av Andersens

bilring.


Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och
Lithauen.

Under den tid som förflutit, sedan uppgifterna om
konstruktionen först offentliggjordes, hava emellertid
avsevärda förenklingar vidtagits, så att likheterna
mellan den ring, som först blev föremål för provning, och
den som nu skall börja tillverkas ej äro särdeles påfallande.

Tillverkningen skall nämligen avse hela hjul av
disktyp, vilkas konstruktion i principiella drag framgår av
fig. 2 samt yttre utseende av fig. 1. Hjulet utgöres av
en ringformig kompressionskammare av pressad
stålplåt, vilken kammare utåt tillslutes av en massiv
gummiring. I kammaren råder ett övertryck hos luften
av ca 1 kg/cm2. Vid ringens belastning stegras trycket
1kammaren, varjämte enligt uppgift vakuum skall
uppstå inom andra delar av konstruktionen. Gummiringen
kommer alltså att röra sig fram och tillbaka i
kammaren liksom en kolv. Smörjningen mellan gummit
och plåten sker med glycerin, som till en mängd av 1 à
2 liter införes i kammaren genom en särskild ventil.
Glycerinet lär så gott som fullständigt absorberas av
gummit. Av övertrycket pressas glycerinet ut och
avsätter sig som en fin dagg på gummiringen utanför
plåtfalsen. När ingen dagg längre är synlig, måste
smörjningen upprepas. På den första smörjningen skall man
enligt uppgift kunna köra ca 20 000 km.

Konstruktionen har beträffande fjädringsförmåga
och anliggningstryck undergått provning vid statens
provningsanstalt, Stockholm. Fjädringsförmågan
angives som hoptryckningsarbetet i kgm för 1 000 kg
ökning av hjultrycket. Inom arbetsområdet 10–30 kgm
var för den undersökta ringen fjädringsförmågan 30
kgm. Enligt gällande svenska bestämmelser skall
H1-ring hava en fjädringsförmåga av minst 15 kgm, och
den provade ringen fyller sålunda i detta avseende
fordringarna för H1-ring. För H1-ring tillåta de svenska
bestämmelserna vidare ett anliggningstryck av 5,5 kg
per cm2 anliggningsyta mot vägen. Detta yttryck
svarar vid den provade Andersenringen mot ett totalt
hjultryck av 1 150 kg per hjul. Ringarna torde därför
kunna användas även å tämligen stora lastvagnar.

Uppfinnaren räknar med att ringarna komma att
ställa sig avsevärt billigare i tillverkning än vanliga
bilringar. Åtgången av rågummi är visserligen större
(det uppges, att meråtgången skulle belöpa sig till 40 à
75 % beroende på hjultypen) än vid vanliga ringar
med slang och däck, men i gengäld bortfaller alla
kostnader för cord och kanvas. De pressade ståldelarna
torde även ställa sig mycket billiga i tillverkningen,
och såväl hopsättning som montering synas vara enkla.
Meningen är att tillverkningen skall omfatta fem olika
hjulformat.

Sopnedkast – den nyaste moderna bekvämligheten.
Stockholms stads byggnadsnämnds redogörelse för
verksamhetsåret 1930 innehåller bl. a. det intressanta
meddelandet, att sopnedkast anordnats i nästan alla
bostadshus, som tillkommit i Stockholm sedan 1930 års
början. I samband härmed lämnas även några
praktiska vinkar om anordnandet av dylika nedkast, vilka
synas vara värda uppmärksamhet i vidare kretsar än
dem som kunna nås genom publikationen i fråga.

Schaktet bör förläggas i trappan (för dragets skull
hellre inuti huset än i en yttervägg), och i varje
våningsplan anbringas ett grenrör med lucka för
nedkastning. Luckan bör anbringas på lätt synlig och från
lägenheterna tillgänglig plats. Till schaktet användas
glaserade lerrör med minst 45 cm inre diameter.
Grenrören tagas däremot ej grövre än 30 cm. Rören fogas
noga, och fogarna tillslätas på insidan. Schaktet
ingjutes eller kringbygges med murverk, över den högst
belägna nedkastöppningen kan fortsättningen av
schaktet utgöras av ett galvaniserat plåtrör, som omklädes
med cementputs och bör hava samma eller blott
obetydligt mindre tvärsnitt än schaktet för övrigt. Schaktet
uppdrages genom detta rör över yttertaket. I nedre
ändan anordnas i källaren ett soprum, övertäckt med
betong och med gjutna eller murade väggar. Dessa och
golvet avputsas med cementbruk och stålslipas eller
beklädas med glaserat tegel. Soprummet förses med
tätt slutande dörr, nedtill plåtbeslagen till minst 30 cm

illustration placeholder

Sektion och plan av sopnedkast för bostadsfastighet.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931a/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free