Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 26 dec. 1931 - Tekniska föreningar - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Östergötlands tekniska förening, av H. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentliga. Vattentuberna förses med kamflänsar,
förbränningsluften förvärmes, men framförallt göres den
bestrålade eldytan stor. Detta får dock ej drivas därhän,
att förbränningsruramet får större volym, än
förbränningen kräver, vilket lätt blir fallet vid stora
pannenheter. Ett av den ryske professorn Kamzin vid
världskraftkongressen i Berlin 1930 framlagt förslag att fylla
upp förbränningsrummets inre med grupper av
bestrålade vattentuber har ännu ej kommit till utförande.
Vad bränslena angår, synes oljan vinna ökad
användning, trots att oljekalorierna kosta 3 gånger så mycket
som kolkalorierna. Orsaken är den lägre
anläggningskostnaden, som blir avgörande i de fall, då
utnyttjnings-tiden är kort. Ångtrycket är ej sällan 100 atmosfärer
och överhettningen drives ända till 550 grader. Ju
högre ångtryck, desto angelägnare, att matarva-ttnet är
rent. Av specialkonstruktioner visades Benson-pannan
för 230 atm., Loeffler-pannan, där ånga men ej vatten
utsättes för strålningsvärmet, och Blomqvist-pannan,
vilken betecknades såsom den högtryckspanna, som är
minst känslig för pannstensbildande matarvatten. Av
stort intresse var en i Henry Fords anläggningar
installerad panna, som lär vara världens största, utvecklande
320 ton ånga per timme vid 100 atm. tryck. Denna
jätte bland pannor är 30 m hög. Rekordet i Sverige lär
bli den av ingenjör Forssblad konstruerade nya
strålningspannan vid statens ångkraftverk i Västerås, som
skall generera 135 ton ånga per timme. Talaren kom
även in på kombinationen kolvångmaskinlågtrycksturbin
enligt Bauer-Wachs, Götaverkens och Lindholmens
olika metoder. Själva turbinerna förete icke
några alltför genomgripande förändringar. Glädjande
nog gå de svenska turbinfirmorna de Laval och Stal
i spetsen för utvecklingen.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållarna intogs
gemensam supé, som efterföljdes av ett animerat
samkväm. F. M.
Östergötlands tekniska förening
i Linköping avhöll lördagen den 28 november sitt
senaste sammanträde för året å Stora hotellet i Linköping.
I anslutning till sammanträdet hade en utställning
av elektriska verktyg och småmaskiner anordnats av
Föreningen för elektricitetens rationella användning
(Fera). Linköpings fabriks- och hantverksförening hade
inbjudits att bese utställningen och närvara vid
sammanträdet. Ett mycket stort antal av dess medlemmar
hade också infunnit sig.
Sedan tvenne protokoll justerats höll driftsingenjör
Anders Andersson, Linköping, föredrag över ämnet:
Elektriciteten i hantverk och småindustri.
Föredragshållaren behandlade först belysningsfrågan
i allmänhet, alimänbelysningens och platsbelysningens
ordnande, undvikande av bländande ljus m. m. Genom
bilder visades olika exempel på god och dålig belysning
inom olika verksamhetsgrenar; mekanisk industri,
möbelsnickeri, bageri, slakteri, skrädderi, frisöryrke och
skomakeri. En god belysning kostar obetydligt mer än
en dålig men höjer arbetsprestationen i hög grad,
samtidigt som arbetets kvalitet förbättras. Endast genom
att taga bort blandningen har man vid vissa arbeten
uppnått 20 % produktionsökning och dessutom ett
jämnare arbete.
Efter att ha behandlat elektriska fläktars och
dammsugningsanordningars betydelse för en verkstads hygien
berörde talaren i korthet elektricitetens användning för
uppvärmningsändamål i glödgnings- och
härdningsugnar, lödkolvar, pressjärn, bakugnar och
konditoriugnar.
De motordrivna verktygens stora fördelar blevo klart
belysta. De ersätta tröttsamt och enformigt handarbete,
öka arbetshastigheten och möjliggöra en förbättring av
arbetets kvalitet. Med den kan man ofta komma fram
till nya arbetsmetoder, varigenom det hittills omöjliga
göres möjligt antingen rent tekniskt eller ekonomiskt.
Fördelarna med direktdrivna verktygsmaskiner
framhöllos även. Därigenom slipper man de besvärliga
remtransmissionerna, som kräva dryga underhållskostnader,
förbruka mycken kraft och ofta äro orsak till olyckshändelser.
Därefter beskrevos en mängd moderna elektriska
verktyg, av vilka flertalet även visades medelst
ljusbilder. Universalträbearbetningsmaskinen har blivit
populär i de mindre snickerierna. Handborrmaskinen har
ju för längesedan slagit igenom och användes i så gott
som alla slag av verkstäder. Där arbetsstycket är stort
och vid arbete utanför verkstaden, exempelvis
byggnadsarbeten, är den oumbärlig. Placerad i ett stativ kan
den även användas som fast verktygsmaskin.
Enligt samma princip äro ett stort antal elektroverktyg
konstruerade. De bestå av en lätt motor med
handtag för manövreringen och hållare för ett eller
annat verktyg. Exempel härå äro handsågar,
kutterhyveln, kedjefräsen, en liten slipmaskin med ändlöst
smärgelduksband m. fl. Även dessa kunna fastsättas på
arbetsbordet och användas som fasta maskiner.
Bänkslipmaskinen är en annan maskin, där direkt
elektrodrift är synnerligen fördelaktig.
För bilverkstäderna finnas ett par verkliga precisionsverktyg,
cylinderborrmaskinen och ventilslipmaskinen.
Stenslipningsmaskiner såväl för finare arbeten
i bildhuggerier som för grövre stenarbeten äro, helt
naturligt, synnerligen arbetsbesparande.
En annan typ av elektroverktyg äro försedda med
böjliga axlar. Vid dessa slipper man motorns tyngd i
själva arbetsverktyget. Motorn ställes på golvet eller
hänges i taket, och genom den böjliga axeln överföres
rotationen till ett arbetsverktyg: fil, fräs, slipskiva
el. dyl. Den böjliga axeln har fått stor användning
inom olika branscher: i mekaniska verkstäder,
plåtslagerier, vulkaniseringsverkstäder, modellsnickerier,
lackeringsverkstäder. Mindre dylika finnas även för
bildhuggare, gravörer, guldsmeder m. fl.
Den elektriska hammaren är ett verktyg, som ersätter
tidsödande och tröttsamt handarbete; mejsling, bildning
av spår i tegel och betong, borrning av hål i väggar o. dyl.
Även i många andra yrken finnes det mödosamma
arbetsoperationer, där den elektriska motordriften
kommer väl till pass. Som exempel kan nämnas vispning
och degknådning i bagerier och köttmalning i
charkuterier. Skräddaren driver sin symaskin och skomakaren
sin nåtlingsmaskin med elektrisk motor. För
frisersalongen finnas många elektriska hjälpmedel:
värmefläktar, hårtångvärmare, apparater för
vibrationsmassage osv.
Målarens urgamla penselteknik har även fått en
konkurrent i sprutmålningen, som exempelvis vid
billackering slagit helt igenom.
Till slut anförde talaren att någon risk att hantverket
genom de elektriska verktygens införande skulle
förlora sin speciella karaktär av handarbete ej fanns.
Det är handen, som för verktyget, som är utslagsgivande
för arbetets kvalitet. Har man sedan ett gott verktyg,
går arbetet fortare och blir även bättre utfört. Ju
skickligare en handarbetare är, ju dyrare är hans
arbetstid och ju mera lönar det sig att avlasta honom
från tidsödande slit och grovarbete. Härigenom får han
mera tid att ägna hela sin omsorg åt materialets
behandling och utnyttja sin yrkesskicklighet för att
åstadkomma ett förstklassigt arbete på betydligt kortare tid
än förut varit möjligt.
Föredraget åhördes med stort intresse.
Efter föredraget visades en film "Arbeta elektriskt",
varefter följde en stunds diskussion.
Senare samlades deltagarna till gemensam supé med
samkväm, varvid postassistent Pelle Nordström,
Stockholm, förhöjde stämningen med sång till luta. H. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
