Print (PDF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
& Halske. Dessa båda herrar ha nedlagt ett
betydande arbete, som resulterat i, att proven kunnat
utföras utan mankemang på relativt kort tid.
Vid tidpunkten för mätningarnas avslutande
närvoro i Skillingaryd ett 25-tal medlemmar från
Commission Mixte Internationale för att taga del av
mätmetoderna och personligen verifiera resultaten.
Kommittén hade sammanträden med föredrag och
diskussioner i Jönköping. Å fig. 17 ses en gruppbild av
kommittéledamöterna.
Litteraturhänvisningar.
F. Breisig: Über die Berechnung der magnetischen Induktion
aus Wechselstromleitungen mit Erdrückleitung. TFT 1925,
s. 93.
R. Rüdenberg: Die Ausbreitung der Erdströme in der
Umgebung von Wechselstromleitungen. ZS. f. angew. Math. u.
Mech. 1925, s. 361.
O. Mayr: Die Erde als Wechselstromleiter. ETZ 1925, s. 1350,
1436.
F. Pollaczek: Über das Feld einer unendlich langen
wechselstromdurchflossenen Einfachleitung. ENT 1926, s. 339.
F. Pollaczek: Über die Induktionswirkungen einer
Wechselstromeinfachleitung. ENT 1927, s. 18.
J. R. Carson: Wave propagation in overhead wires with
ground return. Bell Syst. Techn. Journal 1926, s. 539.
G. Haberland: Theorie der Leitung von Wechselstrom durch
die Erde. ZS. f. angew. Math. u. Mech. 1926, s. 366.
H. Pleijel: Theorie générale de l’influence perturbatrice de
lignes d’énergie sur des lignes ā courant faible. CCI:s
handlingar (1929).
F. Pollaczek: Über die Anwendbarkeit der Elektrostatik auf
Wechselstromleitungen mit Erde und über die
Abhängigkeit des komplexen Gegeninduktionskoeffizienten von der
Leitungsdämpfung. ENT 1930, s. 247.
L. C. Peterson: Transients in parallel grounded circuits, one of
which is of infinite length. Bell Syst. Techn. Journal 1930,
s. 760.
A. Zastrow: Über die Grösse der Gegeninduktivität zwischen
Leitungen mit Erdrückleitung. El. Bahnen 1926, s. 368.
H. Klewe: Gegeninduktivitätsmessungen an Leitungen mit
Erdrückleitung. ENT 1929, s. 467.
A. E. Bowen, C. L. Gilkeson: Mutual impedances of ground
return circuits. AIEE 1930, s. 657.
"Directives concernant les mesures ā prendre pour protéger
les lignes téléphoniques contre les influences perturbatrices
des installations d’énergie ā courant fort ou ā haute
tension". CCI, 1931.
TELEVISION.
EN ÖVERSIKT AV GRUNDLÄGGANDE FAKTA, APPARATUR OCH RESULTAT.
Av E. T. GLAS.
1. Definitioner och historik.
Television är konsten att överföra en bild av ett
föremål på längre håll än möjligt är genom
utnyttning av direkta ljusstrålar, varvid föremålets form
och rörelsetillstånd skola kunna återgivas tillräckligt
troget, för att den avlägsne åskådaren skall erhålla
en reproduktion av en levande scen. Television och
telefoni komplettera således varandra därhän, att om
båda möjliggjorts, uppfattning av ett händelseförlopp
på avlägsen ort ligger inom det tänkbaras gränser.
Television är tydligt skild från bildtelegrafi,
konsten att på avstånd reproducera en bild, som
själv är en reproduktion. Svårigheterna äro också
ofantligt mycket större. Under det att
bildtelegrafien allaredan nått så långt, att de med tillhjälp av
numera tillgänglig apparatur framställda
reproduktionerna endast obetydligt understiga de fotografiska
originalen i skärpa och som bekant tagits i en ganska
omfattande kommersiell tjänst, befinner sig
televisionen ännu i ett tidigt utvecklingsstadium, så att
endast ganska begränsade scener med måttlig rörelse
kunna återgivas. Redan för detta ändamål tarvas en
apparatur, som är resultatet av lika långvariga som
trägna forskningar. Om tankegången också rent
principiellt är ganska enkel, få vi ej glömma, att den
tekniska utformningen mot fulländning fortfarande
stöter på ofantliga svårigheter.
Från början torde basis för försök med
fjärrseendet som mål ha varit studier över ögats anatomiska
byggnad. Det är känt, att ögats ljuskänsliga celler
likt en mosaik utbredas över näthinnan, retina, vars
element förbindas med var sin hjärncell genom en
nervbana. Seendet är en summaverkan av alla,
vanligen genom ljuset frambragta retningsimpulser, som
utlösts av retinasubstansen. Om man vill försöka att
kopiera naturens egen anordning, gäller det tydligen
först och främst att få tag i ett ämne, som ersätter
denna retinasubstans. Man fordrar två ting, dels
måste ämnet i fråga vara källa till en retning, vars
styrka står i direkt proportion till det infallande
ljusets, dels måste retningen vara tröghetslös, så att en
förändring i det infallande ljusets styrka utan
fördröjning kommer att meddelas. Det sistnämnda villkoret
betingas dock av televisionsapparatens utförande, ty
retinasubstansen fungerar troligen i sig själv trögt,
varigenom "synens minne" kommer till stånd, en
egenskap, vartill vi senare återkomma.
Då de märkliga egenskaperna hos selen -- denna
metalls ledningsförmåga för elektricitet ökar under
vissa förutsättningar starkt vid belysning --
upptäcktes under förra århundradet, väcktes
förhoppningar om ett realiserande av fjärrseendets problem.
Om nämligen ett elektriskt batteri slutes genom en
selencell, är det tydligt, att den av batteriet lämnade
elektriska strömmens styrka närmelsevis kopierar
selencellens belysningsgrad, så att en ändring i
strömstyrkan blir analog med en retningsförändring
av retina: en omformare från ljus till elektrisk ström
är funnen. Emellertid befanns selencellen besitta en
högst avsevärd tröghet, vilken lade oöverstigliga
hinder i vägen för dess nyttjande, då bilden analyseras
enligt ett system, som fordrar omedelbar reaktion.
Andra hjälpmedel behövdes tydligen.
HALLWACHS upptäckte 1888, att om en isolerad
elektrisk ledare bestrålades med ljus, laddades den positivt,
dvs. den berövades enligt modernare uppfattning ett
antal elektroner. Den nu använda omformaren, den
foto-elektriska cellen eller kortare fotocellen, grundar
sig på denna fotoelektriska effekt; densamma erinrar
om den termoelektriska effekt, varigenom elektroner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Oct 8 02:46:48 2006
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/tektid/1931e/0032.html
