Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - E. Erikson: Spännningsreglering i stadsnät för växelström - S. Velander: Spänningsvariationernas inflytande på energiens värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l AUG. 1931
ELEKTROTEKNIK
145
systemets högspänningsdel. Därigenom vinner man
icke blott mindre påfrestning på brytare m. m., utan
även den stora fördelen, att lokala störningar bli
mindre märkbara på systemet i dess helhet. De
procentuella kortslutningsströmmarna och de procentuella
spänningsfallen stå ju emellertid till varandra i
inverterat förhållande. Problemet att hålla ned båda
dessa storheter har på Stockholms 50-periodsnät lösts
på följande sätt. För närvarande distribueras så gott
som all energi via 6 kV sekundärstationerna, vilka
samtidigt äro omformarestationer till likström. De
strömbegränsande reaktanserna ha koncentrerats i 30
kV överföringen, och den finare spänningsregleringen
sker vid sekundärstationernas 6 kV skenor med
tillhjälp av omformarnas synkronmotorer. Efter dessa 6
kV skenor hållas spänningsfallen så låga som möjligt.
Det finns alltså inga extrareaktanser insatta i 6 kV
fördelningen och nättransformatorerna ha valts med
lägsta reaktans. På detta sätt har erhållits ett
resulterande spänningsfall från regleringsskenan till
förbrukningsapparaterna hos den avlägsnaste
konsumenten å lågspänningsnätet av ca 11 %,
den närmaste konsumenten å lågspänningsnätet av
ca 5 %, och medelkonsumenten å lågspänningsnätet
av ca 8 %.
Med hänsyn till 6 kV abonnenterna, vilka behöva
mindre kompensation för spänningsfallet å
lågspänningssidan, är regleringen på 6 kV skenorna
begränsad till ca 5 % från 5 900 till 6 200 V,
motsvarande en tomgångsspänning på systemet av 225 V
och en fullastspänning hos medelkonsumenten av ca
218 V. Avvikelserna från den normala spänningen
uppgå till ca + 2,2 % vid tomgång (lika för alla
abonnenter) och mellan + 2 till - 4 % vid
högbelastning, den förra siffran gällande närmaste
konsumenten, den senare den avlägsnaste. I den mån
lågspänningsnätet blir fullständigare utlagt och nätstationer
bli utplacerade på normala avstånd, kommer
regleringen möjligen att något förbättras, så att
regleringskurvans grundtonsamplitud kommer att ligga inom
ca ± 2 % eller +2 och -3 % för alla
lågspännings-konsumenter. Detta är fullt likvärdigt med den
bästa reglering på ett likströmsnät. Värre är det
emellertid att upprätthålla likvärdigheten med
likströmsnätet, då det gäller inverkan av de förut
omnämnda spänningssättningarna beroende av
inkopp-lingströmstötar m. m. Tyvärr är det nog så, att ett
trefasnät för 220 V, sådant som man med härvarande
belastningstätheter av ekonomiska skäl måste
utbygga detsamma, icke fullt fyller de fordringar, som
man skulle vilja ställa på det allmänna
distributionssystemet ifråga om förmågan att tåla
stötbelast-ningar. De förut omnämnda tillåtna
spänningssätt-ningarna av 0,7-1,4 % motsvara t. e. å härvarande
nät i allmänhet tillåtna strömstötar av högst 16
respektive 32 kVA, vilket ofta visar sig otillräckligt
och medför väl stränga föreskrifter ifråga om
apparatanslutning, speciellt då det gäller intermittent
.arbetande förbrukningsapparater. Detta förhållande,
dvs. 220 V-nätets stora känslighet för
belastningsstötar, är egentligen den svaga punkten i
spänningsregleringen på ett sådant stadsnät, som det här
skisserade. Ett 380 V-nät av samma utförande tillåter
ju inte mindre än tre gånger så stora
belastningsstötar, vilket väl motsvarar anslutningsbehovet till
lågspänning. I och med ett sådant nät kan den
egentliga svårigheten med spänningsregleringen å
stadsnätet anses löst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
