Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - Siffer Lemoine: Förstatligandet av vissa privata rundradiostationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innebär ingen som helst tillvitelse mot stationerna
eller deras skötsel - det är en naturnödvändig följd,
att förnyelse av de mekaniska hjälpmedlen måste
äga rum för att maskineriet skall hållas up to date
och i nivå med tidens krav.
Mot detta i och för sig nog så ovedersägliga faktum
har från vissa håll den invändningen gjorts, att
lyssnarna inom resp. lokala rayoner icke anfört klagomål.
Ett dylikt resonemang är i grund och botten
ohållbart. Dels är lyssnaren i gemen på grund av
avsaknad av jämförelser föga skickad att avge o j avigt
vittnesmål, hans omdöme har sannerligen långt ifrån
skärpts genom dagligt umgänge med en och samma
station, och sist men icke minst sakna äldre
mottagareapparater förmåga att återge även en
tillfinnandes förstklassig kvalitet, dels ligger frågan till på ett
område, där över huvud taget icke lyssnandet utan
för lyssnaren i de flesta fall helt främmande tekniska
faktorer spela in. I det följande skall närmare
redogöras för några hithörande synpunkter.
En av dessa, nämligen våglängdsfrågan, har
tidigare berörts. Vid den i Prag våren 1929 avhållna
statliga radiokonferensen antogs en för Europas
stater gällande våglängdsplan, enligt vilken den
inbördes differensen mellan tvenne närliggande stationer
skall utgöra 90 00 perioder per sekund. Samtidigt
fastställdes 9 av de 10 gemensamma, dvs. för allmänt
bruk av stationer med mindre effektbelopp upplåtna
våglängderna till området under 250 meter.
Granskar man tidigare listor över
våglängdsrnät-ningar vid de svenska relästationerna, finner man,
att flertalet av dem intagit platser i skalan, vilka efter
nämnda konferens’ beslut icke längre voro lagenliga.
Vissa ändringar ställde sig sålunda ofrånkomliga, i
synnerhet sedan reklamationer från utlandet tid efter
annan började inkomma till telegrafstyrelsen rörande
interferensstörningar. Styrelsen fann sig följaktligen
föranlåten att i början av år 1930 förse nära nog
samtliga privata relästationer med vågmätare, i
samband varmed de våglängdsregleringar verkställdes,
som voro av behovet absolut påkallade.
Dessa åtgöranden må snarast betecknas som
tillfälliga åtgärder för situationens förbättrande och
erhållande av momentant andrum. Mycket har därmed
vunnits, huru mycket illustreras bäst av fig. 2, i
vilken återges tvenne av Internationella
rundradiounionen vid dess månatliga mätningar i Briissel
upptagna frekvenskurvor för en och samma relästation
före och efter vågmeterinstallationen. Fig. 3 visar
frekvensvariationen hos en relästation under en och
samma kväll, vilken senare mätning är verkställd vid
telegrafverkets kontrollstation i Enköping.
Med den ringa frekvensskillnad, varmed stationerna
numera äro ålagda arbeta, inses utan vidare, att
frekvensens konstanthållande är ett grundläggande och
oeftergivligt villkor för våglängdsplanens bestånd och
ordningens upprätthållande i etern. Även med
tillgång till vågmätare ha - såsom av fig. 3 framgår -
en del av våra relästationer på grund av deras i
möjligaste mån förenklade, ehuru på sin tid fullt
brukbara utförande, ytterst svårt att fylla de
internationella bestämmelserna härutinnan, vilka
övergångsvis medgivit en tolerans av ± 300, i fortsättningen
strängt taget endast ± 50 perioder per sekund.
En annan och kanske än viktigare sida av saken är
tillgången av våglängder, vilket i det långa loppet kan
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
