Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 19 mars 1933 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehavda utrikesministerposten. Samtidigt skedde
emellertid en anknytning åt vänster; socialistradikalen
Herriot ingick i ministären, och tydligen
eftersträvade man att inför nedrustningskonferensen, där
Frankrikes talan främst skulle föras av Tardieti,
uppvisa en enad front. Den inre partioron inför valen
framdrev emellertid redan i slutet av februari en ny
kris, denna gång utgående från senaten och närmast
motiverad av den gammalradikala övre kammarens
ovilja mot kvinnorösträtten, som befaras verka i
klerikal riktning. Resultatet blev emellertid att Laval
helt försvann och att Tardieu som konseljpresident
övertog även den synliga ledningen, varvid även de
radikala elementen lämnade ministären. Överhuvud
har med denna regeringskris en tydlig vändning åt
höger ägt rum i Frankrikes inre politik.
Den 6 mars avled Briand, nära sjuttioårig, och
därmed gick en verkligt historisk gestalt ur tiden. Hans
främsta verk är hans insats i Locarno-politiken av
1925, och den därefter i samband med Stresemann för
några år tillämpade fransk-tyska samverkan fram till
Young-planen 1929 och Rhenlandsutrymningen 1930.
Detta verk har emellertid ännu ej prövats av tiden
eller lett till några verkligt bestående resultat. Vid
Briands bortgång stå Tyskland och Frankrike inför
ett helt nytt skede i utvecklingen av sina mellanhavanden.
Vad det här närmast gäller är – oberoende av alla
eventuella inre omvälvningar i Tyskland – det
slutliga avskrivandet av skadeståndet. Redan den 9
januari förklarade rikskanslern Brüning att Tyskland
varken nu eller framdeles såg sig i stånd att
verkställa några vidare skadeståndsbetalningar. Detta
vet all världen – utom större delen av den franska
väljarkåren, för vilken det verkliga läget i detta
hänseende aldrig klargjorts. Frankrikes erkännande
av sakläget måste emellertid under innevarande år
givas. Den franska valkampanjen kommer helt visst
att försvåra detta, men skulle ett franskt krav på
ytterligare skadestånd verkligen alltjämt upprätthållas
blir Frankrike fullständigt politiskt och ekonomiskt
isolerat – en position som för landet vore outhärdlig,
Frankrikes politiska problem mot Tyskland just
nu består därför främst i genomförandet av denna
nödvändiga anpassning. Detta blir en ofrånkomlig
men föga lockande uppgift för den nya ministären
Tardieu. Vad denna i realiteten tager sikte på är
ernåendet av politiska och andra kompensationer för
skadeståndsanspråkens uppgivande. Några dylika
vill man emellertid på tyskt håll icke veta av.
Italien har för sin del redan tydligt och klart slagit
in på fredsrevisionslinjen. I januari publicerade
Mussolini en serie högeligen uppmärksammade
artiklar, vari han helt anslöt sig till den tyska
ståndpunkten i detta hänseende. Jämsides med denna klara
frontställning mot skadestånd och krigsskulder går
en italiensk kontinentalpolitik som främst anknyter
till Grekland, Albanien, Österrike och Ungern samt
över dessa söker politisk samverkan med Tyskland.
Mot detta italienska system synes Frankrike
närmast arbeta för en slags ny Donau-federation under
franskt inflytande. Den svåra ekonomiska kris,
varunder agrarstaterna kring Donau, framför allt
Rumänien och Ungern, i så fruktansvärd grad lida, spelar
i viss mån dessa franska planer i händerna, och den
franska kreditpolitikens resurser ha under senare
tid icke utan framgång utnyttjats i samma syfte.
Ungerns fleråriga samverkan med Italien synes
emellertid kunna tåla även denna belastning.
Ett utslag av den våldsamma värdeminskning som
Nationernas förbunds auktoritet på sista tiden
utsatts för torde man få se i den kupp Litauens
regering genomfört i Memel, en stad, vilken som bekant
1924 tilldelades Litauen efter att tidigare ha stått
under segermakternas gemensamma förvaltning. Den
tyska befolkningens rätt till självstyrelse inom
området i fråga blev likväl vid detta tillfälle högtidligt
internationellt garanterad. Denna rätt har emellertid
litauiska regeringen nu flagrant åsidosatt genom
att egenmäktigt häkta det tyska förvaltningsrådets
president, avsätta dess medlemmar och ersätta dem
med litauer. Tyskland har dragit affären inför N.
F:s råd och vädjat till Memel-traktatens
signatärmakter, vilka emellertid ännu ej tagit definitiv
ståndpunkt i saken.
I Finland har under de sista veckorna ett
statskuppförsök från den antikommunistiska och
antisocialistiska Lapporörelsens sida avvecklats, utan att
de tidvis hotande sammanstötningarna med
regeringens trupper på någon enda punkt kommit till
stånd. Aktionens syfte är ej klart; närmast avsågs
genomdrivande av undantagslagar även mot
socialdemokraterna, eventuellt även upprättande av en
Lappo-diktatur. Saken synes emellertid ha varit
improviserad och illa förberedd, skyddskårernas flertal
följde icke Lappoledarna, och dessa senare ha nu
arresterats, under det deras kårer frivilligt upplöst sig.
På det handelspolitiska området fortsätter den
nationella protektionismen sitt segertåg. Tyskland
utbygger sin agrarprotektionism, senast med högt
tullskydd för smör, även Holland, länge
frihandelsvänligt, visar tydliga tendenser att övergå till
strängare tullpolitik. Sedan nu även England
anslutit sig till detta system kan dess världsseger anses
avgjord. Hela detta för världshandeln och
världsekonomien olycksaliga tillstånd kan i varje fall
framdeles endast övervinnas genom aktioner på
internationell basis. Mindre nationella marknader våga
tydligen icke längre utsätta sig oskyddade för
världspris- och världskonjunkturernas hela tryck. Måhända
kan emellertid den sista stora frihandelsmarknadens
– den brittiska – avskärmande, varigenom
världsprotektionismen så att säga drivits in absurdum och
dess sista säkerhetsventil stängts, just visa sig bli
inledningen till de internationella aktioner, som kunna
visa vägen ur det nuvarande tröstlösa läget.
Den nya engelska handelspolitiken får därför i
nuvarande läge en utomordentlig världsbetydelse. Den
har nu tagit fastare form. Efter de i vissa fall rätt
höga provisoriska importtullar, som infördes i
november, har man nu antagit en generaltariff. Dess
grundval är en 10 procents värdetull å alla införda
varor, undantagandes ett visst antal på en särskild
frilista upptagna. Denna frilista är emellertid
betydelsefull nog, då den omfattar alla de viktigaste icke
beredda livsmedlen och industriråvarorna, sålunda
exempelvis omalet vete, kött, the, bomull, ull och
andra textilråvaror, hudar, gummi, järn- och
tennmalm, svavel, pitprops, pappersmassa och
tidningspapper – däremot ej trävaror i allmänhet. Ett
särdeles betydelsefullt drag i det nya engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
