- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
79

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 11 mars 1933 - Asea och elektrotekniken under 50 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ASEA OCH ELEKTROTEKNIKEN UNDER 50 ÅR.


Starkströmstekniken upplever just nu en
jubileumsperiod, i det att under 1930-talet ett stort antal
industriföretag på det elektrotekniska området kunna
se tillbaka på en femtioårig tillvaro. Så gott som
alla nutida mera betydande koncerner inom denna
bransch existerade i en eller annan form redan på
1880-talet eller under 1890-talets första år, och bland
dessa företag intar som bekant Allmänna svenska
elektriska a.-b. en bemärkt plats. Denna firmas
50-årsjubileum firas om ett par dagar med all den
solennitet, den viktiga händelsen är värd, och
företagets utveckling samt dess insatser i svenskt
näringsliv komma då säkerligen att i tal som i skrift
erhålla vederbörlig belysning.

Det är under sådana omständigheter icke denna
tidskrifts uppgift att ens i korta drag söka skildra
Aseas på teknisk kunnighet och kommersiellt
förutseende grundade framgångsrika utveckling. Men då
det i alla år existerat ett synnerligen gott förhållande
mellan jubilaren och Teknisk tidskrift, till vars
spalter Aseas ingenjörer lämnat en mångfald värdefulla
bidrag, må det vara oss tillåtet att ante diem i en
kort översikt söka belysa Aseas viktigaste insatser
i fråga om elektroteknikens utveckling.

Bolagets första framträdande sammanhänger med
den elektriska belysningens genombrott i Sverige, och
dess verksamhet bestod till en början i tillverkning
av likströmsgeneratorer samt projekterande och
installation av belysningsanläggningar. Den påtagliga
framgång som bolaget i denna sin verksamhet rönte
får till väsentlig del tillskrivas den omständigheten,
att det lyckats firmans grundare att till teknisk
rådgivare förvärva Jonas Wenström, vars
likströmsgeneratorer stodo på höjden av vad dåtidens teknik
kunde frambringa. Erinras må även om att
Wenströmsgeneratorn så tidigt som år 1885 apterades som
matarmaskin till en magnetisk malmskiljare, även
den av Wenströms konstruktion, samt att enstaka
försök med elektrisk järnvägsdrift och elektrisk
motordrift inom industrien i Sverige ägde rum redan
under 1880-talets sista år.

Det viktigaste steget till det elektriska kraftöverföringsproblemets
lösning togs, som bekant, år 1890,
då trefassystemet lanserades samtidigt av tre
uppfinnare, Dobrowolski i Tyskland, Tesla i Amerika
och Jonas Wenström i Sverige. Den första
kraftöverföringen enligt detta system ägde rum mellan
Lauffen och Frankfurt a. M. år 1891, men redan två
år därefter var den första svenska anläggningen
mellan Hellsjön och Grängesberg (12 Km, 300 hkr,
9 500 V) tagen i bruk. Det blev emellertid icke
Wenström förunnat att i praktiken fullborda
trefassystemets utformning, för vilken äran närmast tillkommer
Ernst Danielson, också han i flera repriser teknisk
chef hos Asea. Danielsons namn är även knutet till
ett par andra epokgörande uppfinningar,
autosynkronmotorn och tandemmotorn.

Till dessa i Aseas tidigaste utveckling verksamma
krafter ansluter sig en imponerande rad av skickliga
tekniker, däribland Arvid Lindström, Sven Norberg,
Conrad Hamberg och Arthur Lindén, samtliga redan
på 1890-talet i Aseas tjänst, Sigfrid Edström, från
sitt inträde i firman år 1903 dess verkställande direktör,
Jens la Cour, som dock 1914 lämnade bolaget,
och de något yngre Ludwig Dreyfus, Karl Eriksson,
Ragnar Liljeblad och John Wennerberg.

Om tiden kring sekelskiftet särskilt präglades av
stigande intresse för växelströmstekniken och
speciellt för kraftöverföringen, kom därigenom
likströmstekniken icke alldeles i bakgrunden. Den
elektrokemiska industriens framsteg betingades bl. a.
av konstruktionen av likströmsmaskiner för höga
strömstyrkor, varjämte den elektriska spårvägsdriftens
införande och de första järnvägselektrifieringarna i
Sverige nu ägde rum under Aseas medverkan.

Den elektriska kraftverksindustriens uppkomst i
vårt land kan dateras till åren 1905–1910, då stora
kraftverksbyggen i förening med omfattande
distributionsföretag igångsattes av såväl staten som
enskilda. Tillkomsten av dessa företag medförde en
hastig utveckling av såväl växelströmsgeneratorer
som transformatorer. De av Asea till Trollhätte
kraftverk levererade generatorerna om 11 000 kVA
betecknade för sin tid rekord i fråga om
generatorstorlek, ehuru detta snart föll för de ännu större
maskiner som firman konstruerade för den norska
kväveindustriens räkning. Den första oljeisolerade
transformatorn byggdes år 1902, och fem år senare
var denna typ i allmänt bruk. I samband med
elektrifieringen inträdde även en kraftig uppsvingsperiod
för motortillverkningen, varvid industriens behov av
specialmotorer för olika ändamål gav anledning till
en mångfald tekniskt intressanta konstruktioner.

I det försöksarbete som föregick valet av
enfassystemet för statsbanornas elektrifiering gjorde Asea
viktiga insatser, och åren 1910–1915 utförde firman
jämte Siemensbolaget den för sin tid märkliga
elektrifieringen av Riksgränsbanan. Samtidigt härmed
genomfördes även ett antal järn vägs elektrifieringar
enligt likströmssystemet, däribland av Saltsjöbanan
(1913), som med en driftspänning av 1 200 V
fortfarande står i särklass bland svenska järnvägar. De
gynnsamma erfarenheterna av elektrisk drift vid
statens järnvägar ha som bekant föranlett fortsatta
elektrifieringsarbeten, vid vilka Asea lämnat den
elektriska utrustningen.

Distributionsnätens tillväxt aktualiserade omkring
år 1920 frågan om samdrift mellan kraftstationerna,
År 1921 bildades det s. k. centralblocket av statens
kraftstationer i Mellansverige. Den i blocket
ingående ångkraftstationen i Västerås erhöll år 1916
en turbogenerator, som med en effekt av 8 750 kVA
vid 3 000 v/min och 7 000 V vid sin tillkomst var en
av världens största maskiner för detta höga varvtal.
Även vid de av enskilda kraftföretag verkställda
sammankopplingarna av kraftstationer har Asea varit
livligt verksam. I samband med bildandet av dessa
stora kraftverksblock hava allt större aggregat
vunnit insteg i ångkraftstationerna. Turbogeneratorerna
om 30 000 kVA för Stockholms elektricitetsverk och
50 000 kVA för statens kraftstation i Västerås ange,
att den svenska elektroindustrien icke står de
kontinentala förebilderna efter. I detta sammanhang må
även erinras om de lyckade installationer av hel-
och halvautomatiska kraftstationer, som Asea utfört
under senare år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free