Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Starkströmselektriska radiostörningar - E. Löfgren: Starkströmselektriska förbrukningsapparater som störningskällor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEKNISK TIDSKRIFT
l JULI 1933
T
a
f
Fig. 1. Vandringsvågor på en ledning vid tillslagning av
strömbrytare.
hamn.1 Vi ansluta oss här i huvudsak till hans
åskådningssätt, ehuru med vissa modifikationer i
överensstämmelse med den av prof. PLEIJEL givna
fullständiga teorien för vandringsvågor.2
Vi utgå från det enkla fallet med en lång ledning
(fig. 1), i vilken är anbragt ett kontaktställe S. Från
början antages S stå öppet, varvid vänstra sidan av
ledningen befinner sig under en spänning E (fig. l a).
Vid tillslagningen av S utgår på känt sätt en positiv
E
spänningsvåg - åt höger och samtidigt en lika stor
negativ spännings våg åt vänster (fig. l b). Den
åtföljande strömvågen är visad i fig. l c. Vågfronten,
dvs. den sträcka, på vilken spänningen resp.
strömmen växer upp, är som figuren antyder ej alldeles
skarp utan mer eller mindre avflackad, desto mera
ju längre bort från utgångspunkten vågen kommer
och vidare desto mera ju lägre vågmotstånd, Z -
~, ledningen har. Den vanliga
ledningsdämp-C
ningen, dvs. minskningen i spänning och ström, allt
efter det vågen rör sig, blir märkbar först på mycket
långa sträckor och kan därför i detta sammanhang
alldeles negligeras. I varje diskontinuitetspunkt på
ledningen sker helt eller delvis en reflexion av vågen.
Om i det anförda exemplet avslutningsmotståndet R
göres lika med vågmotståndet Z, absorberas all
vågenergien i detsamma, så att ingen reflekterad våg
1 ABSALON LARSEN: Om Radioforstyrrelser og Midler
der-imod. Radio Pressens Forlagr. Köpenhamn 1928.
2 H. PLEIJEL: Vandringsvågor och deras formförändringar
under fortplantningen utefter luftledningar. Teknisk tidskrift,
Elektroteknik, 1918, h. 11. Särtryck: Tekniskt bibliotek
XXII.
uppstår. Den bakåtgående vågen däremot
reflekteras helt och hållet mot batteriet, vars motstånd
antages litet i förhållande till ledningens vågmotstånd.
Den reflekterade vågen har samma storlek på
spänning och ström som den inkommande, men
spänningen har motsatt tecken (fig. l f och g. Obs. den
nu starkare avflackade vågfronten). Sedan även
denna reflekterade våg genomlöpt ledningen och
absorberats i avslutningsmotståndet, befinner sig hela
ledningen i vilotillstånd under en spänning E och en
w
ström / = -.
Zé
l de flesta praktiska fall uppnås vilotillståndet
först efter otaliga reflexioner. Utom vid ändpunkterna
äger reflexion rum vid förgreningar eller anslutna
apparater, ävensom vid övergångar till annan
ledningstyp. Resultatet blir ett virrvarr av fram- och
återgående vågor, vilkas individuella karaktärer
dock mycket snart gå förlorade till följd av
vågfronternas snabba avflackning. För vanliga
elektriska belysningsnät eller liknande röra sig
tidsintervallen mellan de olika vågorna om storleksordningen
mikrosekund eller mindre. Systemet av fram- och
återgående vågor kan sålunda sägas bilda dämpade
högfrekventa svängningar.
Om man i närheten av den ifrågavarande ledningen
anbringar en mottagningsantenn, så framkallas av
varje vågfront en e. m. k. i densamma, vilken blir
desto större, ju brantare vågfronten är. Den
resulterande e. m. k. i antennen blir tydligen också av
högfrekvent natur och starkt dämpad. Vid
framställning av densamma i form av en
Fourier-inte-gral kommer vanligen en betydande del att falla
inom rundradions frekvensområde. Den del därav,
som upptages av radioapparaten, ger för varje
vågserie upphov till en knäpp i högtalaren. Då
brytningar och slutningar, såsom vanligen är fallet, följa
tämligen oregelbundet på varandra, erhålles det
bekanta knastrande eller sprakande störningsljudet.
Styrkan hos störningarna varierar vanligen med
mottagningsapparatens avstämning. Ibland kan
störningen vara begränsad till ett relativt smalt
våglängdsband.
De i praktiken förekommande ledningarna äro i
allmänhet dubbelledningar. Därvid bliva
förhållandena enklast, om full symmetri råder mellan de båda
ledarna och jord, såsom visat i fig. 2. De båda
trådarna föra då lika stora men rakt motsatta spän-
l/T
Fig. 2. Vandringsvågor på symmetrisk dubbelledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
