- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Skeppsbyggnadskonst /
39

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Allan Zander: Eldfara och brandskydd i fartyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17 JUNI 1933
SKEPPSBYGGNADSKON’ST
39
helst internationell beteckning eller på annat sätt befälet göras uppmärksamt på varans egenskaper för att möjliggöra en ändamålsenlig behandling ombord.
Mycket viktigt är nämligen, att placeringen av de olika varuslagen i fartyget ägnas den största uppmärksamhet. Naturligtvis få eldfarliga varor icke utsättas för upphettning, men även sammanblandning av olika varuslag kan giva upphov till eldfara; såsom till exempel vissa syror med kemikalier, som kunna förorsaka explosion, oljor med organiska ämnen, kolstybb, sågspån, bomull, jute och andra fiberämnen, som därigenom kunna bliva självantänd-liga, etc.
Här i Norden tillsattes år 1916 en interskandina-visk kommitté för att utarbeta förslag till sådana föreskrifter angående transport av farliga varor till sjöss, gemensamma för Sverige, Norge och Danmark. Som resultat härav föreligger för Sveriges del vissa "råd och anvisningar", utgivna av Kungl. kommerskollegium år 1927, som äro en förkortning av ovannämnda förslag till förordning.
Det skulle föra alldeles för långt att närmare ingå på alla de slag av eldfarliga varor, som förekomma, och vad som bör iakttagas till exempel beträffande emballage, lastning, stuvning etc.
Jag skall emellertid nämna något om de laster, som äro särskilt illa beryktade för eldfarlighet och de försiktighetsåtgärder, som böra vidtagas vid transport av desamma. Sådana laster äro t. e. kopra, oljekakor, jordnötter, bomull, jute, kol etc., som äro benägna för självupphettning, och vissa kemikalier. En brand i dylika laster har ofta visat sig bliva katastrofal, särskilt i de moderna stora linjefartygen med öppna shelterdäck, vartill jag får tillfälle återkomma senare.
Kopra. Kopra är som bekant de torkade kärnorna av kokosnötter och skeppas antingen lös eller i säckar. Den är benägen för självupphettning och till och med självantändning, särskilt om den är färsk och förpackad i säckar samt under tryck. Det porösa materialet i säckarna uppsuger nämligen olja, som så småningom oxideras av luftens syre under värmeutveckling, som kan stegras till fibrernas an-tändningstemperatur. Benägenheten för självupphettning ökas, om fuktiga säckar staplas ovanpå varandra lag efter lag. När kopra transporteras lös, kan den väl bliva ganska varm men torde knappast s j älvan tända, åtminstone, om ventilationen ägnas nödig uppmärksamhet. Detta sätt att transportera kopra är därför ur eldfaresynpunkt vida att föredraga framför i säckar. Brand i kopralast är mycket svårsläckt, delvis emedan den sprider sig med fruktansvärd hastighet, särskilt om kopran är packad i säckar. I de flesta fall hava lastrummen måst fyllas, eller fartyget sänkas, innan elden kunnat släckas. Förlusterna bliva därför ofta mycket stora.
I svenska fartyg hava på senare år lyckligtvis inga verkligt svåra brandhaverier i kopralaster inträffat; däremot ett under vardera av åren 1917, 1919 och 1921, nämligen i S/S "Peking", M/S "Tisnaren" och S/S "Indus" (som även var lastad med jute). "Peking" och "Tisnaren" måste vattenfyllas och ledo mycket stora skador; den förra kantrade. ^’Indus" måste sänkas med kanonskott, och dess haveri resulterade i konstruktiv totalförlust. Den samman-
lagda förlusten för fartygens del belöpte sig till 5 000 000 kr., och skadebeloppet för lastens vidkommande var sannolikt flera gånger större. År 1924 inträffade en koprabrand i M/S "Formosa" under uppehåll i Köpenhamn, vilken släcktes med kolsyra. Förlusten begränsade sig i detta fall till ca 300 000 kronor.
För att förebygga farlig upphettning i kopralast bör den icke stuvas på sådana ställen, där den är utsatt för yttre värmetillförsel. Detta är särskilt fallet i shelterdäck kring maskin- och pannkapparna i de stora linjebåtarna, som ju är utsatt för såväl solvärmen som utstrålningen från maskineriet. Man finner också, att i de flesta fall elden uppkommit just i närheten av detta ställe, som därför överhuvud taget icke borde avses för eldfarlig last. För att hålla temperaturen i lasten nere, bör ventilationen ordnas så, att den upphettade luften avlägsnas, men samtidigt icke onödiga mängder frisk luft inblåses i lasten. För den skull bruka samtliga ventilatorer vändas ur vind, och en öppning arrangeras i akterkant på varje lastlucka. Ventilatorerna måste vara försedda med nät för att hindra gnistor från skorstenar och dylikt att komma ned i rummet, och största försiktighet med eld, särskilt rökning är naturligtvis nödvändig. Att kopra icke bör stuvas tillsammans med andra eldfarliga varor faller likaså av sig självt.
Palmkärnor etc. Liksom kopra äro palmkärnor och jordnötter i säckar och vissa slag av löst pressade oljekakor benägna för självupphettning och stundom självantändning och böra därför behandlas i huvudsak som kopra. Flera brandhaverier med dylika laster äro kända. Sålunda led ett norskt fartyg totalförlust år 1930 efter brand på grund av självantändning i jordnötslast. I oljekakslaster både från Ostindien och Svarta havet hava upprepade gånger inträffat eldsvådor genom självantändning.
Bomull, jute och liknande. Hårt pressad bomull, särskilt då den är fuktig, har benägenhet för självupphettning. I rått tillstånd, då den innehåller fett och olja, är den självantändlig, vilket icke är fallet med ren bomull. Vid bomullslaster måste den största försiktighet med eld iakttagas, ty en gnista, som träffar en bomullsbal, bringar fibrerna att glöda, vilken glödning tränger vidare in i balen längs fibrerna och kan fortsätta inuti densamma en längro tid, utan att någon brandlukt förmärkes, till dess plötsligt branden slår ut i full låga.
Jute har, då den är hårt pressad och rå, benägenhet för självupphettning men är, enligt vad man numera anser, icke självantändlig. Vid antändning förhåller sig jute ungefär som bomull men tänder något lättare. Många svåra brandhaverier, som inträffat i jutelaster, hava, i brist på annan förklaring, ansetts förorsakade av självantändning, men torde i dessa fall liksom i så många andra brandhaverier i last, orsaken hava varit oförsiktighet med eld, sannolikt rökning. Har väl en bal antänts, sprider sig elden med mycket stor hastighet.
Kemikalier. Bland kemikalier finnes en del syrerika ämnen, som vid upphettning eller friktion lätt avgiva sitt syre och därigenom i hög grad öka brandfaran, såsom klorater, perklorater och nitrater av kalium, natrium och ammonium etc. De äro i sig själva stabila och sålunda icke självantändliga men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:14 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933s/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free