Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - H. F. Nordström: Friktionsmotstånd och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEKNISK TIDSKRIFT
18 NOV. 1933
Fig. 10.
v L Om vi här använda Reynolds’ tal R := -, kan for-
v meln omskrivas till
n L^5
r 500 vo,i75 -
För L - 2,5 m är ^ - 0,1903 och för L - 100 m är ju, =z 0,1422. Motståndstalet c kan således uppritas för dessa längder. (I figuren har tagits g = 9,81 m/sek.2 och v - 1,13 o 10""6 m2/sek.)
På detta sätt kunna Froude’s friktionssiffror skenbart inordnas under Reynolds’ lag. De på så sätt erhållna motståndstalen äro emellertid beroende av L, vilket svär emot samma lag. Bortsett från detta kan man från praktisk synpunkt konstatera, att de-Froude’ska värdena inom modellområdet (R = 106- -107) förvånansvärt väl överensstämma med de "teoretiska" kurvorna 3 och 4. Inom fartygsområdet (R = 108-1010) ligga däremot Froude’s värden över de teoretiska. Denna omständighet har emellertid ej direkt varit en nackdel vid användning av Froude’s värden vid beräkning av fartygs friktionsmotstånd, emedan det ifrågavarande överskottet har verkat i den riktningen, att en viss hänsyn därigenom tagits till formens inflytande och till att normala fartygs ytor ej kunna betraktas som glatta utan äro mer eller mindre råa i ytan och alltid hava en del andra ofrån-
OOOVL
komliga ojämnheter (genom nitväxlar, nitskallar o. d.).
Av fig. 10 synes, att inom det område för R, där laminära förhållanden kunna komma ifråga, är motståndstalet c (och därmed motståndet) avsevärt större vid fullt turbulent gränsskikt än vid laminärt gränsskikt. Vid t. e. R = 4 o 105 visar den turbulenta kurvan ett c-värde, som är 2,i5 gånger motsvarande värde enligt den laminära kurvan.
Med vad ovan refererats kan man anse, att man kommit till ett slutgiltigt resultat beträffande glatta plattor, vilket problem således kan sägas vara löst ur såväl teoretisk som praktisk synpunkt.
Motstånd vid icke glatta ytor. Detsamma kan emellertid ej sägas om plattor med en på något sätt karakteriserad skrovlighet, och ännu mindre är frågan om huru sådana ojämnheter, som alltid förekomma vid fartyg, influera på motståndet uppklarad.
Den teoretiska behandlingen av dessa frågor möter stora svårigheter. De empiriska försök, som hittills utförts, hava mest gällt rör, då, som förut framhållits, försökstekniken där är lättare än vid plattor. Skrovligheten har åstadkommits genom ytans beströende med sand av olika kornighet och olika fördelning per ytenhet. Sanden fasthålles vanligen vid ytan med lack.
Prandtl har meddelat en del resultat av försök, som
2 3 <* S EUR 7 8 3 W
Fig. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
