Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 19 maj 1934 - Industriens finansiering, av M. Wallenberg j:r - Notiser - Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen - Läroverkens matematikundervisning inför riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218 TEKNISK TIDSKRIFT 19 MAJ 1934
Detta är dock icke överensstämmande med verkliga förhållandet. 1924 års bankkommitté gjorde mycket noggranna jämförelser med ränteförhållandena utomlands för dylika krediter, och man fann då att industrien i intet land arbetar med så billiga banklån som i Sverige. Jag skulle knappast tro att det i dag i Frankrike, som ju är sparandets och kapitalets förlovade land, finns en industriobligation som löper med så låg ränta som 4 1/2 %. Hos oss ha ju under senaste tiden ett stort antal obligationslån för industrien emitterats till denna räntesats. Man får stundom höra våra räntesatser jämföras med ränteläget i London, där en ränta på kanske endast l/2 % noteras. En sådan jämförelse är i grunden oriktig. De låga räntesatserna i London gälla för engelska statens tre månaders skattkammarväxlar och för tre månaders prima bankaccepter. Dessa papper äro ur innehavarens synpunkt en likvid kassareserv och förete alltså väsentliga olikheter gentemot en banks lån till ett industriföretag.
Ett starkt bankväsen hjälper till att bygga upp ett lands industri. Ett land med ett svagt bankväsen förmår däremot ej göra det självt. Som exempel härpå kunna vi taga ett av de företag som jag tidigare omnämnt, nämligen Norsk Hydro. Eftersom uppfinningen ursprungligen gjordes av norrmän och då tillverkningen enligt den uppfunna metoden krävde stora energimängder till lågt pris, var det naturligt, att företaget skulle få sitt säte i Norge. Man skulle då närmast ha väntat, att norrmännen själva hade satsat det första företagarekapitalet och byggt ut företaget. Det visade sig emellertid omöjligt att finna norska kapitalister som voro villiga eller i stånd att satsa det kapital som krävdes, och ej heller kunde de norska bankerna ge något stöd. Det var i stället genom svensk medverkan och svenskt kapital som företaget kom till stånd, och det var också genom svensk förmedling som sedan utländskt kapital, i främsta rummet franskt, erhölls för finansieringen av denna för Norges ekonomi så viktiga affär. I Sverige ha vi däremot lyckats att med våra egna krafter utnyttja landets resurser.
Man kan möjligen ställa den frågan, om det återstår något att göra i detta land. Våra skogar stå nu vid gränsen att börja tappas alltför kraftigt genom de redan anlagda fabrikerna. Våra vattenfall äro redan i mycket stor utsträckning utbyggda. Man kan nog säga, att vi även därvidlag kommit fram till den ekonomiska gränsen. För kemisk industri behövs exempelvis mycket stora kraftmängder till billigt pris, men kraftpriset ligger hos oss dubbelt så högt som i Norge. Emellertid föreligger alltid möjligheten att bygga upp nya industrier på uppfinningar, och det är nog riktigt, när man säger, att det ej finns något land i världen, där proportionellt så många uppfinningar ha lett till för landet viktiga industrier som i Sverige. Man kan bara uttrycka förhoppningen, att ytterligare epokgörande och för världen nyttiga uppfinningar skola komma att göras i Sverige. Sker detta, kunna vi också känna oss lugna för att det erforderliga kapitalet skall stå till förfogande inom landet för deras exploatering.
Näringslivets räntabilitet grundvalen för ett lands välstånd.
Det har på mer än ett ställe i det föregående framhållits, vilken betydelse det har för industriens finansiering, att dess avkastning, sedan erforderliga avskrivningar verkställts, medgiver en tillfredsställande förräntning av det investerade kapitalet. Jag skulle vilja avsluta denna framställning med att framhålla, att räntabiliteten ej endast är en central punkt i detta begränsade problem utan även i den stora frågan om hela vår folkförsörjning. Förutsättningen för ett lands välstånd är, att det finns företagsamhet, att det finns ett företagarekapital och att detta företagarekapital bevaras och förkovras. På intet område tror jag det är mera sant, att stillastående innebär tillbakagång. Det är två förutsättningar, som måste uppfyllas, för att företagsamheten skall kunna trivas, nämligen dels att det finns en riktig skötsel av företagen, dels att det sker en anpassning av kostnaderna efter produktpriserna. I det senare fallet föreligger en tröghet i Sverige, som visserligen i längden övervinnes, ty de ekonomiska lagarna kan ingen betvinga, men som i många fall är alltför stor, så att anpassningen fördröjes. Hur svår en kostnadssänkning än må vara och hur motbjudande lönesänkningar och indragningar än må te sig, är det nödvändigt att de göras, så att räntabiliteten återställes och företagsamheten kan upprätthållas. Om företagsamheten ej trivs i vårt land, kunna vi ej sysselsätta en kvalificerad befolkning. Denna kostnadsanpassning måste för övrigt ej endast ske inom företagen. Den är minst lika viktig inom stat och kommun, ty anpassar ej det allmänna sina utgifter, få vi alla igen det i form av höjda skatter, som ytterligare belasta produktionen.
Den ståndpunkt, som jag här intar, är icke förestavad av en önskan att se aktieägarna sitta i orubbat bo. Jag har endast velat anföra vad jag tror vara en välgrundad föreställning om vad som är nyttigt för vårt land och vad allmänt väl kräver. Det är också ur synpunkten av denna allmännytta, som man skall se det ansvar, som åvilar ledningen av våra industriföretag.
NOTISER
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. K. m:t har förordnat t. f. överdirektören Nils Bolinder att för en tid av sex år, räknat från och med den 1 juli 1934, vara överdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Läroverkens matematikundervisning inför riksdagen. Riksdagens båda kamrar behandlade den 9 maj vissa anslagsfrågor för de allmänna läroverken i samband varmed vissa motionsvis framförda önskemål beträffande läroverkens undervisningsplaner debatterades. Sålunda hade i motion i första kammaren hr Olof Olsson m. fl. hemställt bl. a., att riksdagen måtte dels i skrivelse till k. m:t hemställa, att den av riksdagen påkallade utredningen rörande omläggning av skolarbetets inre organisation och de därmed förbundna ekonomiska kostnaderna måtte snarast möjligt föreläggas riksdagen, dels nedsätta anslaget till arvoden åt nämnda lärarekrafter, dels ock uttala, att gymnasiets organisation i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
