- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
263

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 23 juni 1934 - Notiser - Teknologföreningen om den föreslagna lagstiftningen rörande avgiftskrävande arbetsförmedling - Sveriges bergshantering år 1933

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

23 JUNI 1934 TEKNISK TIDSKRIFT 263

Det av socialstyrelsen framlagda lagförslaget åsyftar varje slag av arbetsförmedling som bedrives av annan än organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Envar som utövar arbetsförmedling skulle enligt förslaget åligga att göra anmälan till socialstyrelsen samt att till denna myndighet meddela de uppgifter om sin verksamhet, som styrelsen kan finna påkallade för samordnande av arbetsförmedlingsverksamheten inom riket. Arbetsförmedling, vid vilken från arbetsgivare eller arbetssökande uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift eller annan direkt eller indirekt ekonomisk ersättning, skulle ej få bedrivas med mindre socialstyrelsen därtill lämnat tillstånd. Styrelsen skulle i samband härmed fastställa taxa för de ersättningar som förmedlingsanstalten får uppbära och vilkas storlek skulle motsvara de för verksamhetens bedrivande nödiga kostnaderna.

Förslaget har för yttrande remitterats även till Svenska teknologföreningen, som i sitt svar framfört bl. a. följande synpunkter:

Förslaget berör endast i ringa mån föreningens direkta verksamhetsområde, men föreningen förklarar sig gärna vilja biträda tanken på en statlig reglering av arbetsförmedlingsverksamheten och är även av den uppfattningen att för kroppsarbetande och med dem likställda är önskvärt och lämpligt att i normala fall arbetsförmedlingen handhaves av statliga organ och avgiftsfritt.

I fråga om förmedling av anställningar inom de rent intellektuella yrkena gäller det dock för det förmedlande organet att i varje fall bilda sig en ingående uppfattning om den sökandes individuella kompetens ej blott inom sitt yrke och speciella fack utan även om hans intellektuella och etiska egenskaper. Skall ett sådant individuellt bedömande kunna bliva tillförlitligt och ingående, fordras, att varje sökande underkastas en noggrann prövning ej endast genom granskning av pappersmeriter utan genom inhämtande av direkta upplysningar från tidigare arbetsgivare och andra personer, som kunnat vinna en ingående kännedom om den sökandes förmåga och karakteristiska egenskaper. För en sådan undersökning, som naturligtvis bör företagas med största diskretion, kräves vidsträckt personalkännedom samt en mycket god uppfattning om vilka väsentliga fordringar, som i varje särskilt fall böra av en sökande fyllas, för att han skall kunna rekommenderas till en viss anställning. En lika noggrann undersökning kräves rörande beskaffenheten av lediganmälda platser.

Utan att på något sätt underkänna det mycket gagnande och samvetsgranna arbete som verkställts och alltjämt bedrives av de statliga och kommunala arbetsförmedlingsanstalterna, anser föreningen påtagligt, att den detaljprövning, som erfordras beträffande verkligt krävande tjänstebefattning inom de intellektuella yrkena, ej kan påräknas inom de allmänna arbetsförmedlingsanstalterna.

Föreningen understryker de av socialstyrelsen framförda betänkligheterna beträffande lagens tillämpning å en del slag av arbetsförmedling, såsom den vilken utövas av vissa skolor och andra utbildningsanstalter samt kommissionerna för civilanställning. Enligt föreningen göra sig dessa betänkligheter gällande även för andra ideella föreningar, som vid sidan av sin verksamhet i övrigt i humanitärt intresse utöva arbetsförmedling, antingen denna sker avgiftsfritt eller mot en mindre ersättning, avsedd att bidraga till självkostnaderna. Det kan icke vara något statsintresse att ingripa på detta område lika litet som beträffande annan privat hjälpverksamhet.

Föreningen har emellertid intet att invända mot den föreslagna bestämmelsen om anmälan till socialstyrelsen, medan föreningen däremot finner förpliktelsen om meddelande till styrelsen av de uppgifter som denna kan finna påkallade, ej vara motiverad. Det skulle, säger föreningen, vara mycket olyckligt, om den tendens som stundom gjort sig gällande från den statliga arbetsförmedlingens företrädare, att söka monopolisera all arbetsförmedling till de offentliga organen, skulle leda till ett utrotande av den genom olika privata sammanslutningar bedrivna arbetsförmedlingsverksamheten rörande specialutbildade personer.

Föreningen finner det ej heller nödigt att socialstyrelsen fastställer taxa för ersättningar. Det bör vara tillräckligt, att anmälan göres om avgifternas storlek och att socialstyrelsen tilldelas befogenhet att i fall, då missbruk kunna anses föreligga, åstadkomma rättelse.

Sveriges bergshantering år 1933. Det under fjolåret inträffande konjunkturomslaget inom bergshanteringen kommer på olika sätt till synes i den preliminära redogörelse för bergshanteringen år 1933, som i dagarna publicerats av kommerskollegium i Kommersiella meddelanden.

Omslagets inverkan på järnmalmsbrytningen gav sig tillkänna så sent under året, att den ej kan utläsas av årsresultatet, vilket utvisade lägre brytningskvantiteter än år 193&. Järnmalmsproduktionen under år 1933 utgjorde nämligen endast 2 698 750 ton, en minskning med 18,2 % av 1932 års redan synnerligen låga siffra. Åtskilliga gruvfält, som under slutet av år 1932 nödgades inskränka eller nedlägga driften ha gynnsammare jämförelsesiffror för 1932 än 1933, medan andra fält, som tidigare varit nedlagda, åter upptogo driften under senare delen av 1933. Den gynnsamma utvecklingen på malmmarknaden avläses dock bäst i exportsiffrorna. Malmexporten steg sålunda från 2,22 till 3,15 mill. ton, varav exporten på Tyskland från 1,55 till 2,25 mill. ton. En minskning har sålunda skett i de under krisåren alltmer ökade malmlagren. Brytningen har minskats, såväl absolut som relativt, i Norrbottens län. Kopparbergs län visar däremot fortsatt relativ ökning, och de mellansvenska länen, där ju hemgruvefälten äro belägna, visa såväl absolut som relativ, ökning med undantag för Västmanlands och Värmlands län.

I den totala produktionssiffran för järnmalm ingår direkt användbar malm med 2 373 665 ton och slig med 325 085 ton. Sligproduktionen har under året minskat med ungefär en åttondel och sålunda hållit sig bättre uppe än styckemalmsproduktionen. Upptagningen av sjömalm var under året 2 580 ton mot 2 471 ton år 1932.

Brikettproduktionen gick år 1933 liksom de föregående åren tillbaka (från 9 527 till 4 670 ton), men sinterproduktionen ökades med ej mindre än 54,2 % till 252 360 ton, ett värde, som endast överträffats år 1929, då 257 206 ton tillverkades. Flera verk, som legat nere under 1932, togos åter i drift under fjolåret, och från ett nyanlagt verk redovisas för första gången produktion.

För järnhanteringen tedde sig året avsevärt ljusare än de närmast föregående, ehuru vattenbristen på sina ställen nödgade till driftinskränkningar. Tackjärnsproduktionen ökade med 22 % till 323 073 ton och tackjärnsexporten från 31 545 till 65 065 ton, dvs. till mer än det dubbla. Importen ökade däremot endast från 38 731 till 46 282 ton. Med avseende pä produktionen av olika tackjärnskvaliteter är att märka att den största ökningen faller på gjuttackjärn för andra ändamål än aducering samt på surt martintackjärn. Smidestackjärn och surt bessemertackjärn visa en oavbruten minskning under den sista femårsperioden, och produktionssiffrorna ligga liksom för aduceringstackjärn och gjutgods på en mycket låg nivå. Antalet blåsningsdygn uppgick till 7 856 mot 7 409 år 1932. Av det framställda tackjärnet kommo 50 996 (år 1932 54 161) ton på elektrotackjärn och 119 913 (75 584) ton på kokstackjärn, framställt i vanlig masugn. Försäljningsvärdet utgjorde i medeltal 73,7 kr. pr ton, en avsevärd sänkning från 1932 års pris. Den höjning av tackjärnsnoteringen, som in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934a/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free