- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Allmänna avdelningen /
438

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 47. 24 nov. 1934 - Elis Bosæus: Statslån åt den svenska industrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

438

TEKNISK TIDSKRIFT

24 NOV. 1934

IndustrHånefonden är historiskt av mindre
intresse. Den tillkom år 1927 med stadgar, som
alltjämt gälla. Direktiven för industri- och
manufak-turförlagslånefonderna föreligga i kungl,
kungörelsen av år 1927 och innehålla i huvudsak följande:

Industrilån må utlämnas för industriella
anläggningar av alla slag, varvid sådana
tillverkningsgrenar som hava betydelse för lantbruket, särskilt
böra beaktas.

Manufaktur förlag slån må utlämnas för
fabriksanläggningar, dock enligt gammal praxis icke för
anläggningar, hörande till jordbrukets binäringar
eller bergshanteringen.

Ansökan får göras en gång årligen för vardera
slaget av lån, i fråga om manufakturförlagslån före
utgången av mars, beträffande industrilån före
utgången av september.

Ansökningarna utredas av kommerskollegium, som
till kungl. maj:t avger förslag om lånemedlens
fördelning. Därvid skall givas företräde åt sådana
sökande, som ämna förädla inhemsk råvara eller
eljest igångsätta sådana för landet nya
tillverkningar, för vilka särskilda förutsättningar synas
föreligga. Helt nybildade företag upptagas dock ej
i regel på förslag till lån. Lånemedlen avses i
första hand att användas till nyanläggningar samt
inköp av maskiner och inventarier. Däremot äro de
egentligen icke avsedda att blott förstärka
sökandens rörelsekapital.

Beträffande lånevillkoren gäller, att lånetiden är
högst tio år och att de två första av dessa äro
amor-teringsfria, varefter amorteringen sker med lika
ka-pitalbelopp årligen. Räntefoten är f. n. 4,5 %. För
lånet skall ställas säkerhet, som kan godtagas av
statskontoret, vilket i praktiken betyder att den
skall vara fullgod banksäkerhet.

Beviljade lån utbetalas av statskontoret. Detta i
samråd med kommerskollegium handhar också
övervakningen av de beviljade lånen. Denna
övervakning sker i huvudsak genom granskning av vissa
föreskrivna intyg och redogörelser. Sålunda skall
låntagaren årligen inom juli månad till statskontoret
avlämna intyg från lokal myndighet att det
låntagande företaget bedrives ändamålsenligt, vidare
redogörelse för företagets drift och ekonomiska
ställning samt slutligen vissa vederhäftighets- och andra
bevis rörande avlämnade säkerheter.

Lån till främjande av enskild företagsamhet
(sociallån).

Den nya arbetslöshetspolitik, som utformades i
regeringens proposition till 1933 års riksdag, avsåg
att icke blott för tillfället skaffa sysselsättning och
försörjning åt de arbetslösa utan därjämte att inom
hela näringslivet trygga och öka tillfällena till
arbete. Man ville särskilt bereda det enskilda
näringslivet hjälp till självhjälp och gick därvid ut ifrån
den säkerligen riktiga uppfattningen, att det vore
både socialt och ekonomiskt fördelaktigt att effektivt
utnyttja redan befintlig produktionsapparat innan
någon ny sådan byggdes upp.

Detta var underlaget för regeringens förslag att
bereda lån och understöd åt enskilda företag, som
på grund av den återhållsamhet, som enskilda
kreditgivare under kristiden funno påkallad, riskerade att

nödgas nedlägga eller inskränka en samhälleligt
önskvärd verksamhet.

Förslaget vann riksdagens bifall och denna anslog
år 1933 inalles 13,5 mill. kronor och år 1934
ytterligare 3 mill. kronor för ändamålet. Av 1933 års
belopp avsågs 3,5 mill. kronor att utgå som
understöd utan återbetalningsskyldighet. I praktiken
kommo dylika subventioner att beviljas blott i rena
undantagsfall och till relativt ringa totalbelopp.
Riksdagen har också senare medgivit att det för
subventioner avsedda beloppet får användas till
lån.

Direktiven för lånen till främjande av enskild
företagsamhet blevo enligt formulering av särskilda
utskottet vid 1933 års riksdag i huvudsak att lånen
skulle gälla företag: som på grund av
konjunkturerna tvingats eller riskerade att tvingas att
nedlägga sin verksamhet, som ej på annan väg kunde
erhålla hjälp och som därjämte ägde verklig
betydelse ur arbetslöshetssynpunkt.

Vidare framhölls att hjälp, som lämnades åt ett
företag ej borde få medföra arbetslöshet eller eljest
menliga verkningar för annat företag.

Slutligen medgav 1934 års riksdag, att intill 0,5
mill. kronor av anslaget finge användas för
utvidgning av befintliga företag eller upptagande av nya
tillverkningar.

Ansökan om s. k. sociallån kan ingivas utan
hinder av någon fastställd ansökningstid och
hand-lägges i socialdepartementet. I ärendet höres
vanligen kommerskollegium, lantbruksstyrelsen eller
annat ämbetsverk som kan förutsättas lämna
upplysningar av värde. Likaså förhandlas ofta med den
lånesökandes bankförbindelse varjämte företaget
besökes av någon expert från departementets lånebyrå.
Vid förslag till anslagets fördelning tages särskild
hänsyn till effekten ur arbetslöshetssynpunkt.
Genomsnittligt anses minst en arbetare böra beredas
sysselsättning pr l 000 kronor lånsumma, blott
relativt sällan har för särskilt kapitaibehövande
industriföretag, såsom sågverken, denna relation mera
avsevärt förändrats. Vidare undersökes företagets
ekonomiska läge och de sanerings- och
rekonstruktionsåtgärder, som eventuellt påkallas för att företagets
framtida existens skall kunna anses tryggad.
Ävenså utredes företagets ställning i
konkurrenshänseende och särskilt om eventuella erinringar emot
lånet från andra företag i branschen äga fog för sig.
I fråga om användningen av de sökta lånen är att
märka att de enligt direktiven och i motsats till
industri- och manufakturförlagslånen främst avses att
förstärka låntagarens rörelsekapital men blott i
undantagsfall för nyinvesteringar i anläggningarna.

Lånevillkoren betingas i väsentlig mån av
direktivet att hjälp ej får stå sökanden till buds
annorstädes. Den fordrade säkerheten lägges sålunda
efter den, som numera anses bankmässig. Å andra
sidan drages dock även en bestämd gräns för
hänsynen till det sociala ändamålet och säkerheterna
torde därför i allmänhet icke ligga sämre - snarare
bättre - än vad som under tidigare goda
konjunkturer allmänt brukat godtagas. Räntesatsen har med
hänsyn till de relativt svaga säkerheterna nominellt
hållits vid 5 %, alltså något högre än
kommers-kollegii lån. I många fall, t, o. m. flertalet, har
dock den effektiva räntan stannat vid 4,5 eller 4 %

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:21 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934a/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free