Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien - T. Ekstam: Magasinstappar av järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ibland har man så gott som alldeles rena kvartsgångar
med guldet fint fördelat i kvartsen, ibland
kan sulfidhalten uppgå till 20-30 % av
gångmassan, och. då är guldet i regel bundet till antingen
pyriten eller till zinkbländet – mera sällan till blyglansen.
Alltefter guldets kornstorlek skilja bergsmännen
vid Micas gruvor mellan tre sorters guld: 1)
Freigold = friguld, dvs. så grovt guld, att man
kan iakttaga det i gruvan med blotta ögat, 2)
"Pochgold" eller så finkornigt guld, att man ej
kan upptäcka det utan att tillgripa mikroskopet eller
en kraftig lupp. De malmer, där man ej kan
iakttaga något friguld, men vilka vid amalgamering i
stampverk lämna ifrån sig större delen av sitt
guldinnehåll, kalla tyskarna "Pocherze", och så har det
finkorniga guldet fått namnet "Pochgold". 3) S. k.
bundet guld. Härmed förstås så finkornigt guld, att
det ej ens vid den kraftigaste förstoring låter sig
upptäckas under mikroskopet. Förr trodde man, att
detta guld var kemiskt bundet till kiserna, men
senare undersökningar hava visat, att det fortfarande
rör sig om gediget guld, ehuru i kolloidalt tillstånd.
Vid slipprov, där man ej ens med hjälp av
immersionsobjektiv kunde upptäcka några guldflittror,
visade det sig, att man efter uppvärmning av
slipprovet kunde iakttaga guldet redan vid 400 ggr
förstoring.
von Palfy tycks hava varit den förste, som klart
fastställde relationen mellan en eruptions-"Schlot"
och gångarnas guldföring. Han har formulerat sin
iakttagelse sålunda: "Det synes vara en allmän
regel, att blott gångar, vilka skära randen av eller
stryka i närheten av en eruptions-’Schlot’, äro
guldförande. Så snart gångarna avlägsna sig från
vulkanröret avtager guldhalten hastigt. Detsamma
gäller om gångar i vulkanrörets inre." Genom denna
iakttagelse har von Palfy kullkastat den förr gängse
uppfattningen, att gångarnas guldhalt skulle
härstamma från sidostenen. Gångar, vilka stryka längs
en "Schlot" men ej beröra densamma, kunna vara
mycket guldrika, under det att gångar inne i
vulkanröret äro synnerligen fattiga. Uppstigande lösningar
och gaser böra just vid randen av en "Schlot" lättast
hava funnit sin väg upp till markytan, – och von
Palfys åsikt är numera allmänt vedertagen bland
bergsmännen i Munte Apuseni. (Forts.)
 |
Fig. 1. |
|
Fig. 2. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
