- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
78

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien - T. Ekstam: Magasinstappar av järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ibland har man så gott som alldeles rena kvartsgångar
med guldet fint fördelat i kvartsen, ibland
kan sulfidhalten uppgå till 20-30 % av
gångmassan, och. då är guldet i regel bundet till antingen
pyriten eller till zinkbländet – mera sällan till blyglansen.

Alltefter guldets kornstorlek skilja bergsmännen
vid Micas gruvor mellan tre sorters guld: 1)
Freigold = friguld, dvs. så grovt guld, att man
kan iakttaga det i gruvan med blotta ögat, 2)
"Pochgold" eller så finkornigt guld, att man ej
kan upptäcka det utan att tillgripa mikroskopet eller
en kraftig lupp. De malmer, där man ej kan
iakttaga något friguld, men vilka vid amalgamering i
stampverk lämna ifrån sig större delen av sitt
guldinnehåll, kalla tyskarna "Pocherze", och så har det
finkorniga guldet fått namnet "Pochgold". 3) S. k.
bundet guld. Härmed förstås så finkornigt guld, att
det ej ens vid den kraftigaste förstoring låter sig
upptäckas under mikroskopet. Förr trodde man, att
detta guld var kemiskt bundet till kiserna, men
senare undersökningar hava visat, att det fortfarande
rör sig om gediget guld, ehuru i kolloidalt tillstånd.
Vid slipprov, där man ej ens med hjälp av
immersionsobjektiv kunde upptäcka några guldflittror,
visade det sig, att man efter uppvärmning av
slipprovet kunde iakttaga guldet redan vid 400 ggr
förstoring.

von Palfy tycks hava varit den förste, som klart
fastställde relationen mellan en eruptions-"Schlot"
och gångarnas guldföring. Han har formulerat sin
iakttagelse sålunda: "Det synes vara en allmän
regel, att blott gångar, vilka skära randen av eller
stryka i närheten av en eruptions-’Schlot’, äro
guldförande. Så snart gångarna avlägsna sig från
vulkanröret avtager guldhalten hastigt. Detsamma
gäller om gångar i vulkanrörets inre." Genom denna
iakttagelse har von Palfy kullkastat den förr gängse
uppfattningen, att gångarnas guldhalt skulle
härstamma från sidostenen. Gångar, vilka stryka längs
en "Schlot" men ej beröra densamma, kunna vara
mycket guldrika, under det att gångar inne i
vulkanröret äro synnerligen fattiga. Uppstigande lösningar
och gaser böra just vid randen av en "Schlot" lättast
hava funnit sin väg upp till markytan, – och von
Palfys åsikt är numera allmänt vedertagen bland
bergsmännen i Munte Apuseni.                         (Forts.)

MAGASINSTAPPAR AV JÄRN.

Av bergsingenjör T. Ekstam.


Gruvbyggnader av trä förstöras i allmänhet ganska
fort genom röta. För att skydda träet mot
rötsvamparnas angrepp och således öka dess livslängd ha
under senare tid olika konserveringsmetoder kommit
till användning. Så har även skett i Kiirunavaara
gruvor, där ett flertal impregneringsmedel provats i
syfte att få fram det för härvarande förhållanden
lämpligaste. Försöken pågå, men av allt att döma
torde resultaten ej bli alltför lysande. Mest rationellt
torde vara att, om man väl fått in röta i svårare
form i gruvan, så mycket som möjligt undvika trä i

illustration placeholder

Fig. 1.



alla konstruktioner med beräknad längre livslängd,
och i stället övergå till betong och järn. Här nedan
skall i korthet redogöras för endast ett speciellt fall,
där en sådan övergång visat sig fördelaktig,
nämligen magasinstappar.

Genom de särskilda förhållanden, som råda vid
magasinsbrytningen i Kiirunavaara, får man räkna
med, att magasinstappar av trä inom en del av
gruvan komma att vara förstörda av röta och följaktligen
behöva byggas om tre gånger, innan magasinen äro
slutgiltigt tömda. Förutom den betydande kostnaden
är ombyggnad av gamla tappar ett synnerligen
besvärligt och riskfullt arbete. Som ovan nämnts
igångsattes fördenskull en serie impregneringsförsök,
men även om en del impregneringsmedel kunna
utgallras på ett tidigare stadium, tager en sådan

illustration placeholder

Fig. 2.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free