Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av modulationsgraden. Föredragshållaren
demonstrerade med hjälp av ett flertal ljusbilder de principiellt
olika system, som sedan 1925 tillämpats för automatisk
volymreglering.
I samband med den automatiska volymregleringens
införande har man även måst lösa problemet att kunna
stämma av mottagaren utan att starka stationer
överbelasta mottagaren momentant, s. k. silent tuning.
Slutligen angav föredragshållaren vissa allmänna
villkor för att en volymreglering skall anses fungera
tillfredsställande både med hänsyn till
regleringsområdet, tidsfördröjningen vid regleringen och inverkan på
mottagarens selektivitet.
Auditoriets livliga bifallsyttringar gåvo tydligt till
känna, att det klargörande föredraget varit av stort
intresse. En sammanfattning av föredraget kommer att
inflyta i Teknisk tidskrift.
Härefter vidtog en kortare diskussion, varunder
föredragshållaren besvarade en del frågor av
civilingenjörerna Grönwall, Silverhjelm och Bohlin samt
överingenjör Ell. Herrar Hök och Sterky efterlyste en lämplig
nomenklatur på detta område. Särskilt saknas svenska
benämningar för variabel-my-rör och fading under det
att "volume control" bör översättas med volymreglering.
Sammanträdet, som slutade kl. 22,15, var besökt av ett
90-tal föreningsmedlemmar och inbjudna gäster. Det
avslutades på sedvanligt sätt med supé och samkväm.
H. S-y.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 16 februari 1934
kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör Ragnar Liljeblad, som riktade några
välkomstord till de gäster, som inbjudits till kvällens
överläggningar, nämligen de ledande i a.-b. Glesum, vidare
Svenska elektricitetsverksföreningens och Svenska
uppfinnarföreningens medlemmar.
Protokoll från sammanträdet den 19 januari upplästes
och godkändes.
I föreningen invaldes civilingenjören H. Gustavsson
och inträdde enligt anmälan civilingenjören T.
Strömgren.
Ordföranden meddelade, att årsberättelse för
arbetsåret 1933 nu förelåg och komme att publiceras i Teknisk
tidskrift. Föreningen beslöt, att berättelsen icke skulle
uppläsas.
Härefter vidtog huvudavdelningen av kvällens
program, nämligen en diskussion över ämnet "Högspänd
likström". Inledningsanförande, behandlande temat
"Glesum-systemet", hölls av professor E. ALM. Talaren
lämnade en klar och koncis framställning av de ledande
principerna i det system för alstring och utnyttning av
högspänd likström, vars grundläggande principer
angivits av ingenjör B. von Platen och vars tekniska
utformning huvudsakligen utförts av föredragshållaren.
Framställningen åtföljdes av ett stort antal särdeles
instruktiva ljusbilder, visande kopplingsschemata. Särskild
uppmärksamhet ägnades åt beskrivningen av två utförda
experimentutrustningar, nämligen dels en tvåfasig
omformare på 220 kW för omformning likström-likström
440/110 000 V och dels en 30 kW generator, vari den
elektriska energien alstrades i form av tolvfasig
växelström och efter transformering kommuterades till
likström av 10-12 kV spänning. Därvid betonades också
de möjligheter denna konstruktion innebär att utföra
likströmsmotorer av väsentligt högre spänning än
hittills varit möjligt. Speciellt intresse tilldrog sig
givetvis beskrivningen av de anordningar för gnistbildningens
bekämpande, som utgöra ett av de väsentliga
kännetecknen på det nya systemet. Några numeriska
data beträffande maskinmaterialets elektromagnetiska
utnyttning samt aggregatens verkningsgrad visade
särdeles gynnsamma siffror. Framställningen
avslutades med några uppgifter angående hittills vunna
experimentella resultat, av vilka bl. a. framgick, att man
i omformaren med goda resultat kunnat arbeta med en
kommuteringsspänning av cirka 10 kV, hänförd till
högspänningssidan, och en lamellspänning av 13 kV i luft
av atmosfärtryck och med 20 mm lamellavstånd. Vid
högre tryck hade man hittills endast varit uppe i 75
kV lamellspänning, men ingen tvekan förelåg, att
väsentligt högre spänningar skulle kunna bemästras. För
närvarande påginge fortsatta försök med generatorn
i avsikt att utprova de i systemet ingående
anordningarna till skydd mot de vid plötsliga stora
belastningsändringar uppstående driftsvårigheterna, men några
resultat därifrån kunde ännu ej meddelas.
Efter föredraget, som mottogs med livligt bifall,
framförde ordföranden föreningens tack till professor
Alm, varefter vidtog en längre och mycket givande
diskussion. Härvid lämnade civilingenjör U. LAMM
några uppgifter beträffande arbetssättet hos moderna
kvicksilverströmlikriktare för lik- och växelriktning av
stora effektbelopp samt angav, att inom Asea
undersökningar pågå beträffande möjligheten att medelst dylika
apparater behärska de mycket höga spänningar, som
erfordras för långa överföringslinjer med stor effekt.
Civilingenjör V. EKSTRÖM lämnade en redogörelse för
vissa ekonomiska utredningar beträffande den relativa
kostnaden för kraftöverföring med växelström och
likström. I visst angivet specialfall visade sig
likströmsöverföringen giva ett icke obetydligt gynnsammare
resultat. Professor S. VELANDER uttalade sin beundran för
det pionjärarbete, som utförts i och med det nya
systemets utarbetande, men framhöll vissa betänkligheter
ifråga om följderna av överslag eller kortslutning på en
likströmslinje, spänningsreglering vid en dylik etc.
Ingenjör H. SPANNE lämnade några sifferuppgifter
beträffande de dielektriska förlusterna samt tillåtna
materialpåkänningar vid kablar för växelström
respektive likström, varav framgick, att likströmskablarna
arbeta under ojämförligt gynnsammare förhållanden och
tåla en väsentligt högre belastning i såväl koppar som
isolationsmaterial.
Tekn. dr I. HERLITZ ansåg, att för kortare
överföringar inom ett land ingen vinst vore att vänta av
överföring med likström, medan extremt långa
överföringar eventuellt kunna giva ett gynnsamt resultat vid
användande av likströmssystem. Strömbrytarfrågan
erbjuder säkerligen stora svårigheter, varför antalet
brytare bör nedbringas till det minsta möjliga.
Tekn. dr F. DAHLGREN påpekade likströmssystemets
överlägsenhet i de fall, då realiserandet av ett
överföringsprojekt är betingat av möjligheten att per kabel
passera en betydande vattensträcka, samt uttalade den
uppfattningen, att man vid likström borde utgå från att
hela överföringen sker per kabel, varigenom riskerna
för överspänningar, jordslutningar etc. äro eliminerade.
Omformningsmaskineriets kommutering kunde
eventuellt erbjuda svårigheter vid belastningsändringar,
beroende av kommuteringsorganens magnetiska tröghet.
Vid kabelledning torde eventuellt kabelkapaciteten verka
gynnsamt i detta hänseende.
Fil. dr A. EKSTRÖM redogjorde för vissa förhållanden
vid elektrifieringen av den engelska landsbygden samt
uttalade den uppfattningen, att denna elektrifiering
borde till stor del ha utförts med jordkabel och helst
med likström, om i rätt tidpunkt ett system for dylik
varit utarbetat.
Sammanträdet, som var besökt av cirka 250-300
medlemmar och gäster, varigenom tyvärr en stor del av de
närvarande ej kunde rymmas inom själva
förhandlingssalen, avslutades kl. 22,45, varefter vidtog supé och
samkväm. F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
