Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 182 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - Erik Löfgren: Radiostörningar från elektriska järn- och spårvägar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

182

TEKNISK TIDSKRIFT

1 DEC. 1934



Fig. 6. Störningsintensiteten på varierande avstånd
från en spårvägslinje, uppmätt för några olika bygel-
material (enligt Bernitt, 1927).

må fästas uppmärksamheten på analogien med
elektriska maskiner så tiil vida, att man även där tidigare
använde metallborstar, för att sedermera övergå till
det högre utvecklingsstadium, som kolkontakten kan
sägas representera. Vad som förorsakat, att
spårvägarna kvarstannat på metallstadiet torde vara de
svårare mekaniska påkänningarna på
kontaktmaterialet.

Redan 1926 företog Telegraphentechnisches
Reichsamt i Berlin i samarbete med Siemenskoncernen en
serie försök (ej publicerade), vilka gåvo vid handen,
att det ur störningssynpunkt lämpligaste
bygelmaterialet var kol. Till samma resultat ha en mängd
senare undersökningar lett. Vid mätningar av W.
BERNITT vid Rostocks universitet (1927) erhölls det
i fig. 6 visade diagrammet över störningarnas styrka
på olika avstånd från spårvägslinjen vid brytning
och slutning av bygelkontakten. Strömstyrkan var
0,23 A. Kurvorna avse följande bygeltyper:
Fischer-bygel (överst), AEG:s radio-sparbygel och kolbygel
från Conradty. I fig. 7 visas vidare några vid
Siemenskoncernen upptagna oscillogram över störningar
från en vagn under gång med användning av olika
slags kontaktstycken, framgående av figuren.
Belastningsströmmen var här 1 A.

Ett mycket stort praktiskt värde måste man
tillerkänna de omfattande störningsmätningar, som
utförts av den schweiziska störningskommissionen. I
Basel uppmättes med användning av en Barkhausens
Phonmeter störningarna på en spårvägslinje (Basel-
Reinach) med aluminiumbyglar (enkel
släpbygelstyp) och med kontakttråden i häremot svarande
tillstånd, dvs. refflad, en störningsintensitet om 90 till
95 Phon (=db). På en annan linje
(Basel-Muttenz), där under en längre tid vagnarna varit
utrustade med saxavtagare och kolbyglar (dubbla)
och kontakttråden följaktligen befann sig i polerat
tillstånd, erhölls under alldeles liknande
förhållanden en störningsnivå om endast 15 Phon. Då en
vagn med aluminiumbygel insläpptes på denna
kolpolerade linje, blev störningsnivån 70 Phon. I
samtliga fall rörde det sig om störningarna från



Fig. 7. Störningsoscillogram för några olika
bygelkonstruktioner (Siemens & Halske).

motorströmmen. För enbart belysningsström
uppgingo störningarna pä den senare, polerade
kontaktledningen till 80 till 85 Phon med aluminiumbyglar
och 15 Phon med kolbyglar.

På schweiziska förbundsjärnvägarna, där
vagnarna äro försedda med aluminium-saxbyglar och
kontakttråden blivit refflad och försedd med en
aluminiumskorpa, erhölls vid mätningar på linjen
Bern-Thun med den förut omtalade
oscillografmetoden en störningsnivå för ett förbifarande
snälltåg om 2 till 5 gånger normalemission. På en annan
linje, Bern-Olten, uppgick motsvarande siffra till
7 à 8 gånger normalemission. Till jämförelse
härmed må nämnas den till tyska riks järn vägarna
hörande Wiesenthal-banan, vars vagnar ha saxavtagare
med kolkontaktstycken. Vid mätningar under samma
förhållanden och med samma apparatur som på de
båda ovannämnda schweiziska järnvägslinjerna
visade sig störningsnivån ligga under 1/5 av
normalemission.

Strömstyrkans inverkan på störningarna har
tidigare berörts. Med kolpolerad kontakttråd ha i regel
störningarna ett maximum vid liten strömstyrka.
Vid spårvägar med aluminiumbyglar och refflad
kontakttråd får man däremot ett störningsmaximum vid
högre strömstyrka, uppenbarligen beroende på
försvårad underhållning av ljusbågen till följd av de
större avståndsvariationerna mellan kontaktytorna.
Vid elektriska järnvägar kommer i enlighet med
BURSTYNS teori för ljusbågsbildning vid kontakter
gränsområdet för ljusbågen tack vare den vida högre
spänningen att förskjutas mot lägre strömstyrka, så
att störningsmaximum här faller vid relativt liten
strömstyrka, även om kontakttråden är ojämn.

Det har gjorts gällande, att störningsfriheten vid
användning av kolbyglar skulle vara väsentligen
beroende av att kontakttråden hålles vid positiv
spänning till jord. Teoretiskt sett förefaller detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>