Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Axel F. Enström: Teknisk-vetenskaplig forskning på området trä och träprodukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
13 JAN. 1934
5. Träkemi II.
Kemisk bearbetning, destillation, uppslutning,
tryckvärmebehandling m. m.
Träkol och kolning.
Tjära, terpentiner, hartser och oljor.
Alkohol, lösningsmedel av olika slag.
Nya användningsområden, nya kemiska produkter.
6. Vedbränsle, förbränning och förgasning.
Ugnar och generatorer m. m.
7. Kvalitetsbestämmelser.
Standardisering m. m.
Den första gruppen, skogens växt och därmed
sammanhängande förhållanden, är av rent biologisk
och forstlig art. Hithörande intressen torde vara
tillvaratagna genom skogsförsöksanstalten.
Avverkningens och transportens problem höra väl
till skogsteknologien i egentlig mening. En
behandling av dessa problem måste säkerligen ske
samfält genom skogsmän och Ingenjörer och kräver
kompetens av båda dessa slag. Om jag förstått rätt,
väntar denna forskningsgren i vårt land ännu på en
effektiv organisation. Att den lämpligt anordnad kan
ge åtskilligt av värde ur ekonomiska och
rationaliseringssynpunkter är väl uppenbart för var och en.
Under den tredje gruppen äro sammanförda de
uppgifter, som höra ihop med icke kemiskt
behandlat trä, således trävarumaterial av olika slag. Det
mesta av vad som här anföres har i vårt land endast
angripits genom spridda privata initiativ. Det är
egentligen endast frågan om träets fysikaliska och
hållfasthetsegenskaper, som varit föremål för
systematisk bearbetning, nämligen vid statens
provnings-anstalt, delvis under medverkan av
ingenjörsvetenskapsakademien. Jag skulle vilja inordna
trävarornas egenskaper, behandling och användning under
den gemensamma rubriken träteknologi och
föreställer mig, att en ordnad forskningsverksamhet på
det gebitet skulle kunna giva värdefulla impulser,
utmynnande i nya användningsområden för trä
såsom sådant.
Träets kemiska användning sönderfaller i tvenne
grupper, innefattande dels vad som sammanhänger
med cellulosa, här upptaget under punkt 4, dels vad
som sammanhör med annan kemisk bearbetning,
grupp 5.
Träkemien har gamla anor i vårt land. Vi behöva
bara tänka på vad Peter Klason betytt för denna
vetenskap såsom banbrytare och föregångsman. De
traditioner han inaugurerade vid tekniska högskolan
lia på därvarande kemiska institution fullföljts i den
mån tillgängliga resurser det tillåtit. Och dock
måste vi erkänna, att den träkemiska forskningen i
vårt land icke på långt när nått den ställning, som
tillkommer densamma i betraktande av den centrala
plats i vårt lands ekonomiska liv, som råvaran -
träet - i själva verket intager. Om man tänker
tillbaka på den oerhörda utveckling av kemisk
vetenskap, som blev förknippad med stenkolens
uppträdande som industriell råvara i Tyskland, en
utveckling, där vetenskap, teknik och industri f. ö. varit
intimt sammanflätade, så måste man med grämelse
konstatera, huru oändligt litet vi egentligen gjort
för att lära känna och utnyttja vår nationella
råvara, träet.
Vi berömma oss gärna av att intaga en
framskjuten plats i cellulosaindustriens tillblivelsehistoria i
och med C. D. Ekmans banbrytande initiativ. Men
hela denna industris utveckling har präglats av en
i huvudsak empirisk karaktär. Först under
efter-krigsåren och senare har uppskattningen av
forskningens och den träkemiska vetenskapens betydelse
i sammanhanget tagit sig påtagliga uttryck. Efter
experimentet med pappersmassekontoret följde
slutligen upprättandet av en verklig forskningsanstalt
på området i och med institutionen för
cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan. Den
livskraftiga sammanslutning, som bär namnet
Svenska pappers- och cellulosaingenjörernas förening, har
också med eftertryck manifesterat sitt intresse för
den kemiska forskningens främjande. Det är
sålunda någorlunda väl ställt för denna gren av
trä-kemisk forskning i förbindelse med arbetena på
cellulosateknikens utveckling. Och dock äro nog även
här tillgängliga medel otillräckliga för en
verksamhet, som fullt motsvarar behovet. Avfallslutarnas
tillgodogörande erbjuder ju ännu många olösta
problem, och möjligheterna till nya användningsområden
för träfibermaterial torde vara långt ifrån uttömda.
Att i dessa avseenden en utvidgad
forskningsverksamhet skulle vara av betydande praktiskt och
ekonomiskt värde torde icke lida något tvivel om.
Det nu sagda innebär icke något underkännande
av det hängivna och svårigheter trotsande arbete,
som ägnats hithörande studieområde av privata
forskare, såsom en Strehlenert och en Rinman.
Tvärtom, svårigheterna understryka endast behovet av en
talrik stab av folk, arbetande med adekvat
utrustning, för att man skall kunna komma de omfattande
uppgifter, som här föreligga, in på livet. Det skall
icke heller lämnas onämnt, att flera av de stora
industrikoncernerna inrättat laboratorier av betydande
dimensioner. Man torde emellertid få antaga, att dessa,
som i regel tillkommit relativt sent, hittills i stor
utsträckning blivit tagna i anspråk i första rummet
för direkt drifttekniska undersökningar i
ekonomi-serande syfte, som tidsläget och konkurrensen krävt,
och sålunda icke varit i tillfälle ägna det intresse
åt den träkemiska forskningen fram mot nya mål,
som är ett mera rationellt betonat önskemål ur det
helas synpunkt.
Gå vi så in på den träkemiska forskning, som
ligger utanför cellulosaområdet, få vi erkänna, att
det området är sorgligt försummat i vårt land. Den
utveckling, som träkolningen och
träkolningsindu-strien företett, har, även den, rört sig på empiriska
banor. Det är först på de senare åren som något
blivit åtgjort i fråga om ett djupare inträngande i
hithörande problem. För ett par år sedan bildades
på ingenjör Bergströms initiativ ett
"Arbeitsgemein-’sehaft" - som det kallas i Tyskland - av
jernkontoret, Skogens kolbolag och ingen j or s
vetenskapsakademien i syfte att närmare utreda träkolningens
procedur, arten av biprodukterna och de optimala
betingelserna för deras framställning, deras
förädling m. m. De praktiska problemen förde in på
träkemiska problemställningar. Man kom också in
på andra moderna metoder för kemisk behandling
av trä, särskilt tryckupphettningen. Där hava en
del resultat redan vunnits, vilka synas kunna bliva
av praktisk betydelse. Träförsockring torde ur
systematisk synpunkt också böra räknas till
ämnesgruppen i fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
